När jag inte jobbat vid datorn på jobbet har jag jobbat vid datorn hemma. Egentligen är jag inte sugen alls på att parkera rumpan på övre plan just nu, men jag testar hur olika filformat och utskrifter fungerar för våra inbjudningskort till bröllopet.
Tyget till min klänning är inlämnat hos skräddaren. Träff med kvinnan som ska viga oss är inbokad. I slutet av juni hälsar hon på hemma hos oss.
Just nu sitter jag och gluttar på prototypen till inbjudningarna. Har nyss fått pärl-leveransen från Panduro.
Fick ett par pärlörhängen av min svärmor i julklapp. De kommer jag att bära på den stora dagen. Men jag har de ofta annars också. Klassiska pärlörhängen blir aldrig fel. Gillar att bära till smutsiga pasteller, kombinerat med gråa nyanser och svarta skinnjackan.
På tal om kläder har vi varit hemma hos min mamma ikväll. Spanat på hennes snygga bil, ätit superdupergod middag och haft allmänt mysigt.
Siri fick nyupptäcka några gamla leksaker, bland annat mina korgstolar för barn och ett litet kök. Jag gick igenom lite kläder som fanns kvar. Det blev en riktig nostalgitripp.
En del kläder jag ofta bar när jag precis träffat Markus, en grym (i flera bemärkelser) 80-talstäckväst jag bara inte kunde slänga, någon hippieklänning, en spegelväst och en vacker långklänning från farmor som jag vill ha kvar. Mycket kläder hade jag också sytt själv, men inget värt att spara. Det mesta var också för stort. Något par byxor var så stora som 44 i storleken. Nu drar jag oftare 36 än 38. Det är rätt stor skillnad.
Nåja, tillbaka till utskrifterna!
Förresten bara sprutar det ord ur Siris mun nu. Öra, öga, näsa är nya favorituttryck. Och "Mimmi kissa" vet jag inte hur många gånger jag hört idag. När jag tänker efter tror jag vi haft en av våra absolut finaste hemmadagar tillsammans idag. Hon är så rolig att vara med nu. Det bästa var när hon vaknade efter eftermiddagssovet (långa 2,5 timmar) och sprang direkt till bokhögen vi fått med Posten och utropade "Ooooh!". Det är mammas flicka det!
4 kommentarer:
Verkligen en mysdag ni haft!
För mig är det tvärtom - skulle aldrig komma i mina ungdomskläder.
Hälsningar Maud
Jag kommer ihåg när Molly var i den där åldern, när allt började kännas lite lättare och så roligt. Allt man kan göra tillsammans med sitt barn. Vi åkte till Thailand och njöt nog lika mkt av henne som av solen och värmen. En toppenålder. Sen kommer trotsen ;) och ännu mer av den härliga personligheten fram. Nu kan hon allt och är både storasyster och tre år, som hon själv säger. Jag rensar i min gamla lägga hos morfar i dagarna. Hittade min gamla nattlinnestunika jag bar på gymnasietiden. När jag berättade för mia att jag brukade ha den på skolan trodde hon att jag skämtade. Men icke, som du säkert kommer ihåg...vi börjar ha några år på nacken tillsammans. Kram på dig!
Takklättring skriver du ingenting om. Enligt en vanligvis välunderrättad källa så ingick det i middagsbjudningen hos din mor.(?)
/Mats
Hej Maud! Hm, det där med att komma i sina ungdomskläder ... jag vet inte om det är bra eller dåligt. Beror på hur man är / har varit. På ett sätt ångrar jag dock att jag inte sparat mer. Men så blir det när man flyttat runt en del.
Vi hade faktiskt en jättefin dag i torsdags, men även denna lördag har varit super. Siri lyckades dessutom pricka pottan med det som ska vara däri en gång på kvällskvisten. Lustigt vilka små underverk som kan göra en lördag.
Hanna! Vilken fin och rolig kommentar du skrivit. Du har så rätt i barns ålder, men rätt har du haft i allt du delat med dig av när det gäller barn. Vis som du är! Men så är du ju också en coach ; )
Gymnasietiden. Hanna i negligé och långa lockar. Det var tider det! Skulle vara kul att få åka tillbaka för en stund. Och visst har det hunnit hända en del sedan vi strosade tillsammans och lärde känna varandra det där dansar och ler innan första gymnasieåret!
Mats, tak-klättringen hade jag förträngt. Svajande stegar och höga tak gör mig nervös. Det har jag nog ärvt av min mor. Men Markus klarade det med bravur (jag stod och höll fast stegen hårt där nere på gången - även när han inte ens klättrande på den, bara för säkerhets skull). Kanske var han mest värd den goda middagen och matsäcken vi fick med oss hem!
Och du är synnerligen välunderrättad!
Skicka en kommentar