Naggas

En del av vår häck kring huset får ge vika för vägbygget utanför.

Som tur är verkar det mesta bli kvar.

* * *

Det finns dagar, veckor, då man känner att allt liksom naggas i kanten. Att det inte finns så mycket kvar i marginalerna.

Lite så är det nu. Det är inga stora fel, bara tusen vardagsgrejor att rodda ihop och när man har känslan av att vara en konstant sambandscentral med tusen trådar knutna kring fingertopparna.

På toppen av det, ett ansikte som ser så där ut. Självförvållat med en kraftig peel på salong. På sikt blir det bättre än bra, men just nu. Inte så kul.

Och så ryggen som är rätt bråkig och orsakar en hel del huvudvärk.

Därför blir det extra lugnt i helgen.

Jag och mina flickor ska göra så lite som möjligt.

Vi har sovit en lång natt och strosat här hemma, och genast blir marginalerna mycket bredare igen.

Hon är min sagoren

* * *

När jag tittar på de här bilderna så liksom sprängs det i bröstet av kärlek.

Och jag har tittat på dem många gånger om.

För mig är det något mer än enbart bilderna. Jag tycker mig glimta hennes vackra själ.

För en tid sedan skulle Siri gå på maskeradkalas med tema djur.

Efter lite googlande bestämde vi oss för återvinning och projekt skapa-en-sagoren.

Diademet med horn var grundstenen i utklädnaden.

Vi tog ett gammalt diadem, jag byggde horn i piprensare och limmade fast i diademet med limpistol.

Sedan virade vi hornen och diademet med blomstertejp. Jätteroligt och speciellt material att jobba med. Sedan målade Siri över den gröna tejpen med grå akrylfärg.

Hornkänslan kom fram fint med hjälp av tejpen.

Sedan limmade vi fast blommor från billiga loppisbuketter, både fram och bak på diademet.

Klart en sagoren har en fjäril intill halsen.

In i rollen.

Och så sminket. De vita prickarna gav sagokänsla och nosen, målad med eyeliner, är bara så rar.

Så här ser hornen ut bakifrån.

Lite rufslockigt hår.

Mitt hjärta smälter igen.

Och så en svans. Egentligen en dekoration att bära på handväskan.

Klänningen är från början en vacker tyllkjol som jag har fått.

Nu har vi plockat bort svans och fjäril och knytband och tyllkjolen är en vanlig kjol igen.

Kanske inte lika sagorensmagisk, men fin ändå.

Ballerina-inspirerade skor och glitterstrumpor till.

Ja. Så gick det till. När vi skapade en sagoren.

Och Siri byggde en hel berättelse däromkring.

Grovhackade nötter med puffade gojibär

* * *

För ett tag sedan fyllde jag på förrådet av blandningen med rostade nötter, kokos och gojibär.

Blandar grovhackade nötter och frön med mortlad kardemumma, kanel och vaniljpulver.

Strör över lite flingsalt och stevia.

Vispar upp en äggvita riktigt fluffig och kramar in den i nötblandningen.

Rostar i ugnen och rör om var femte minut. När nötterna är inne på de fem sista minuterna lägger jag i kokoschips och gojibär. På så vis blir gojibären puffiga och krispiga. Nästan som om de vill explodera.

Och äggvitan gör att det bildas små härliga klumpar och att hela härligheten blir knaprig.

Perfekt att strö över keso och kesella med bär, eller att toppa smoothien med.

En halvgjord matplanering

* * *

För ett tag sedan åt vi fetaostpaket till snabbgrillad sallad. Gott med citron, chiliflakes och honung till fetaostens sälta och krämighet. Gott till lax och kyckling om man så önskar.

Den här veckan äter vi annat till laxen. Och matplaneringen blev bara halvgjord. Vi orkade inte mer efter långspring och räfsning och rensning av gården samt en utryckning för att plåstra om blödande kompis till Siri i söndags. Dessutom åker min skäggige, älskade bort för snowboardåkning i Riksgränsen en vecka, så jag och tjejerna får helt enkelt ta det på volley.

Måndag

Hundkurs = snabbt.

Vi åt pasta carbonara. Istället för bönpasta åt vi en klassisk glutenfri pastavariant. Minns inte märket men den absolut godaste jag har smakat.

Tisdag

Laxtisdag, såklart.

Citronstekt lax med broccoligratäng på ägg, riven ost, grädde och ädelost.

Onsdag

Snabbstekt wasabi- och sesammarinerad tonfisk. Sallad med dressing på risvinäger. Finstrimlade morötter och avokado.

Sedan har jag bokklubb hemma och då tänkte jag baka smulpaj. Jordgubbar, hallon och rabarber får samsas med täcke av mandel, nötter, kokos och smör. Till serveras råkräm.

