* * *
Det var när Siri gick trean som jag fick telefonsamtalet. En lärare från hennes skola ringde. Jag hörde henne gråta i bakgrunden.
Hon hade skurit sig rejält i vänstra tummen när hon täljde på sin smörkniv.
Alla var rejält skärrade och de bad mig komma på en gång.
För en gångs skull körde jag bil och kunde vara på plats rätt snart. Hon stod ute på gården tillsammans med en lärare. Stort bandage kring handen.
Jag koncentrerade mig på att andas och att köra bilen lagligt och säkert till hjälpen i stan.
För att göra en lång historia kort så fick Siri sy några styng och jag höll på att svimma, trots att såret var mindre än vad jag trott.
Ett ärr blev det också.
En påminnelse om den där dagen i trean.
Efter några års paus har Siri åter slöjd och nu kan man lite säga att hon tagit revansch. Den här gubben är en slags hållare av russin och pepparkakor till julens glöggmingel.
När man tar bort pepparkakorna, ser det lite ut som en sjöjungfru.
Hon har slöjdat den med alla fingrar oplåstrade och jag ler när jag ser på den, jag som vet att alla små inbuktningar i träet är en påminnelse om den där dagen i årskurs tre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar