45 kilo hund i knät

Veterinärbesöket förskjöts med trekvart på grund av en akutoperation. Under tiden satt vår 45-kilos hund och darrade i husses knä, precis som de andra hundarna i väntrummet. Skillnaden är bara att de andra hundarna låg i en viktklass på max tio kilo ...

Det togs en massa prover och två timmar efter vi anlände åkte vi hem med två diagnoser - svampinfektion i tassarna och bakterieinfektion i huden. Summa summarum ett kalas på dryga tusenlappen. Vad infektionerna beror på vet vi inte och veterinären föreslog en grundlig utredning av möjliga allergier men vi avvaktar och ser.

Resten av dagen har Hemi legat på mattan under köksbordet och vilat sig efter persen.

Bildbyline

Har blivit fotad till min krönika idag. Ångrar att jag hade tofsar i håret, men skitsamma det är väl vad jag skrivit som är det viktiga.

Tyvärr jobbade inte min favvofotograf, det hade jag hoppats på ...

Att bygga in sin själ

Piteå välkomnade oss med snö.

Imorgon rivstartar vi med veterinärbesök strax efter nio, det blir till att ställa väckaren alltså. Sedan är det umgås som gäller. Och ett stopp på jobbet för bylinefotografering inför min nya karriär som familjekrönikör.

Dessutom ska vi till huset och fixa några grejor. Det känns konstigt, att vårt hus är någon annans "hemma" nu.

Jag längtar efter huset, tänk att man kan längta efter något materiellt. Men efter att ha lagt ner så mycket tid och engagemang i golv, isolering, kakelplattor och en massa annat känns det som om man byggt in en del av sin själ i huset. Hösten är också kanske den bästa tiden i huset. Regn på de stora rutorna i vardagsrummet - och så hjärtat i huset, kaminen, som sprakar och värmer.

Nyckelpigan Siri

På väg ut på promenad. Siri har sin fina nyckelpigemössa på sig (lägg särskilt märke till känselspröten).

Om man som förälder vill undvika att klä sina barn allt för tjejigt/killigt och försöker hitta alternativ till prinsessor, blommor, motordrivna fordon och så vidare är det djurens värld man får vända sig till. En snabb inventering visar att Siri har följande djur i sin samling:

Nyckelpiga
Björn
Hund
Katt
Möss
Elefant
Lejon
Giraff
Dromedar
Apa ...

... och då har jag säkert glömt några.

Nog kommer Siri säkert att älska prinsessklänningar när hon blir lite större, det gjorde i alla fall jag när jag var liten. Men till dess kan jag ju välja och då väljer jag att inte klä henne så. Dessutom: Att testa könroller och överdriva dem när man växer upp är väl också ett sätt att hitta vad som passar en själv.

Nedfallna äpplen

Jag och flickorna har precis kommit hem från en mustig höstpromenad. Det är blött i luften och luktar nedfallna äpplen. Tog med mig mp3-spelaren för första gången på länge och umgicks med gamla vänner som Jennifer Lopez, Timbuktu och Randy och tack vare musiken blev det en riktig pulspromenad.

Vi kommer att var hemma i Piteå:
28/9-1/10
13/10-15/10
25/10-29/10

Vardagsprat

Som vanligt var de försenade på BVC, trots att vi hade första tiden efter lunch. Siri hade precis somnat när jag tog upp henne och klädde av henne. Sin vana trogen kissade hon på vågen. När vi var klara med vägandet och mätandet ringde barnläkaren och sa att hon skulle bli en kvart sen. En kvart blev 35 minuter och jag försökte kallprata med BVC-kvinnan under tiden. Jag berättade att jag skulle skriva krönikor till tidningen hemma och hon bemötte mig med orden: "Tror du verkligen du orkar med det. Siri kommer ju att kräva mer och mer av dig! Nu har du nog tagit dig vatten över huvudet!"

Men Siri har ju faktiskt en pappa också, som tycker om henne lika mycket som jag gör och som sköter henne precis lika bra - förutom det där med att amma då ...

I alla fall ... Siri hann somna i min famn innan jag fick väcka henne igen. Barnläkaren tittade mig inte ens i ögonen, gjorde bara undersökningarna och satte sig vid skrivbordet utan ett ord. Siri hade vid det här laget arbetat sig upp till hysteri så jag ammade henne i väntrummet innan vi gick till bilen.