Torsdag och fredag

Det återstår att se. Mycket möjligt att det blir frukost-till-midddag-varianter med omelett eller smoothie.

Förberedelser

* * *

Förra söndagen sprang jag långpass på tre mil och var rätt slut efteråt.

Det syntes även på tisdagens intervaller. Då det liksom inte räckte med att stryka över gjord intervall, utan de behövde liksom utplånas med extra mycket tusch.

Annat också. Jag läser på om bansträckning och sportdryck. Kommer fram till att jag inte behöver kunna banan så noga. Jag tänker göra som nu, och liksom bara springa på.

Men bilden försöker illustrera något annat. Det handlar om kläder.

Sedan jag opererade blindtarmen har jag inte kunnat ha varken underkläder, byxor eller strumpbyxor som gått över ärret. Då har det kliat och gjort ont. Det har dock blivit bättre med tiden och med löpningen har något hänt ... mina tights som jag gärna bär på höften - de har jag plötsligt börjat dra upp mer och mer. Inte för att jag tycker det är tjusigt, utan för att det liksom känns bättre att springa så.

På bilden går brallorna över naveln, minst.

Men höftbyxor glider liksom ner när man försöker dra dem över naveln och springa samtidigt.

Så nu är maratontightsen beställda och insprungna. I kompressionsmaterial till och med. Nog kan jag känna mig svullen i benen efter ett ordenligt löppass och inte vet jag om de nya tightsen hjälper, men de sitter skönt (och högt i midjan!) och håller in och upp.

Jag gillar.

Testar mig också fram med energibars, sportdryck och kolhydratgele. Något jag annars varit anti, men som jag inser behövs för att springa så pass långt.

Och vad har den sista bilden med löpning att göra, kan man undra?

Rätt mycket, faktiskt. I dag sprang jag mitt sista långa långpass innan maraton. Det är mindre än en månad kvar nu. Jag la upp passet lite annorlunda, men som vanligt klev jag upp innan halv sju för att äta frukost och låta den sjunka innan jag sprang ut vid nio.

I dag stoppade jag aldrig Runkeeper-appen som räknar sträcka och tid. När jag pausade för att äta och dricka så gick jag i rask takt istället för att stoppa tiden och stanna en stund. Tiden är mer rättvisande i dag och trots att jag nog sprang lika fort blev snittiden en annan. Men det är helt okej. Jag vill ju klara detta, inte springa på någon viss tid.

Mer energibars, och kolhydratgelen, gjorde sitt till. Och sällan har jag blivit så glad som när Siri mötte upp mig med mer dryck och cyklade med mig den sista halvtimmen. Hon peppade mig på ett fantastiskt sätt.

Så sprang jag 3 timmar och 20 minuter på raken.

Men den stora skillnaden infann sig efteråt. Jag återhämtade mig nämligen på direkten. Några minuters vila och vatten och sedan lunch.

Och tillbaka till bilden. Resten av dagen har jag ägnat åt trädgårdsarbete tillsammans med min fina man.

Det känns extra bra. Att jag faktiskt, och med glädje, orkade det.

Någonstans känns det som ett kvitto på att jag är på rätt spår.

Vårlördag

* * *

En vårdag. En vårdag!

Så ljuvligt.

Jag och mina flickor la oss tidigt i går och vaknade därmed unisont och utsövda kvart i åtta i morse. Efter god frukost och lite lördagsstädning så tog vi en lång promenad.

Sedan har vi städat av både verandan och altanen. Det tog en stor del av dagen. Mitt i pausade vi för att Leslie skulle få spåra en rådjursklöv för första gången. Och som hon älskade det! Hon förstod direkt vad hon skulle göra och nosade rätt på klöven på en gång.

Ja, och sedan tog jag och Siri cykeln till mataffären och hon dukade så här fint.

Så är familjen samlade igen, lagom till middagen och en lugn kväll tillsammans.

Hunden-med-tungan och sagorenen

* * *

Nä men alltså jag vet.

Jag bara råkade trycka på avtryckarknappen när Leslie räckte ut tungan.

Här ser hon inte ut som den lyhörda, smarta tjej hon är. Men varje gång jag ser den här bilden, har haft den liggande i en mapp ett bra tag nu, dör jag av kärleksskratt inombords.

Hjärtat.

Hon har nu bott med oss i tre månader. Det känns konstigt, när man räknar efter. Det är som om hon funnits med oss så mycket längre än så.

Och jag säger det, hon har en sådan vacker och mjuk själ.

Det enda som hon inte gillat är att bli lämnad ensam. Hon är fortfarande så liten, men vi har tränat korta stunder och genombrottet kom när hon fick vara även i vardagsrummet.

