Solstråk

* * *

Vissa saker, som känns självklara och sanna i hjärtat kan vara svåra att formulera. Det är en känslosanning, kanske inte en ordsanning.

Ett skuggstråk - solstråk - som drar förbi och är över på ett ögonblicks sekund.

Men genom att på något sätt säga orden, så kanske de får vidare liv.

Jag plockade alltså undan från köksbordet i går förmiddag. Bort med fårskinn och vinterdamm, en önskan om friare ytor.

Solen skickade in sina strålar och mitt i en rörelse stannade jag upp, blundade mot solen och förde ihop händerna framför hjärtat. Det kändes så starkt.

Vissa saker finner man, precis här och nu, just för att man är redo att ta in. 

Kanske hade det börjat med några ord jag läste till frukosten.

I sin yogabok skriver Rachel Brathen: 

"Även om du inte kan föreställa dig hur din dröm ska kunna bli sann, fokusera på att det ska hända. Du behöver inte känna till alla steg på vägen för att kunna gå framåt."

En annan gång hade de orden kunnat vara en tom fras för mig.

Men inte den här dagen.

Jag landar i min kreativitet, mitt behov av en speciell sorts tid för att kunna fånga idéer och ord som jag vill. I mitt intresse av hälsa och välmående, på mitt sätt. Av skönhet i bild och tacksamheten att få möta människor som delar med sig av sina liv.

Att jag vill ta det vidare, på något sätt, i mitt liv. Jag inte vet hur eller när. Behöver inte veta.

Men nu kan jag formulera det. I tanke, i ord och i skrift. Jag känner inte till något steg på vägen dit, men jag har startat en formulerad önskan.

Så landar jag i fler ord ur samma bok:

"Slå rot. Skapa en trygg grund och låt äventyren du har framför dig växa ur den."

Och det är precis så jag känner.

Här skulle jag kunna gardera mig med ord om att jag trivs och har det bra. Men det handlar inte om det. Det handlar om något djupare, något längre in. Och det känns helt okej.

* * *

Vilken söndag, va.