Väl där hade jag ingen lust att åka hem, hade jag varit i Piteå hade jag svängt förbi någon och hälsat på. Här ringde jag mina (egentligen mina svärföräldrars) enda vänner i Umeå, men de var inte hemma. Så då körde vi en sväng för att se om Hemis hundkompis var på bageriet, men det var han inte.

Så nu har vi åter landat i lägenheten.

Fotpyssel

Jag och Siri har pysslat. Kul, men kladdigt var det.

För övrigt har vi slut toapapper, så nu begagnar vi oss av Siris engångstvättlappar istället ...

Filar i huvudet och äter

Igår när vi skulle sova låg jag och filade på mitt mejl med krönike-idén till tidningen. Idag har jag filat på ämnen och formuleringar i huvudet, lite har jag fått ner i datorn. Känner mig ringrostig, självkritisk men taggad.

Annars har jag mest ätit idag, som vanligt. Att sköta Siri och Hemi på dagarna är ju en barnlek jämfört med att tillfredställa min hunger. Äter ordentlig frukost (fil med frukt och fiberhavregryn, två hårdmackor, juice och kaffe) sedan hinner jag ut med Hemi innan jag är galet hunrig igen (och då har jag oftast klämt en banan på promenaden) så jag äter mellanmål innan Markus kommer hem och vi äter lagad mat, sedan hinner jag med några frukter, hårdbrödmackor, vatten och te eller kaffe innan vi äter hemlagad middag. Och efter det har jag ätit några clementiner, en banan, en stor fruktsallad, en stort glas te och två mackor. Jag blir matt av allt ätande och av att bara känna mig mätt en liten liten stund.

Jag är lika dyr i matkonto som en glupsk, växande tonårskille!

Yes!

En timma efter jag skickat mejlet var det klart. Jag ska författa en krönika i veckan om föräldraskap i PT. Enligt min egen uppdragsformulering ska jag "skriva personligt om föräldraskap men samtidigt fånga upp generella och aktuella ämnen (konsumtion, oro, föräldrapenning ...)

Underbara Försäkringskassan

Det är ju fantastiskt att föräldrapenningen finns, om man bara kunde få ut den ...

Loggade in på Försäkringskassan igår för att se när utbetalningen skulle komma och upptäckte att det stod ett jättegammalt kontonummer på en bank jag inte längre är kund hos. Trots att jag två gånger anmält en ny bank och nytt kontonummer.

Ringde idag för att ändra. Har hittills gjort fem telefonsamtal, blivit kopplad fyra gånger och fortfarande kan ingen göra ändringen, som till och med står på blanketten de tittar på när jag pratar med dem. Den senaste i raden meddelade att för henne var min "kundbild" helt låst och hon kunde inget göra, inte ens hänvisa mig till någon som kunde göra något.

Nu verkar det som att det är en person i Älvsbyn som kanske kan rätta till felet. Men självklart är han inte inne nu.

En föräldraklassiker

I fredags hade Siri en jobbig dag, sammanlagt grät hon nog mer under den dagen än under alla hennes levnadsdagar. Vi vaggade och vyssade och vyssade och vaggade. När Markus tog henne i famnen märkte jag att jag satt och vaggade fram och tillbaka framför datorn och när jag plockat upp henne satt Markus fortfarande och gungade babysittern med foten.

Idé

Jag har ett sug och en längtan efter att publicera mina tankar om barn och föräldraskap "på riktigt". Den typen av texter ligger ju rätt i tiden - Piteå får snart sin första barnmässa och det poppar upp nya föräldratidningar och föräldraböcker mest hela tiden, bland annat.

När jag var i Luleå för ett tag sedan läste jag både Kuriren och NSD och la märke till att bägge dessa tidningar har "föräldramaterial". Men "min" tidning, PT, har det inte.

Jag funderar på att lägga fram ett förslag, kanske blogg via tidningens hemsida och krönika varannan vecka i papperstidningen. Vad tror ni? Skulle ni vilja läsa? Och får man ha inkomster vid sidan om föräldrapenningen?

Till er som längtar

Jag har en känsla av att de finns de som längtar idag. Så vi skickar många kramar till mormor, morfar, farmor och farfar.

Trista tankar

Vi måste ta Hemi till veterinären. Nu har hon knölar på båda sidorna och huvudet, i dag har hon dessutom kliat ena sidan av nosen (där morrhåren sitter) blodig. Vi har sett att hon kliat sig ett tag och att hon löst mer hår än vanligt, men jag har hoppats att det skulle gå över av sig själv.