Numera kan hon hoppa upp i sofforna. Så det gör hon, och så sitter hon tyst och spanar ut genom fönstret mot infarten. Då har hon koll på läget, uppenbarligen.

Jag har varit ledig i dagarna två. Haft en onsdag och torsdag i solen.

Vi har varit med kompisar ute i naturen. Promenerat, druckit kaffe vid en eld. Vi har fixat hemma och läst och kunnat tänka oss att vara lediga även i dag.

En annan sak vi har hunnit med är att hälsa på tre andra basset-hundar som bor här i Piteå. Det är första gången vi sett en fullvuxen hund av rasen och nu förstår vi hur valpig vår Leslie är i kroppen.

Fint, att träffa en familj som man alls inte känner och surra bort några trevliga timmar.

Och nu är det helg igen.

Jag tar fredagskväll med hunden-med-tungan och sagorenen på bilden här ovan.

Pappan i familjen är på minisemester med en vän och vi laddar upp för Let's Dance Junior med nachochips med ostsmak och bubbelvatten som smakar apelsin och ingefära - nästan så det bränner till i halsen!

Och så några tända ljus, trots att det är ljus vårkväll.

Så tänker jag

* * *

Det är ändå häftigt, vad en bild och några ord på sociala medier kan ge. Jag kände mig glad över att lägga ut en bild och berätta att jag sprungit rekordlångt. Stolt över mig själv.

Det är en rätt skön känsla.

Jag är stolt, jag är ute på äventyr. Det är ord som jag velat införliva än mer i mitt liv.

Och jag fick så fint gensvar utifrån min bild och mina ord. Glada tillrop, leende ansikten, uppmuntran.

Det gjorde det hela ännu roligare. Speciellt som löpningen för mig nästan uteslutande är ensamidrott. Att på något sätt ändå tillhöra. Få heja, om än i efterhand.

Att springa tre mil på raken är inte något jag tänker göra så många gånger i livet. Jag ser det som ett steg på vägen mot att klara av ett maraton. Det är klart kroppen känns lite sliten, men förvånansvärt lite ändå. Jag cyklade en sväng med Siri i den fina vårkvällen och det var skönt att långsamt låta benen jobba lite.

För mig är det positivt att träna mot ett mål. Tidigare har jag tränat för att bli starkare i ryggen, och därmed få mindre ont. Det fungerade dåligt. Och det blir som ett slags misslyckande, även om jag i dag förstår att jag har igen hållfastheten i kroppen från styrketräningen när jag springer.

Sedan är det en fantastisk känsla att jag kan omvandla allt som varit motgångar. Alla inflammationer från medicinen jag tidigare åt, whiplashskadan och ryggproblemen, min oförmåga att bli gravid igen. Att kunna lägga allt det - i alla fall delvis - bakom mig och istället känna att min kropp bär mig.

Den bär mig utöver det vanliga.

Mitt mål att springa en maraton handlar om så oändligt mycket mer än att avverka de där 4,2 milen.

På ett sätt handlar det också om att våga ta plats. Att min familj följer med för min skull. Att våra kompisar kommer och kollar för min skull. Att de ägnar sin lördag för att följa mig.

Framför allt ger min maratonsatsning mig en känsla av att gå vidare. Att faktiskt bocka av en livsdröm och att se på min kropp med mycket snällare ögon.

Det är ganska fint. Och häftigt. För mig.

Mat med lite vårkänsla

Tacolax i ostskal och guacemole.

* * *

Det gick väldigt snabbt att planera veckans mat. Sedan åkte jag och Markus och veckohandlade, medan Siri och hennes vän stannade hemma med valpen.

Måndag

I går åt vi köttfärssås och bönpasta. I dag åt vi resterna av köttfärssåsen, som är uppkryddad med spiskummin och bbq-sås, som paj.

Mandelmjöls- och sesamskal, färsen och en röra av creme fraiche och riven västerbottensost på toppen.

Tisdag

Sallad med snabbstekt sparris och sockerärtor. Varmrökt lax. Kokta ägg och kall sås på majonnäs och wasabi.

Onsdag

Sallad med stekt halloumi samt kryddiga färska korvar.

Torsdag

Kör vi en hel kyckling och låter den bli grund till familjefavoriten ceasarsallad.

Fredag

Kycklingköttbullar.

Springer

* * *

Av någon outgrundlig och onödig anledning viftar hunden på svansen, nyser och pussas. Klockan är sex och det är söndag morgon. Jag kliver upp med henne och går ut i morgonluften.

