Valpsjuka och hon med päls

* * *

Det här med att skicka in kvitton till försäkringsbolaget som hanterar vår hundförsäkring börjar jag vara rätt proffsig på nu. Har hittat snabbaste sättet att fixa det på.

I tisdags var det dags igen. Den här gången följde Siri och hennes farfar med som sällskap. Det kändes skönt, men under julen har jag faktiskt inte varit orolig.

Jag stannar upp med fingrarna på tangentbordet och försöker leta igenom mitt inre. Men nej, jag har nog inte varit orolig eller rädd för Leslies skull en enda gång. Anledningarna är flera. Hon hade bra värde precis innan ledigheten och hon var varit så pigg. Hon kan hämta ett gossedjur och vilja busa och hon hoppar efter Siris handske och vill leka med den när vi är ute och går. Saker som man nästan glömt att hon gjorde förut.

När vi satt i undersökningsrummet och väntade på provsvar kändes det bra, men när det drog ut på tiden var jag direkt tillbaka i orosträsket. Dåliga värden? Veterinären måste läsa på, eller funderar han på vad tusan vi ska göra nu? Jag började ångra att jag tagit med Siri. Tankarna snurrade. Fort, fort.

Så kom sköterskan och berättade att de hade problem med maskinen efter julledigheten, men efter en stund var det löst och min oro skingrades.

Leslie ligger helt okej i trombocyter. Det är lite lägre än sist (vi sänkte kortisonet förra gången), men det är ändå okej. Vi ska börja ge den andra medicinen varannan dag också, så får vi se om tre veckor till.

En bakterieinfektion under magen hade fröken fyrtass också samlat på sig, så nu har vi specialschampo och tvättar tre gånger i veckan.

Men på det stora hela känns det rätt bra. Leslie har överlevt till sin födelsedag, till min födelsedag och över jul och in i det nya året och nu börjar vi ändå tro att hon får finnas med oss en bra bit till.

På lördag åker vi en bit söderut för att fira flera saker. Och då, då ska vi också passa på att stanna till och kika på fyra fina bassetvalpar.

De är redan tingade, men att titta kan ju vara bra för framtiden ...