Hemmaliv

* * *

Jag överdriver inte när jag skriver att det varit en tuff vecka på jobbet. Det återkommer jag till, men det hänger över och är ovanligt svårt att släppa trots att det är helg och ledigt.

Igår fann Markus en omplaceringshund. Vi kände båda direkt att det här är vad vi väntat på. Jag ringde och hade ett jättefint samtal med hundens matte. Resten av dagen kände jag mig så pirrigt glad och det var så skönt att vila tankarna på något hoppfullt och roligt.

Vi tittade på datum för att planera in hämta-hund-resa. För det är inte nästgårds hon bor. Men senare om kvällen fick jag sms. De ska träffa familjer närmare. Och jag blev så oproportionerligt ledsen. Jag är det fortfarande. Jag förstår visserligen varför, men det är ... jobbigt.

_ _ _

På lördagseftermiddagen blandade i alla fall Markus en ljuvligt god GT till mig. Vi satt med tända ljus vid köksbordet. Siri pysslade med limpistol och trä och jag lekte att vi var på resa i New York och hade slunkit in på en bar för en drink.

Sedan var vi hemma i Piteå igen och det var dags för middag, film och en kopp te.

Det var fint det med.