Sommarlovsläsning

* * *

Ja, men hej. Här i dubbelsängen ligger det någon och läser mellan kuddhögar två.

Det var visst en av stadens mesta sommarläsare. Den första av alla att klara bibblans läsutmaning och därmed få välja en egen bok att behålla.

Just nu är vi inne på den andra boken av Ingelin Angerborn, men den högläser vi tillsammans.

Siri har egna böcker som hon läser tyst för sig själv. När hon vill vila en stund, eller om det är svårt att somna om kvällen.

Så här ligger hon, min underbara.

Läser och funderar en stund.

Det kan behövas mellan alla bad och utflykter.

Det här är hennes första hela sommarlov på många år. Och det är henne så väl unt.

Sommartittande

* * *

Sommaren är kanske inte den årstid man ser mest på tv. Men jag tycker ändå att det kan vara rätt skönt att krypa upp i soffan med en kopp te, dra för gardinerna så att solen inte speglar sig i tv:n, och se ett serieavsnitt innan sängdags.

45 minuter är perfekt enligt mig. En timme är nästan långt när jag ska upp och jobba nästa dag, men det får gå :) Lite får man slarva i sommartid.

Just nu varvar vi tre serier.

I söndags började SVT sända BBC-serien The Last Kingdom.

Precis som serien Vikings är temat här också vikingatiden.

Efter första avsnittet gillar jag handlingen, karaktärer och den påkostade känslan.

Och så ser vi svenska Jordskott. Lite läskig, men inget jag fastnar för - med fem avsnitt kvar ser vi dock klart. Konstaterar än en gång att jag inte riktigt kommer överrens med det övernaturliga och fantasyinslag i serier eller film.

Vi har också sett första avsnittet från fjärde säsongen av Orange is the new black. Första säsongen gillade jag men sedan har det gått utför. Enligt det jag läst ska den nya säsongen vara lite svartare, så kanske får den en ny chans.

Och så Ernst, såklart. Ingen sommar utan Ernst. Men den serien hänger jag mig till tillsammans med min nioåring. Vi har repriserat några favoritsäsonger, och är nu redo för ny inspiration.

Lite mord och blod, intriger och så mys-tv med Ernst. Det är min titta-sommar, det.

Från Umeå

* * *

Det var ett bra knep att göra något extra trevligt den sista semesterhelgen.

På lördagsmorgonen packade vi in våra saker i bilen, skjutsade hunden till stugan och styrde mot Umeå.

När vi checkat in på hotellet regnade det lite smått men var fortfarande varmt, så vi tog en sen långlunch under tak. Mysigt att sitta och titta på människor i rörelse.

Sedan gick vi på stan och tittade i lite butiker innan vi vilade på hotellet innan middagsbokning.

Så kom vi då hit, till Köksbaren.

De hade väldigt vackra menyer.

Och mysig inredning med roliga detaljer i serveringen.

Nioåringen valde tonfisktaco till förrätt medan vi vuxna hängav oss åt ostron

 Och bubbel.

Bästa!

Sedan åt vi olika variationer av kött med tillbehör och en av oss avslutade majestätiskt med denna dessert. Efter middagen tog vi en promenad i ett kvällsvackert Umeå.

Så blev det söndag och vi åkte till nya gallerian Avion och träffade några vänner på väg norrut. Vi avrundade vår resa med ett Ikea-besök. Inga värmeljus, men väl en ny pocketmadrass till barnet.

Helgen kan sammanfattas med god mat, shopping, promenader  - men framför allt en massa tid tillsammans.

Fint så.

Att andas in i magen

* * *

Smög upp tidigt, gick ut med hunden och kokade kaffe.

Rullade in min yogamatta i väskan och åkte på morgonpractice.

Det var oändligt länge sedan jag tog en ledd klass och jag har verkligen saknat det. Sällan mår jag så bra som när jag yogar, med lärare, regelbundet.

I dag var det ny plats, ny lärare och ny yogaform.

Anamcara har flyttat sin yogastudio och i min fantasi kändes det som en shala i en storstad någonstans. De frostade glasväggarna, rummet för att dricka en kopp te, den lilla shopen. 