Vi har en lång historia av utslagsproblem med Humlan, bland annat har hon gått på en diet av älgkött, morötter och fullkornsris under drygt ett år tror jag. Men sedan hon började äta fodret Standardt för snart två år sedan har hon varit bra och det knyter sig i magen när jag tänker på att vi måste börja om igen. Börja om med alla veterinärbesök (hemskt både för Hemi och plånboken), börja om med matexperimenten. Börja om att kolla efter utslag varje morgon.

Men på måndag ringer jag veterinären. Kanske kan vi få tid i Piteå på fredag.

Arg eskimå

Arg eskimå i för stor kostym.

Humlan spanar på ankor under förmiddagspromenaden.

Babymusik

När Hanna var höggravid var vi på Ikea. Framför oss gick Christian Walz med sambo och barn. Deras son busade och gömde sig överallt. Christian tittade på Hannas mage, log och sa "Såhär kommer ni också att ha det snart!".

På förlossningen spelade de Christian Walz "Never be afraid again" och jag tänkte på den stunden.

Sedan när Siri precis kommit upp på mitt bröst spelade de samma låt igen.

Jag antar att man kan säga att det är Siris sång.

Jobb

En skillnad med att inte jobba är att man får betydligt mindre beröm och bekräftelse.
En skillnad med att inte ha ett jobb är att man inte får några blommor när man fått barn. Att man inte har arbetskamrater som räknar med att man ska komma tillbaka.

Det hade varit fint att ha ett jobb att komma tillbaka till efter föräldraledigheten.

Humör-skör

Känner mig lite nedstämd idag, inte på ett dåligt sätt egentligen. Ibland är det helt okej att vara lite ledsen och skör. Mamma har åkt hem, jag pratade med Hanna och hon och Jill och Love satt på Roasters och fikade (jag vill vara med!). Dessutom har jag en spricka i en bröstvårta som känns lika djup som en glaciärspricka och det gör ont från hårrötterna till tånaglarna när Siri äter.

Men så kom posten med ett roligt kuvert. En gammal vän, Oskar, hade skickat ett fantastiskt brev till Siri och en jättefin randig pyjamas från Polarn (vi har en lång historia av randiga skämt mellan oss). Och sedan kom Markus hem och berättade att han är ledig nästa fredag = vi åker hem redan på torsdag kväll till veckan!

Med ena ögat stängt

Nyss sov hon, men nu kikar hon på mig med ett öga öppet. Det är en av hennes specialitéer, som att hon sparar energi genom att hålla ena ögat stängt.

Hennes mormor är på väg till Piteå nu. Vi har haft några fina dagar ihop, men jag har upptäckt att sorgsenheten att lämna varandra är starkare nu sedan Siri kom. Några veckor hit eller dit för oss spelar ingen större roll - men några veckor hit eller dit för Siri kan betyda första leendet, att hon fixerar blicken - utveckling helt enkelt.

Hundkoja och guldvagn

Hemi har fått utslag på huvudet och ena sidan. Självklart blir jag orolig, dessutom har hon löst mycket hår ända sedan i våras. Jag hoppas att det snart går till sig. Själv påstår hon att utslagen beror på att hon tvingats duscha - det är aldrig sunt att vara ren är Humlans devis.

För att muntra upp oss har vi tittat på önskesaker på nätet. Den här "hundkojan" tror hon själv att hon skulle vara rätt snygg i.

Och fick hon där här guldvagnen gjord för en till två hundar skulle hon kunna hämta Siri på dagis varje dag, när den tiden kommer.

Lugnet råder

De ligger och vilar nu. Siri i babysittern, mamma på soffan och Hemi i sin biabädd. Vi har varit på Strömpilen och kollat i affärer, druckit kaffe och handlat till middagen.

Siri har fått en 70-talsinfluerad body med blå botten och bruna och orangea fåglar (mestadels ugglor) på i strl 62, som hon växer är den storleken väl inte så långt borta (även om vissa 50-plagg fortfarande funkar). Idag väger hon 4,9 kilo och är 56 cm lång - hon har nästan växt en centimeter i veckan ... När vi var på BVC passade hon på att kissa på min nya stickade kofta, på mina brallor och skor samt på golvet, bordet och vågen - allt på en gång. Rätt skickligt gjort, faktiskt.

