* * *
Det är torsdag kväll, som känns som fredag.
Jag har cyklat hem till min familj och vi har ätit hemgjord pizza.
Nu sitter jag vid hemmadatorn en stund. Mjukiskläderna på.
Vinrödmelerad halvpolo och gråmelerade mjukbyxor,
hundhårsvänliga båda två. Fårullstofflor som jag köpt på loppis
för en tjuga och tvättat upp.
Håret i knut, hjärtat som slår lugnt i bröstkorgen.
Snart ska jag tassa nedför vår slitna trätrappa igen, och krypa
upp i soffan tillsammans med mina två- och fyrbenta, vackersjälade.
Tar mig bara några minuter i stillhet.
Så tacksam, just i denna stund.
Tacksam för en fin resa, för att min mage inte krånglade på hela tiden.
För fina samtal som är så mycket mer än fint-väder och hur-är-det-
på-jobbet. Fina samtal där man verkligen möts.
Tacksam för att jag sakta mår bättre. För en fantastisk arbetsdag,
där jag verkligen fått vara med. Mitt i ett skede. Spännande, rörande,
utvecklande. Tacksam för att Siri följde med på samma jobb och
för att vi åt en god och sen lunch och körde mot en himmel
som lyste i rosagult.
Tacksam för lång helg framför mig och en känsla av stillhet.
För att jag får vara jag ~ och för att det här, är mitt liv.
1 kommentar:
Fint beskrivet. Det finns en riktigt bra föreläsning av Dr. Brené Brown om tacksamhet för det "lilla". Ska skicka en länk när jag kommer ihåg det.
Skicka en kommentar