Det var verkligen rätt.

Hatha yoga är en ny bekantskap för mig, och att röra sig, men mest hålla fokus på det inre och inte prestation eller fysik känns precis som det jag saknar i min balans.

I en övning låg vi på golvet, höll en hand på magen och en på bröstkorgen. Vi skulle andas in, tänka magen som en ballong som blåstes upp. Det var jättesvårt för mig. Dels för att det påminde mig om tiden när jag alltid var svullen och kände mig uppblåst om magen, dels för att det påminde mig om att jag alltid försökt dölja det problemet, rädd för smärtan som skulle kunna uppstå om någon skulle fråga om jag väntade barn.

Så. Att helt enkelt andas och fylla hela magen med luft var mycket mer känslosamt och svårare än jag kunnat ana.

I slutet av klassen låg jag stilla i shavasana. Regndroppar mot fönsterrutan och ljudet av mina hjärtslag. Det var länge sedan jag tog mig tid att höra just det. Ljudet av mina hjärtslag.

Det var en fin morgon och jag är glad att jag åkte.

Jag kommer att återvända.

Efter hemmaträning och lunch åkte vi till Bröstfallet med några vänner. Eldade, drack kaffe och lyssnade till forsens brus. Nu i kvällningen är maken och kör motorcykel med en vän medan jag och Siri bara myst på och gjort mest inget alls.

Och tidigt i morgon bitti, så styr vi bilen mot Umeå för en minisemester med vinlunch, middag på Köksbaren, en hotellnatt och en stund på Ikea.

Jag kramar helt enkelt ur det sista av den här semestersvängen.

En sovplats till hunden

* * *

Jag önskade mig en knähund, och det fick jag. 

Leslie älskar att kramas och ligger gärna i mitt knä eller helt enkelt på mig i soffan eller sängen.

Ibland kan det dock bli något trångt när man ska sova. Därför lanserade jag idén om att bygga om den gamla spjälsängen till hundsäng.

Så här blev det. 

Hennes säng står med långsidan mot vår säng. Den är kapad så att hon kan gå fritt emellan.

Sedan bäddade Siri mysigt.

Som ni ser på bilden så ger Leslie sin nya säng high tass.

Igeltjärnsberget

* * *

Vi har varit på små utflykter i flera dagar nu. I går åkte vi med Siris farmor till Skellefteå, där vi umgicks med släkt hela dagen. Vi gick på museum och såg en cykelutställning och åt lunch i stan. Och så fika och kaffe och spel och prat innan vi åkte hem igen.

Och i dag gick vi upp på Igeltjärnsberget med Siris morfar.

Det var blåsigt, men det regnade inget.

Vi kokade kaffe. Lemmels variant var riktigt god!

Och så upptäckte vi lite mer i skogarna innan vi åkte vidare.

Det är juli och jag har på mig täckväst.

Norrbottnisk sommar, ändå.

När jag tränat och vi ätit middag så tog jag ett övervarmt bad. Jag öppnade fönstret mot trädgården och njöt av kalla vindar mot det varma.

Och så gick ytterligare några dagar, bland de sista för den här semesteromgången. Och även om jag kan tycka att vi bara varit hemma, så har dagarna varit fyllda av små utflykter och skog och umgänge.

En ny Jojje

* * *

Här i trettiotalshuset håller vi tisdag med höstkänsla. Trots att vi varit uppe några timmar är vi segstartade och gör inte många knop alls.

Strax skall jag dra på mig mitt regnställ och åka och handla. Sedan tar vi nog hunden ut i skogen innan jag gör några ärenden. En tröja till kemtvätten (hoppas, hoppas att fettfläcken går bort) och en spegel som ska kapas. Kanske hittar vi ett pussel på loppis.

Gårdagen bjöd på finare väder. Och en stor händelse. Vi fick äntligen träffa mitt första syskonbarn och Siris kusin. Lille Sixten.

Självklart skulle Sixten ha en egen Jojje.

Siris mjukdjurskaninfilt Jojje har ju funnits med henne i tio år nu. Genomlevt turer i tvättmaskin, borttappanden på flygplan, nätter i förskolefröknars jackor och saxar och gud-vet-allt.

