Något i mig har ändrats

* * *

Jag är vaken sist av alla i huset. Det är kvällen före julafton och jag har behövt vänta in mina tankar. Låta allt stilla sig, inuti. 

Jag har jobbat några timmar på eftermiddagen och hade tänkt träna, men tiden rann iväg och när jag stängde datorn för att ta med den hem så hade jag inte längre träningslust. Klockan var lite för mycket och jag var lite för hungrig.

Men med en dålig ryggnatt i bakhuvudet och därmed huvudvärk första halvan av dagen visste jag att jag inte kunde välja bort träningen. Då blir det bara värre. Så jag formade om mitt tänkta pass och gjorde en kortare variant. Bara för att jag behöver blodgenomströmningen.

Sedan var det fint att komma hem till tända ljus och falafel i wrapbröd.

I morgon blir det inte falafel utan julbord, mitt första för i år. Det känns som en rikedom, att få fira julafton med människor jag älskar.

Den sista tiden har jag brottats med en känsla av oro och en dag som julafton blir symboliskt viktig för mig. Att känna att oron inte äger mig, att det fina och varma är så mycket mer och starkare.

Jag vet inte exakt när det började, men det tog fart när ett barn i min närhet blev allvarligt sjuk för en tid sedan. Det som startade som något harmlöst kom snart att handla om ambulansflyg och saker som inte borde behöva nämnas i samma mening som namnet på ett barn.

Även om det tog tid, så blev det bra tillslut. Men det hände något i mig under den tiden. Jag kunde inte längre slå ifrån mig det osannolika på samma sätt. För det osannolika hände, det hände nära och det blev så fruktansvärt allvarligt så fort.

När Leslie blev sjuk var ytterligare en händelse som spädde på det här. Hur det där lilla blodprovssticket inte slutade blöda. Hur det fyllde upp hennes ben och bog med blod. Hur det skvalpade i armhålan när hon gick. Hur hon andades dåligt, bara sov och hela sommaren och en stor del av hösten blev en slags orosbubbla, även om vi hade tusen fina stunder och dagar.

Därför var det med tvekan jag började läsa Gunhild Stordalens bok. I efterhand var den värd allt. Den är magisk. Läs den av så många orsaker!

Men ~ historien om hennes sjukdom. Om hur en känsla av myrkryp under huden på armen under en natt blev något i en helt annan dimension spädde på min rädsla.

Den som handlar om att jag inte längre kan hålla saker ifrån mig. Det overkliga har kommit närmare. Inte så att jag ser faror överallt. Inte som att jag oroar mig för saker som inte finns eller syns. 

~ men jag känner att något i mig förändrats.