Dragspelsgran

* * *

En till liten variant på vikt gran. Fin att trä på grillpinne eller genom ett band och knyta på ett större paket.

Vår stora, levande gran brukar vi ta in tidigt, eftersom min devis brukar vara att allt juligt njuter man mest av innan själva julen. Sedan önskar man luft och tomma ytor.

I år kommer granen till oss sent, i fjärde advent. Vi har nya stjärnor som vi ska göra redo genom att trä upp på tråd i helgen, men när vi tänder det fjärde ljuset är den äntligen här och doftar och barrar, precis som det brukar vara.

Att leva under himlen

* * *

När livet känns lite vobbligt. När huvudet är trött efter jobbdag ~ trots att jag nu jobbar med hörselkåpor ~ värmer mitt hjärta upp när jag kommer hem mot mitt.

Stjärndraperiet i hallen med små små lampor. En adventsstjärna i något fönster och ljusslingan över matplatsen.

Jag är fortfarande jag, och min familj är fortfarande min trygghet.

Och jag cyklar mot en lysande persikofärgad himmel om morgonen. Under spelande norrsken om kvällen. Mitt i det vidunderliga, mitt under himlen och mitt i livet. Där är jag.

Det är både enkelt och svårt.

Till advent & nyår

* * *

Själv älskar jag tyll och paljetter. Kanske är det barndomsblinkningar, men i det känner jag mig fin. Klär gärna till fuskpäls, grova kängor, gråslitna jeans och stor sjal.

Trodde kanske att tyllåren var förbi för Siri. Hon bär sällan klänning och tittar mer på långkoftor än prinsessklänningar i butiker. Förra årets vackra vackra klarröda julklänning kan hon tyvärr inte ha längre och när jag frågade henne vad hon ville bära till jul i år förväntade jag mig kanske en röd blus och jeans till svar.

Men nej, det önskades klänning och det önskades tyll. "Det är så sällan jag har det, så på julen vill jag vara riktigt fin."

Vi sökte och fann denna paljettgrå dimmiga dröm. Fin både till jul och nyår. Inte alls speciellt dyr, men väldigt lång levereranstid.

Glittergrå strumpbyxor och svarta ballerinaskor till jul.

Och ikväll bär hon den med grova kilklackar och en fyllig bolero i svart med aningens glitter i.

Själv tar jag också på paljetter och tyll och fuskpäls.

Vi ska nämligen gå på adventskonsert som traditioner bjuder.

Det ser jag fram emot.

Jag syr: Tvistat hårdband

* * *

Jag har många ting i min vardag som jag verkligen tycker om. Kanske borde jag öva på att tycka om sakerna lite mindre?

Nåja.

Min idé om en eldriven trehjuling infriade alla förväntningar. Jag verkligen älskar min cykel. Speciellt nu när vi har varit utan bil i rätt många veckor, och så förblir medan Mini slumrar skönhetssömn på verkstaden.

En annan sak jag älskar är symaskinen. Den gamla pålitliga Berninan i härliga åttiotalsfärger. Och det nya fina braiga strykjärnet jag fick i födelsedagspresent. De två tillsammans är en kombo som gör mig glad många gånger om.

När jag och Markus bodde i vår tvåa på Källbo hade vi ett barbord i det lilla köket. Varje gång jag skulle sy plockade jag fram alla grejor. Och sedan bort, för att vi skulle rymmas och äta. Då drömde jag om att bo så att det fanns ett långt skrivbord med plats för symaskin som alltid kunde stå framme.

Så har jag det nu, och jag är så glad. Det är mycket enkelt att sätta sig ned, om så bara för en liten stund.

Senast sydde jag det här hårbandet. Det var ett sådant jag såg på Etsy och länge ville beställda, tills jag tänkte att detta kan jag nog sy. En gammal melerad tröja blev långa ihopsydda rektanglar.

Och så tänker jag på de tre sakerna jag skriver om. Deras gemensamma nämnare är att de på olika sätt förenklar och ger mig utrymme att skapa vidare.

