* * *
Smög upp tidigt, gick ut med hunden och kokade kaffe.
Rullade in min yogamatta i väskan och åkte på morgonpractice.
Det var oändligt länge sedan jag tog en ledd klass och jag har verkligen saknat det. Sällan mår jag så bra som när jag yogar, med lärare, regelbundet.
I dag var det ny plats, ny lärare och ny yogaform.
Anamcara har flyttat sin yogastudio och i min fantasi kändes det som en shala i en storstad någonstans. De frostade glasväggarna, rummet för att dricka en kopp te, den lilla shopen.
Det var verkligen rätt.
Hatha yoga är en ny bekantskap för mig, och att röra sig, men mest hålla fokus på det inre och inte prestation eller fysik känns precis som det jag saknar i min balans.
I en övning låg vi på golvet, höll en hand på magen och en på bröstkorgen. Vi skulle andas in, tänka magen som en ballong som blåstes upp. Det var jättesvårt för mig. Dels för att det påminde mig om tiden när jag alltid var svullen och kände mig uppblåst om magen, dels för att det påminde mig om att jag alltid försökt dölja det problemet, rädd för smärtan som skulle kunna uppstå om någon skulle fråga om jag väntade barn.
Så. Att helt enkelt andas och fylla hela magen med luft var mycket mer känslosamt och svårare än jag kunnat ana.
I slutet av klassen låg jag stilla i shavasana. Regndroppar mot fönsterrutan och ljudet av mina hjärtslag. Det var länge sedan jag tog mig tid att höra just det. Ljudet av mina hjärtslag.
Det var en fin morgon och jag är glad att jag åkte.
Jag kommer att återvända.
Efter hemmaträning och lunch åkte vi till Bröstfallet med några vänner. Eldade, drack kaffe och lyssnade till forsens brus. Nu i kvällningen är maken och kör motorcykel med en vän medan jag och Siri bara myst på och gjort mest inget alls.
Och tidigt i morgon bitti, så styr vi bilen mot Umeå för en minisemester med vinlunch, middag på Köksbaren, en hotellnatt och en stund på Ikea.
Jag kramar helt enkelt ur det sista av den här semestersvängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar