* * *
Frosten.
Minusgraderna.
Stelnade fingrar, krumfrusna tår.
Folk välkomnar kylan, nu blir det äntligen snö och ljust och fint, säger de.
Själv känner jag hur livet krymper, tar många gånger hellre dimma, regn och lite mildare väder.
Folk pratar om att det känns kallt nu ~ innan man vant sig.
Men jag vet, jag vänjer mig aldrig. Fast vackert kan jag nog tycka att det är.
Minusgraderna.
Stelnade fingrar, krumfrusna tår.
Folk välkomnar kylan, nu blir det äntligen snö och ljust och fint, säger de.
Själv känner jag hur livet krymper, tar många gånger hellre dimma, regn och lite mildare väder.
Folk pratar om att det känns kallt nu ~ innan man vant sig.
Men jag vet, jag vänjer mig aldrig. Fast vackert kan jag nog tycka att det är.
3 kommentarer:
Känner likadant. För mig blir världen lite mindre då jag har en slags kärlkramp som märks mest under vintermånaderna. De alltid kalla händerna och fötterna mår ännu sämre i kyla och jag måste alltid tänka på var jag är och om jag kan gå in i värme någonstans och spola fingrar och tår i varmvatten. Vintern är nog underbar om man inte fryser och tappar känseln hela tiden. Till och med inomhus.
/MalinKa
Snart är du i Thailand värmen väntar på dig.Kram Wiweca
Malin, en extra dimension för att kylan kan vara tuff. Låter jobbigt. Huga. Ibland kan jag verkligen fråga mig varför jag bor här. Fast jag vet ju. Och det finns liksom ingen mening med att fastna i självömkan. Fast vissa dagar ...
Kram, med inbyggd värmefilt!
Åh, det låter härligt, Wiweca! Längtar! Kram.
Skicka en kommentar