Tisdag

* * *

Cyklar till jobbet, det är tidig morgon. Genom dimma och dagg. Solen där bakom över vattnet. Det kommer att bli ännu en vacker dag.

Ser höstlöven, några rullar längs cykelvägen och känner hur vackert det är, hur mycket älsk jag hyser för den här årstiden.

Ändå är jag trött i dag. Jämför med känslan i går, då det pirrade av livslust och tänker på sömnen.

I går skulle Siri och en klasskompis till henne följas åt på höstens första balettlektion, så för att hennes cykel inte skulle bli kvar på skolan skjutsade jag henne med bil. Passade på att hämta ut teaterbiljetter (till Klungan-föreställningen om några veckor) och svängde förbi loppisen på lunchen.

Köpte en helt ny mjölkskummare för femtio kronor och kände mig på-riktigt-glad över den. Den vi haft tidigare gav upp för en tid sedan och jag har verkligen saknad känslan av varm, skummad mjölk. Speciellt till efter-maten-kaffet om helgerna.

Sol och mjölkskummare var vad som behövdes för en glad måndag.

Men i dag, alltså. En helt annan startkänsla. Har sovit dåligt, vaknat av mardrömmar. Längtar efter vår nya säng och har vi tur är den bara någon liten vecka bort.

När vi var i Stockholm i somras sov jag och Siri i en ny kontinentalsäng. Fem zoner, pocketresår. Jag mötte ord jag aldrig hört tidigare, men skönt sov jag och mindre ont i ryggen när jag vaknade hade jag.

När vi kom hem köpte min man en ny säng till mig (och sig själv, såklart). Det om något, är en kärlekshandling för mig.

Nu väntar vi på sängen och i garderoben ligger några nya kuddar och sängkläder i ljusgrårandig satin och väntar.

Kanske är det också fullmånen som väcker mig ~ väcker orolig sömn. Det är så i perioder. Sedan gör det sitt att jag levt med en pensel i handen hela helgen. Vi har målat vardagsrumstaket. Tyckte att det enbart var några år sedan, men efter sista penseldraget har det hunnit rinna lite vatten genom innertaket. Det har kommit till en del sprickor på grund av det. Och så har det gulnat, såklart ~ och eldningen gör sitt.

Nu är det krispigt vitt och fint. Och väggarna är grå. Dimgrå, snällt levande och lite skiftande i nyansen. Kalkfärg i san saccaria och nu väntar bara trägolvet på att bli skurat med rotborste och såpa innan vi ställer tillbaka möbler. Bygger hyllor.

Det känns lätt att andas i rummet och att enbart ha soffor och en liten pall för att ställa tekoppen på är liksom befriande. Men nog hittar bordet, några ljusstakar och tavlor in så småningom.

Så rullar det på. Helgerna och kvällarna har varit fyllda av spackling, målning. Svampplockning och det vanliga med handla-laga mat-städa-tvätta. Snart börjar mina insatser på universitetet, och då vet jag med mig att kvällarna blir än mer fyllda.

Återstår bara att önska och hoppas, att den där nya sängen utövar sin magi. Mot onda ryggar och fullmånar.