Själv prövade jag ett par tighta streatchjeans i grått på Vero Moda, och blotta glädjen över att de är en storlek mindre än mina vanliga gör att jag vill köpa dem!

Lottas Bamsen

Jag känner mig i n t e luddig i huvudet av amningshormoner och jag tänker på annat än Siri, även om jag bara skriver om livet med Siri på bloggen och kan låta lite insnöad. Men det blir lätt så, förmodligen eftersom det är det roligaste och finaste jag har att berätta om. Vad som har hänt i senaste boken och gårkvällens nyhetssändning känns inte lika nytt. Även om jag varmt kan rekommendera "Den jag aldrig var" av Majgull Axelsson. Vilket språk! Vilket sätt att berätta historien!

Jag och mamma trillade över en fin leksaksbutik igår och där hittade jag Bamsen - Lotta på Bråkmakargatans mjukisdjur. Jättegosig och fin. Bamsen fick tyvärr bo kvar på leksaksbutiken, dock gjordes en del andra inköp som inte kan avslöjas här ... Kollade också på lite presenter till bebisar som är på väg ut i jordelivet. Det är roligt att spana på gåvor när det finns så mycket finurligt att välja bland.

Hej då Piteå

Det har varit så roligt att vara hemma i helgen, även om det har varit mycket jobb med huset. Men nu är det klart. Städat, undanplockat och kontraktet är skrivet. Vi har till och med träffat mannen som ska bo i vårt hus, han kändes trevlig och sund.

Har också hunnit med en vinkväll hos fru Engström i Blåsmark (bara ett tredjedels vinglas för min del, men ändå ...). Väldigt trevligt att träffa mina kära vänner och surra!

Känns lite sorgesamt att åka till Umeå igen, men ändå helt hanterbart. Mamma följer dessutom med och ska bo hos oss några dagar, så det blir väl en del cafébesök skulle jag tro.

Men nog är det Piteå som är hemma för min del. Vi har det så fint hos svärföräldrarna på Trossgatan. Egentligen är det fantastiskt - man träffar sin (förhoppningsvis) livspartner och får en familj på köpet.

Husuthyrningen ...

Jag börjar bli lite matt på alla önskemål. Det är ett hus vi hyr ut, inte hotellrum. Det ska vara handdukar och bäddat och nu finns krav på en säng så att frun till hyresgästen kan komma och hälsa på. En 1.20:s kan vi nog erbjuda, men att köpa en dubbelsäng för det kommer inte på fråga ...

Skönt att det är fixat.

Nu väntar jag bara på Markus så vi kan börja åka hemåt!

Lite irriterad

Mina tankar snurrar fortfarande kring husuthyrningen. Nu för vi diskussioner med Det Stora Företaget i Piteå. De vill hyra vårt hus och inhysa en person där, men maxhyran de säger sig betala för en person är 4 500 kronor i månaden. Då hyr de alltså ett komplett möblerat hus och deras krav är att motorvärmare, snöskottning och sängklädestvättning ska ingå. Med tanke på räntor, elförbrukning och slitage tycker jag att 4 500 är lite för lite. Eller för att prata klarspråk - jag tycker det är snålt.

Tjuvtitt

Så här skönt mår Siri i bärschalen när man viker upp tyget och kikar ner. Bara där sover hon alltid med öppen mun.

Stjärntecken: lejon

En månad är hon idag, vår dotter.

Halva dagen till ära fick hon ha på sig sin fina lejonbody - lejon är nämligen hennes stjärntecken.

Om ni undrar varför hon bara hade den halva dagen kan jag meddela att en liten kissolycka från Siris sida gjorde en fortsatt användning omöjlig.

(Och ja, Gertrud, om du undrar: den rara kragen med rosa detaljer som en gång prydde lejonbodyn har fått stryka på foten.)

Reflektion

Jag kan medge att när jag, Hemi och Siri går ut på vår förmiddagspromenad är jag inte världens mest välmatchade klädmässigt. Jag är glad om jag hunnit borsta tänderna.

Men mamman som sköt barnvagn framför oss idag hade en ännu skummare klädkombination: hon bar ballerinaskor, kort kjol - och lång vintertäckjacka ...

Nattbryderier

Uj uj uj vad jag har tyckt synd om mig själv i natt. Feberfrossa och ont i benhinnorna och handleder och fotleder och fingrar och ...