Sedan äter jag bakad havregrynsgröt med chokladsmak och vaniljkvarg till. Jag tränar med hunden, lägger ett spår åt henne i trädgården och lackar köksbordet samt en stol.

Klockan nio beger jag mig ut på mitt livs längsta löppass. Jag springer tre mil på tre timmar.

Pausar varje halvtimme för att dricka, och varje heltimme för att dricka och äta lite medhavd energi. Då stoppar jag också klockan.

Pappa och hans sambo trampade med som följecyklister och det var skönt att ha sportdrycks-service, sällskap och vägvisare.

Vädret var fint, luften skön att andas och jag kände våren i mig.

Sista halvtimmen var jag rejält stum i kroppen och sista tio minuterna fick jag kämpa. Men jag gjorde det, jag gjorde det med den äran.

Efteråt har jag varit trött och hungrig. Efter en varm dusch åkte vi ut till några kompisars stuga. Den stunden med sällskap, och hallon- och persikopaj, i solen var magisk.

Nu har vi veckohandlat och plockar i ordning i huset.

Jag har fortfarande huvudvärk trots värkstablett, och det är ganska långt till golvet.

Men jag är glad!

Det är jag.

Tre bilder ur mobilen

 

* * *

Bild 1:

 

Kall avokadosoppa med ingefära och limeskal till lunch.

Hälsotidning till sällskap.

 

Bild 2:

 

För inte så länge sedan sprang jag ut hit, till Renöhamn.

 

Nu åkte jag bil med en bokklubbsvän, för en kväll här ...

 

 

Bild 3:

 

... i Kickis sjöboda. En mysig kväll med lång diskussion kring Richard Fords bok "Kanada".

 

Det var tre bilder ur min vardagsvecka. Nu skriver vi helg. Längre nätter, maskeradkalas och långspring samt fika hos vänner på en stuga står på programmet.

 

Helt okej, enligt mig.

Sömnlös för en kväll

* * *

Det är sen kväll och det smattrar mot plåttaket. Medan regndropparna rinner nedför fönsterrutorna vänder jag sida på sida i min bok.

Sömnlös.

 

Hunden har kilat sig in mellan mig och min älskade storkudde, det är obekvämt men jag orkar inte börja böka med henne. Ligger inklämd och läser till dess att boken är slut.

 

Ligger vaken och tänker på orden jag tagit del av och på intervjun jag ska göra, som hänger ihop med dem.

Det är en vanlig vardagskväll i slutet av april.

 

Dagen efter ska jag ta bilen till flygplatsen och göra en intervju med en person som tagit flyget enkom för att träffa mig. Vi ska äta en god lunch och jag ska ta fina bilder vid vattnet och när jag kör hem igen ska jag känna mig väldigt rik och varm.

Och den kvällen, ska jag sova riktigt gott.

När hjärtat blir bubbelvarmt

* * *

Det händer ganska ofta.

Det händer i dag.

Att mitt hjärta liksom smälter. Av kärlek till den här tjejen.

För att jag får vara hennes mamma.

Det är tusen och en saker som får mitt hjärta att bli bubbelvarmt och lyckligt. Hur hon formulerar sina meningar, hennes frågor, hennes sätt att se det lilla.

I dag har hon gått hem själv från skolan för första gången. Därmed har vi också kickat igång en avlagd mobiltelefon och fixat telefonnummer, så att hon (och jag) känner sig trygg och kan hålla kontakt.

Så vi har sänt några textmeddelanden. Och hennes. Alltså. Jag dör sötdöden varje gång jag läser dem.

Mitt hjärta.

Nu har jag precis yogat henne till sömns.

Den stortassade i en säng och den tvåbenta tjorvhåriga i en annan.

Jag, som får yogaandas mitt emellan.

Det är inte klokt, vilken oändlig tur jag har.

Från svamptorken

Savoykål och mogna bananer som torkats i svamptorken.

Nu börjar det vara dags att göra en ny omgång.

* * *
Den här sista veckan i april äter vi:

Måndag

Stekt kyckling med mycket rökt paprikapulver, wokad spetspaprika och purjolök. Kall sås med creme fraiche och sweet chili. Smörstekt vitkål. Grovhackade jordnötter.

Tisdag

Stekt lax. Foliepaket med fetaost, citron, färsk rosmarin och timjan, chiliflakes och ringlad honung.

Onsdag

Rödspätterullar med mjukstekt purjo i sås med chilisås och grädde som får gå ihop i ugnen.
Blomkålsmos.

Torsdag

Tacoinspirerad kycklingfärsgratäng. Som lasagneplattor använder vi glutenfria bovetewraps, blir superbra. Toppar gör vi med lite riven västerbottensost.

Fredag

Medelhavsfalu med zucchini, aubergine och getost. Sallad.