tisdag, juni 05, 2007

Att bli bortglömd

Idag har vi kollat på en diskmaskin som eventuellt ska inhandlas och så har Anna och Karin (vi läste till journalist tillsammans) med döttrar varit på eftermiddagskaffe. Vi surrade, lekte och åt hallonmuffins.

Sitter och njuter av kvällen, skönt när vinden svalkar lite. Jobbtankar börjar tränga sig på och det känns onekligen lite nervöst. Faktiskt inte gruvensamt, bara så där pirrigt som det gör när det var länge sedan. Annat som gör att jobbtankarna tränger sig på är att jag tillsammans med några "kollegor" (jag är ju bara vikarie) ska springa Tjejjoggen i Sjulsmark på lördag. Och det i tidtagningsgruppen ... som att jag varit en flitig motionerare på sistone ... Nåja, det blir kul hur som helst, hoppas bara att det inte är stekande sol.

När jag börjar tänka på jobbet blir jag också lite ledsen. Det är kanske en petitess, men jag känner fortfarande ett sting i hjärtat över att jag aldrig blev uppvaktad från jobbet när jag fick barn. Trots att jag jobbade till vecka 38 (om nu det spelar någon roll).

Markus mellanbror blev ju pappa för ett tag sedan och när han och hans sambo var på företagsfest (där han jobbar) för ett tag sedan blev hon uppvaktad med en stor blombukett. Helt rätt. Men det sticker till. Inte ens ett grattismejl av någon jag jobbade med dagligen.

Men just det ... jag är ju inte anställd.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Tyvärr känner jag igen det där. Jag blev inte bjuden på personalfester, fick julklappar osv de första åren på backa, trots jag jobbade deltid jämt. Det var först när min kollega ringde till chefen jag blev bjuden på kalasen och det med ett "ojdå, ids du komma imorgon eller?". Helt utan farstu.

Anonym sa...

Morrr. Dom får väl för f...n skärpa sig! Det hör till vanlig hederlig arbetskamratton att gratta. Dom lär väl knappast ha undgått magen? Jag förstår verkligen stinget. Puss

Mari sa...

Trist, Ewa, att det är fler som varit med om liknande saker. Dock har jag blivit bjuden på personalfester och får julklappar ... Inte lätt att vara med men ändå vara utanför.

Tack, gulleHanna för morret.