{ tro och tvivel }

* * *

Jag har en tro på mina förberedelser och min grundkapacitet.
Jag har tvivel på min fysiska förmåga för tillfället. Förutom en
rejäl förkylning har jag en del reella problem i kroppen, som
trots allehanda behandlingar inte känns speciellt bra.

Förutom det vanliga nacke-och-ryggen så har
jag problem med en sena i foten, vilket förmodligen hänger
ihop med min onda höft (det som oroar mig mest inför
löpningen) och det hela går nu upp i ländryggen.

Magen har spökat ett tag, men nu äter jag tillskott och
har striktat till kosten rejält och då blir det bättre.

Det känns ärligt talat riktigt orättvist. Att jag gör allt
by the book men ändå får så taskiga förutsättningar.

Det gör faktiskt ont, på riktigt. I mig.

Jag vill så gärna få vara smärtfri. Kunna förbereda mig
mentalt och känna glädjen istället för allt som gör ont.

Min stora dröm just nu, är att få lämna allt som gör ont fysiskt i Sverige
och landa på Mallorca och känna mig pigg och mjuk i kroppen.

Jag vet att det är en önskedröm och att verkligheten är annorlunda.

Men för att känna glädjen för att vi hur som helst ska resa, så
låtsas jag att min önskedröm blir verklighet. För en stund.