* * *
Som magkänslan sa, det blev ingen hund.
Familjen valde ett annat hem, närmare dem. Jag förstår och respekterar, men det har gjort vansinnigt ont i mig. Det har varit svårt att smälta, i tanken var hon redan här.
Sedan fick vi ett erbjudande om valp från samma ställe, men det kändes inte rätt med valpvalp innan årsskiftet utan sparad semester att ta ut. Men det sved också, lite.
Jag känner mig lite som en klagosång just nu. Och jag tycker illa om att skriva att det är jobbigt, utan att kunna berätta varför.
För mig kunde jag göra det, men av hänsyn gör jag inte.
Det handlar inte om hemma, eller vänner, eller familj. Men mitt jobbsjälvförtroende har fått sig en knäck. Eller inte en. Flera. Allvarliga. Det gör också ont.
Men som jag har sagt till Siri: Det är okej att det är jobbigt ibland.
4 kommentarer:
Vad tråkigt att höra, vad det än kan vara som får dig att känna så. Kram!
Ibland är det så bara, att man måste få känna sig låg. Jag är inne i en liknande period själv, jag tar åt mig saker som normalt bara brukar rinna av. Jag försöker tänka positivt runt det hela, att det är något övergående, något jag måste gå igenom för att komma till insikt om att jag faktiskt duger precis som jag är. Att det viktigaste ändå är att jag tycker att jag duger! För vad det är värt - jag tycker om dig och tycker du är fantastisk. Önskar SÅ SÅ mycket att jag bara skulle kunna kila över gatan och krama om. För det är min känsla - du har stor integritet, du har svårt att släppa in men det enda du egentligen vill ha är en stor kompromisslös kram. Precis som jag själv ♥
Skickar en liten kram så här i höstmörkret 💜
<3 Tack för fina ord.
Skicka en kommentar