Innan nya Jojje flyttade till sin ägare fick han bekanta sig med the original.

Den nya är betydligt fluffigare i tyget, men med tanke på tio års användning av kompisen till höger på bilden är kvaliteten imponerande.

Vi tänker att den där "nosen" eller "hornet" kommer att bli perfekt att suga på.

Vänner nu?

Vänner.

Och det ser man ju i bilden, att en Jojje, det är absolut något av det bästa man kan ha här i världen.

Vattenfall och utebalett

* * *

Söndagen bjöd på utflykt i fint väder.

Jag, min dotter och min mamma tog bilen och matsäcken och åkte mot Storforsen.

Det var många år sedan jag var på denna vackra plats.

Vi strosade på klippblocken. Och badade fötterna.

Ser ni Siri?

Vattnet känns olika på olika ställen, konstaterade hon som stack ner handen överallt där det gick.

Mäktigt med vattnets dån.

När vi hade upptäckt en stund återvände vi till vår picknick-filt och dukade upp till lunch.

Sedan väntade vi en stund till i sol och vind.

Badade fötterna ännu mer.

Och sedan tog föreställningen vid. Först uppvisning av elever från ett dansläger. Och sedan baletten Trolltagen. Utomhusbalett med magisk fond. I tystnaden brusade vattenfallet.

Vi åkte hem, berikade i själ och hjärta.

Nos-skrift på glas

* * *

Jag funderar på om jag har något att reflektera kring. Men kommer fram till att, det har jag inte. Det är kanske en del av skönheten i att vara ledig, hemma. Att tillvaron krymper ihop och handlar om jordgubbar i salladen och högläsning och kyrkmarknad och middagsbjudning.

Inte mer än så.

En stor del av anledningen till pusselsemester för mig och min skäggiga, älskade, är ju hunden. Hon som behöver tränas i att vara ensam hemma.

Vi sysslar även med annan träning.

I fredags kväll cyklade vi in till stan och såg många tusen barn gå i den stora fotbollsparaden. Tutor, hurrarop och sång, hundar och vimmel. Det var en vacker kväll att vara ute i och för hunden gick det bara fint.

I dag var jag och Siri på kyrkmarknaden med min mamma. Även dit fick hunden följa och där var det rätt trångt. Hon strosade lugnt vid min sida och fick sin beskärda del av uppmärksamhet.

Det är något med ögonen och öronen, tror jag.

Många vill hälsa och klappa och Leslie låder sig nådigt beskådas.

Ensam-hemma-träningen går framåt. Vi skyndar sakta men är uppe i dryga timmen utan problem.

På bilderna ovan syns fönstret i vardagsrummet efter en träningstimme. Hon sitter i soffan, eller ibland på fönsterbrädan, och håller nosen tätt, tätt mot glasrutan.

Spanar ut mot gatan och skriver med nosen.

Nästan som en skrift mot omvärlden.

Kom och var med mig!

Familjen! Vart är ni?

Ibland ryser ordningsmänniskan i mig när jag ser på kladdet. Men så tänker jag, att om något hände henne, då skulle jag vårda hennes nos-skrift som den dyrbaraste av skatter.

Glasört

* * *

För ett tag sedan trillade jag över glasört i grönsaksdisken.

Jag har ätit det i samband med någon skaldjursbuffé för några år sedan och gillade krispigheten tillsammans med sältan. Som alger, fast mildare och krispigare.

Den höll sig förvånansvärt bra i kylskåpet också.

Vi åt den både rå i sallad och snabbwokad till lax.

Tillsammans med wasabikryddad fisk, lyxiga bär och god ost blev det riktigt gott.

I början av veckan gjorde jag en riktig storhandling och fyllde upp kyl och frys med basvaror. 

I går åt dock jag och Siri på restaurang med några vänner. Jag valde lamm på tre vis och det var riktigt, riktigt gott. I dag väntar marinerad, stekt kyckling, haricot vert-pommes och en kall kräm på Västerbottensost, soltorkade tomater, fetaost och creme fraiche på oss.