Och så den där förbaskade nacken. Dock ingen nackspärr, bara väldigt ont. När jag inte kunde sova låg jag och fantiserade om att jag hittat en naprapat i Umeå som ville hjälpa mig. Men jag fick inte ihop hur jag skulle kunna hålla Siri och samtidigt få behandling - dessutom vill inte naprapater knäcka i en kropp som nyss varit gravid (och att ligga på mage på en massagebänk är dessutom helt uteslutet med tanke på brösten).

Vilken tur att jag inte behövade bekymra mig om det när morgonen kom!

Kärra sökes

Eftersom Hemi åker i bilens kombiutrymme ryms bara underredet till barnvagnen där och vi måste ha själva liggdelen i baksätet. Det betyder att vi är fullastade redan där när vi ska hem till Piteå.

Därför tänkte vi att vi kanske skulle fixa en lånevagn att begagna oss av när vi är i Piteå. Ringde till Emma för att fråga om de hade kvar sin gamla, men tydligen hade någon trevlig grannkatt passat på att kissa i den.

Någon som vet någon som har en gammal kärra att låna ut? Som inte luktar kattpiss.

Dagen i dag

Nackspärren är på väg och jag misstänker att jag har feber (vi har glömt termometern i Piteå). Tyckte så synd om mig själv att jag invigde badkaret (egentligen får man ju inte bada på 6 till 8 veckor efter man fött barn).

Siri har sovit sedan halv två i eftermiddags, med paus för ett matstopp och ett bad i handfatet. Men trots att hon sovit så mycket idag hoppas jag på en lugn natt och morgondag - för min skull ...

För övrigt har jag shoppat jeans och hälsat på syrran som bor ett stenkast bort. Hon bjöd på vegansk mat. Sedan gick jag hem och åt pasta med karré. Mums!

SM i att vara ofräsch

Vi ska ut på söndagspromenad. Har precis fått på oss skorna och Hemi kopplet. Blöjor, telefoner och bajspåsar är med. Nyckeln återfunnen. Då bajsar Siri. Blöjbyte och bodybyte eftersom den luktar kräks. Ned i vagnen igen. Siri skriker, vill äta.

Jag ger Siri mat medan Markus och Hemi går med soporna. Siri äter och äter. Släpper sedan taget. Det sprutar bröstmjölk. På mina byxor. På huvtröjan. På Siris nytvättade body. Det rinner efter magen.

Jag ids inte byta om, varken på mig själv eller på lillan. Istället går vi ut. Långt går vi. Det blir varmt. Och det blir ännu varmare. Svetten rinner innan vi är hemma.

Men nu har jag duschat, fikat och druckit tretår.

Dagens finaste gatunamn: Hemvägen.

Lilla biet och stora humlan

Oj vilket kaffe

Det är en bra dag idag. Soligt, blåsigt och lagom varmt.

Vi har varit på stan och druckit kaffe med Markus yngsta bror Martin. Äntligen har vi prövat Costas caffe latte. Han är prisbelönt för sin latte och jag kan säga att han var väl värd priset. Det är nog den godaste latte jag någonsin druckit. Så kom och hälsa på i Umeå så får ni också smaka! Lätt värt resan ; )

Siri har på sig bodyn hon fick av Sanna - svart och orangerandig. Hon är fin som ett bi och jag tror jag är extra kär i henne idag.

Ikväll blir det film - och godis!

Fina vänner

Mötte brevbäraren efter morgonpromenaden och fick ett personligt brev i handen. Som alla andra älskar jag personliga brev, men är dålig på att skicka dem själv. Har också haft dålig utdelning, de två senaste jag skrev (till två gamla, goda vänner) där jag berättade att jag var gravid har jag inte ens fått svar på.

Anyway, helgen vi kommer hem till Piteå ska ägnas åt ett väldigt efterlängtat frisörbesök och åt husstädning. Det är dags att tömma sommarblommorna och ta med vinterkläder til Umeå. Men lördag kväll tackar jag givetvis ja till inbjudan om jag fick med posten idag.

Jag är så glad över mina fina vänner, som hör av sig fast jag varit kass på att göra detsamma på sista tiden. Som ringer, skickar brev, skriver kommentarer på bloggen. Som tänker på mig.

Ni ska veta att jag tänker på er med.

Nackträning

Studentsportardag på universitetet, men istället för att sporta med sina medstudenter sportade Markus in till stan med mig, Hemi och Siri. Vi har spanat på folk, köpt kaffe och mackor på ett café (prisbelönt för sitt goda kaffe!) och fikat i en park.

