Slalom

* * *

Inte längre rädd, mest nervös och redo att på riktigt göra slalomdebut efter många år. Jag har tidigare skrivit om mina tjorviga slalomkänslor, bland annat här.

Nu känner jag mig liksom färdig med det där. Nu vill jag åka på mina nya fina skidor och med mina nya pjäxor.

Och åka gjorde jag.

Bra är jag inte, men det gör mig inget. Jag åker och känner glädje i mitt bröst.

Perfekt väder, sol och skönhet, fina vänner och stöd från de jag älskar.

Jag är redo för fler dagar i backen, i morgon kompletterar jag med hjälm och bättre strumpor.

Det känns som en seger.

När vi kom hem om kvällen var det skönt att duscha varmt, äta hemgjorda kycklingburgare framför Mellon och längta till klockan slog tio och vi fick sova.

I dag har vi städat / tvättat / fixat / handlat.

Markus skottade av den lilla snö som låg kvar på altanen, jag sopade och så drack vi latte i solen. Tog en promenad och njöt av strålar och skratt.

Jag har också stått i köket, med solen mot ögonlocken och handflatorna mot varandra. En slags önskan, en framtidsinriktning i mitt inre. Det är inget som ändrats i förutsättningar eller omständigheter, snarare en klarare insikt och en önskan av vad jag vill och kan.

Låter flummigt, men det kändes bra. Skriver mer om det i morgon.

Så gick en helg. Med möta-mina-rädslor, kaffe i solen och en massa annat fint.

Livet, jag gillar dig.