Jag springer

* * *

Den här bilden har Siri tagit av mig. Jag gissar att det är
på första varvet av Palma maraton i oktober. Jag har filen
på datorns skrivbord och tittar på den då och då. Det är
min absoluta favoritbild av mig själv. Varför? För att den kapslar
in allt fint i en bild. Jag känner starkt för vad jag själv förmedlar.

Att jag kan ha shorts för att det är varmt, att jag gör det
jag älskar och känner livet i mig. Att min familj följer med och
hejar på mig från sina hjärtan. Hur glad jag blir när jag ser dem.

Sedan den 1 januari tränar jag för maraton igen. Min plan
är att springa Stockholm maraton den 1 juni och att springa
på under fyra timmar och trettio minuter. Men jag känner en
helt annan ödmjukhet sedan min sista långspringserfarenhet. Jag
vet hur mycket som kan hända och hur mycket som kan påverka.

Jag har alltså tränat runt tio veckor, men haft väldigt lite
behov att reflektera kring löpningen och känslan. Jag gör
mina pass och så är det bra med det. Kanske blir känslan
annorlunda när jag kan (vill) flytta ut löpningen och
börja nöta asfalt. Det kräver liksom mer mentalt. 

Nu står mina långpass på löpbandet med paddan och
Youtube som sällskap för en mysig stund på helgen.