lördag, januari 19, 2008

Lyxig fin helg

Helgen är inte slut än, men jag kan redan säga att den har varit fantastisk. Fredag kväll bjöd jag Emma i försenad 30-års present, after work på Bryggargatan. Vi satt i timmar och drack vin och pratadepratadepratade. Det var underbart välbehövligt och trevligt. Vid halv tolv promenerade vi hem, jag var lite lagom salongsberusad.

Lördag morgon fick jag sovmorgon till tio, sedan träffade vi familjen Lidström på Krokodil för en mysig lunchfika. Siri sov mestadels i barnvagnen utanför, så för oss blev det en stillsam stund. Några små ärenden och sedan traskade jag iväg för en lyxig ansiktsbehandling. Bara att få ligga på en värmefilt i morgonrock och bli inbäddad i täcken och filtar och omhändertagen går inte av för hackor. Mmmm. Promenerade sedan hem i snölandskapet. Det är så sällan jag bara ... går. Utan hund, utan barnvagn, utan pulka, utan att skynda.

Improviserad middag med svärföräldrarna som dessutom tog med Sirilutten hem till sig. Lidströms kom för att umgås mer och vi har surrat och ätit chips/grönsaker med dipp. Även Tomas, Terese och Diva gjorde oss sällskap en stund.

Och imorgon bitti: sovmorgon för mig. Markus åker tidigt för en heldag i Kåbdalis. Jag tänker morgonyoga och äta frukost i lugn och ro innan jag och Humlan går för att hämta Siri. Sedan ska vi busa. För det är sista dagen innan dagisstart.

Till alla som tänkt på mig, ringt, mejlat och skrivit här på bloggen: jag är en erfarenhet riktare. Minst sagt. Och starkare. Alla telefonsamtal, mejl och inte minst alla kommentarer här ... jag är överväldigad. Bär med mig era ord, betydlig mer rakryggad nu än för bara några dagar sedan. Som att era bokstäver staplats på varandra och bygger upp en extra ryggrad av vackra gemener och versaler. Jag är oändligt tacksam.

2 kommentarer:

Gudmodern sa...

Hej Mari!

Jag har följt de flesta inläggen i PT, och måste säga att jag tycker att du ska fortsätta din, av gemene man väldigt omtyckta, inslagna bana.
Jag har ju som du vet, inga egna barn än, ändå läser jag dina ord både här och i krönikan, och finner stort nöje i att följa dina och Siris vardagsbravader.
Jag tycker att du på ett fint och kärleksfullt sätt, berättar så bra om hur livet som småbarnsförälder kan vara.
När jag följer de små och stora kliv ni tar, blir jag varm inombords.
Stå på dig och kör ditt race!

Kram,

Karin

Mari sa...

Hej Karin,

tack för din fina kommentar. Den gör mig glad.

Kram.