Som synes på bilden har också Siri haft ett träningspass på pappas bröst. Hon har haft en kämpig eftermiddag med magont, men nu är lugnet återställt på Gluntens väg. Frågan är bara om jag ska pröva sluta med mjölkprodukter för att se om det blir bättre?

Kärleken till ett barn

När vi åt middag hos mamma förra veckan pratade vi om kärleken till våra barn. Hon frågade om jag, före jag själv fick barn, kunnat ana att man kan älska någon så mycket. Jag minns inte exakt vad jag svarade, men såhär formulerar jag mig idag:

Skillnaden mellan att älska Siri och att älska Markus eller någon av mina närmaste vänner är den att kärleken till Siri är självklar. Den fanns på en gång. Kanske till viss del när hon låg i magen, men sedan sekunden hon landade på mitt bröst så Älskade jag henne. Skillnanden ligger i att det inte är en känsla som byggts upp med timmar av samtal, promenader, musiklyssnande... en känsla som på något sätt växt fram i ömsesidigt förtroende och "förtjänats".

Det förundras jag över idag, att kärlek och älska kan finnas på en gång.

Sedan kommer jag säkert att instämma i det mamma sa. Att kärleken till ens barn överskrider alla andra kärleksgränser. Men det är nog en insikt som kommer att växa med tiden.

Kom ihåg påminnaren

Min nya amningsbh har en funktion jag inte visste fanns förrän jag köpte den igår. Den har en bröstpåminnare. Låt mig förklara: mellan brösten sitter ett band och på bandet sitter en liten rosa plastplopp. Plastploppen kan man dra, antingen mot höger eller vänster bröst. Detta för att man ska veta vilket bröst man ammade ur sist.

Men med den nya uppfinningen har ett nytt problem uppstått: hur ska man komma ihåg att dra plastploppen mot rätt bröst? Hur ska man komma ihåg påminnaren?

På promenad

Nej, jag har inte riktigt hunnit landa och samla tankarna. Men i mig känns det ändå skönt att vara på plats. Att det bara är vi - jag, Markus, Hemi och Siri. Att det är lugnt och fridfullt en stund.

Idag har vi varit på eftermiddagspromenad efter älven. Till helgen stannar vi här i Umeå och bara umgås. Men helger efter det kommer vi hem.

Prickigt och randigt

Siri växer. 4,2 kilo väger lilla damen nuförtiden. Annat nytt på bebisfronten är att Markus hittat en broschyr på en mamma- och barnyogakurs som jag gärna vill gå - samt att jag gjort ett fantastiskt inköp. Numera är bärschalen min och Siris bästa vän. Jag är så glad att jag köpte den.

Detta kommer kanske att låta som en reklamtext, men jag är frälst. Av Babybjörnen fick jag ont i axlarna efter bara några minuter, men av bärschalen har jag hittills aldrig fått ont. Dessutom är det mycket bättre för barnen att bli burna i en sådan, ryggraden avlastas och direkt jag lägger i Siri i den så somnar hon. Som expiditen som visade mig hur man knyter den för spädbarn sa: "Det är nästan som att vara gravid igen". Fast bättre, för nu behöver man bara glänta på tyget för att kunna kika in på den bedårande varelsen som myser därinne.

För ett år sedan

För precis ett år sedan hade Markus precis börjat skolan i Umeå. Då bodde han i Holmsund hos hans föräldrars goda vänner. Jag var med här de första dagarna. Ikväll är vi tillbaka på brottsplatsen. Men förutsättningarna är rätt annorlunda nu, motför förra hösten.

Nu är hela familjen samlad, och vi har avnjutit en fantastiskt god middag. Och jag är inte bara och hälsar på. Vi är här tillsammans. På riktigt. Det känns faktiskt väldigt bra.

Mot Umeå

Dagen började vid sexsnåret, tror jag, med att Humlan stod och gnällde vid sängen. Hon ville antagligen ha en bättre plats. Markus vaknade och kunde inte somna om, så han har varit vaken ett bra tag. Själv har jag precis masat mig upp och nu åker vi till Umeå. Ska bara förbi Ankarskatavägen och tömma kyl och frys.

Gårdagen var jobbig med packning. Att Siri skulle vara i famnen och att Hemi var nervös att bli lämnad gjorde inte projektet lättare.

Men nu är vi på väg. Vi ses om några dagar. I Umeå.