Mer gran

* * *

Ett paket till en älskad flicka.

Tredimensionell gran av präglat papper och en träpärla till stjärna.

En av julens inslagningsidéer.

Denna veckans matplan

* * *

Veckans mat.

I veckan är det mindre aktiviteter kvällstid, men Markus jobbar någon kväll och jag och Siri ska åka på julkonsert en kväll. Det tar vi hänsyn till i matplaneringen. Sedan är tidsspannet mellan komma hem till behovet att maten står på bordet inte särdeles stor plus att jag känner mig lite oinspirerad, less på vardag och vill hålla det enkelt.

Måndag

Blomkålsgratäng med osttäcke och sallad.

Tisdag

Teriyakilax med snabbfräst broccoli och savoykål med pinjenötter.

Algsallad med sesamfrön.

Onsdag

Korvstroganof på svensk korv med hög kötthalt, lök och Ingrid Marie-äpple.

Blomkålsris och sallad.

Torsdag

Fänkålssoppa med ugnsbakade tomater samt svarta oliver.

Fredag

Får vi se, de fredagar Markus är ledig brukar vi hålla öppna.

Lyxigt att inte behöva planera.

Två procent och lyxpass

* * *

Min vecka är uppdelad på tre springpass. Korta intervaller (jobbigast), längre intervaller (mellanjobbiga) och så långpasset (lyxpass).

De korta intervallerna sprang jag denna om två minuter i högt tempo, och vila i en minut. Upprepade åtta gånger. Det var närmast illamående-jobbigt.

Då var dagens uppdrag på löpbandet betydligt enklare. Kylan och halkan gör att jag inte springer ute nu. Så jag slog helt enkelt på en dansfilm på Netflix via paddan och sprang i åttio minuter.

En film med mycket musik, förutsägbar handling och rolig dans att titta på var den perfekta underhållningen under min tid på bandet i dag. Rena guldpasset, faktiskt.

Vad mer? Redan när jag sprang mycket för ett antal år sedan fick jag av egen erfarenhet lära mig att inte springa på noll procents lutning på löpbandet. Mina knän tog stryk. Ordentligt. Sedan dess springer jag alltid med lutning och nu läser jag att två procents lutning anses motsvara att man springer utomhus.

Så två procent och guldpass. Det tar jag med mig från dagens träning.

Slingrande granar

* * *

Helg med de jag älskar mest på jorden.

Vintervitt glitter och låga strålar av solguld. Stillhet och musik.

På dagens önskelista står att göra snöflingor av lufttorkande lera. Så i eftermiddag skall vi plocka fram kavel, spetsdukar och pepparkaksformar och skapa.

De här granarna av pappersremsor, grillpinnar och pärlor är också ett fint juligt pyssel att sysselsätta fingrarna med.

Många ting att hinna

* * *

Det har varit en slags galen vecka det här. Fullt med aktiviteter före, efter och mitt emellan. Saker att komma håg och tider att passa. Och även om det är en del saker att ordna i helgen också, så känns det ovanligt skönt med ledighet.

Tänker på vad jag håller fast vid, när det är så här. Maten, träningen och yogan ~ även om vi ibland får tänka om och välja bort. Men det är mina viktiga.

Ljusslingorna ute, dammsugningen uppe och de vissnade hyacinterna. Det får komma sedan. Men jag längtar efter tid att fundera på hur jag skall plantera nya blommor eller slå in klappar. För allt jag gör, tycker jag om att göra. Hämta på fritids, laga mat. Åka med Siri till baletten.

Det jag inte tycker om, är när jag får göra saker i hast.

Sänglinne

* * *

De ser kanske inte mycket ut för världen. Men där, bland de andra örngotten och påslakanen ryms våra nya.

Mörkt duvgrå och skrynkligt tvättade, i linne.

De är alldeles mjuka och i nästan levande material, skönt mot naken hud.

