Under adventstid tronar ett vackert pepparkakshus i skyltfönstret till anrika Ekbergs konditori. Det imponerande stora pepparkakshuset med sirliga dekorationer får mig alltid att vilja göra ett eget.
Huset är upplyst inifrån och till fönster sitter gelatinblad.
När jag åt min gamla medicin för sköldkörtelproblem kändes det allt mer som om min själ ständigt studsade mot ett gelatinblad. Som om en tunn hinna skilde mig från mig själv.
Jag har inte koll på exakt hur många veckor jag tagit min nya medicin. Och jag skulle gärna vilja påstå att det skett under med örontjut, knäproblem och annat. Så enkelt är det inte. Men däremot har gelatinbladet lösts upp och försvunnit.
Jag känner igen mig själv.
Bara det är värt.
Mycket.
I dag har jag haft några timmar för mig själv. Jag och Siri behövde pausa från varandra en stund. Jag har tränat, duschat i lugn och ro, strosat på stan och prövat kläder, dessutom i strålande sol. Det var min stund, jag gjorde det bästa jag kunde av den och det gav mig energi.
Nu ska vi avnjuta en god ceasarsallad och senare se filmen om Cornelis.
Helg med familjen. Fint så.
2 kommentarer:
Vad skönt att det går mot rätt håll.
Och vad fint du skriver om att du o Siri behövde pausa, för om det så är för några timmar man pausar från sitt hjärta så kan det vara välbehövligt för båda två:)
Kram
Paula
Visst är det så Paula, en paus behöver inte vara lång och är nog bra för alla inblandade ibland! Tack för dina fina ord.
Kram på dig.
Skicka en kommentar