Cirkusestetik

* * *

I början av veckan tog jag med tre elvaåringar
 och gick på cirkus. Det känns så härligt när cirkusen
 är djurfri och man kan njuta med gott samvete.

Den här bilden tog jag medan orkestern
 spelade, innan showen började.

De små små hålen i tältduken bildar
 illusionen av en stjärnhimmel.

Älskar cirkusestetiken med djupröd sammet,
 guldiga fransar, glitter och kulörta lyktor.

Cirkusdirektören fångar mitt intresse. Han känns
så engagerad. Säkerhetskontrollerar, drar i rep och säljer
dricka i pausen. Det känns så sympatiskt. När jag kommer
hem läser jag att han vill återskapa forna tiders cirkusmagi.
Han är själv uppvuxen på cirkus, har skrivit en bok om sin
uppväxt och talar nio språk flytande.

I popcorn-kön i pausen tänker jag på filmen "Vilken jävla cirkus"
som jag såg på bio med jobbet i vintras. Inte den bästa filmen, precis.
Men miljöerna får mitt hjärta att klappa lite extra.

Och filmens trapetskonstnär Isabelle är en stilförebild.

Det visar sig att cirkusdirektören har en roll i filmen.
Han var tydligen anlitad som sakkunnig och hyrde ut tält och
kläder till filmproduktionen, men fick så småningom en roll också.

Hur fin vagn?

Vi skrattade åt roligheter och imponerades av
akrobatiska konster under vår helkväll på cirkus.
Jag drömmer mig iväg till cirkusmusik som Detektivbyrån
och filmer på temat. Mina favoriter är "Water for elephants"
och "Tjuvarnas jul och trollkarlens dotter".

~ mer cirkus till hjärtat.

Sammet och guld kan aldrig bli fel.