I skrynkligt och med flera lager sover jag så gott nu.

I kontinentalsängen, med stora kroppskudden och två dunkuddar får jag verkligen sova. Ofta hela nätter. Utan att vakna av smärta. Och det, det är en gåva.

När vi bäddar rent väljer jag. Mellan finkammad bomull, tvättat linne och fleece. Vi har tre uppsättningar påslakan. Mer behöver vi inte, och alla är lika härliga.

På sitt sätt.

Chokladbolls-historien

* * *

I lördags förmiddag tog jag den här bilden. Siri gjorde sin sista läxa för terminen, den innefattade chokladbollsbakning med huvudräkning.

Vår hund-på-besök studerade henne nyfiket.

Vad jag inte hade någon aning om då, var att chokladbolls-läxan skulle bli en tråkig historia.

Vid middagstid skulle nämligen min mamma hämta oss. Jag, Siri och hunden skulle sova över där. När vi packade våra saker ville Siri ta med sina chokladbollar och bjuda på. Sedan satte vi oss i vardagsrummet och väntade på hämtning.

Under tiden passade den lilla finurliga hunden på att äta upp precis alla nerpackade bakverk.

När vi upptäckte kände jag direkt att det här var inte bra. Speciellt när man har hand om någon annans ögonsten.
När jag pratade med jourveterinären var hon misstänksam både för kakaot och för stevian. Så när min mamma kom tog jag hennes bil och åkte med hunden till veterinären.

Tänkte att jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag avvaktade och något hemskt skulle hända.

Så vi tillbringade en del av lördagskvällen med häng hos veterinären och fick jättebra hjälp. När jag åkte därifrån kände jag mig mycket tryggare och efter det har hunden tack och lov mått bra.

Fy vad mycket hemskare det är, när det handlar om någon annans. Och tur att det gick bra och att hunden har en klok och förstående matte.

När jag pustat ut åt vi sen middag och badade under stjärnorna och sov över.

Dagen därpå bakade vi pepparkakor tillsammans ett helt gäng och Siri tog revansch på chokladbollarna. Sedan såg vi till att äta upp dem, vi människor.

Med sig till skolan fick Siri i alla fall en bra historia att berätta om sin läxa.

Matvecka

* * *

Så här ser vår matvecka ut: Vi veckohandlar uteslutande på söndagar. Planerar maten för måndag till fredag utifrån aktiviteter om kvällen. Nu när vi inte har någon bil, storhandlar vi dessutom med cykel. Sedan kompletterar vi ibland med en liter mjölk här eller sallad där.

Hur tänker vi då? Hälsosamt på vårt vis, utan att vara nitiska. Gott. Hyfsat snabblagat på vardagarna. För det mesta äter hela familjen glutenfritt. Vi lagar så att det blir minst en ordentlig rest kvar av maten.

I veckan äter vi:

Måndag

Köttfärssås med morötter och krossade tomater

Hemgjord remouladsås, nu med iblandad finstrimlad vitkål

Spagetti för de som önskar

Riven parmesanost och sallad

Tisdag

Lax, såklart. Den här gången färsk och smörstekt

Stekt sparris med flagad mandel och senapsfrön till

Onsdag

Paj på köttfärssås-resterna

Pajdegen förbereder vi innan, utifrån det här receptet

Till serverar vi creme frâiche och sallad

Torsdag

Morotssoppa med räkost i

Kesobröd

Fredag

Något med kyckling, oklart vad men vi har kvar färskost med vitlökssmak så vi kanske bankar ut kycklingfilé, fyller med vitlöksost och lindar bacon runt. Kanske ångkokt broccoli till.

Känslan efteråt ~ som rökelse

* * *

Hur bra jag mår av att träna. Ordentligt. Hur kroppen går ner i varv sedan. Efter veckans långpass duschar jag skållhett. Det är en av veckans skönaste stunder.

En dag joggade jag min vanliga uppvärmning, 10 minuter på 7 km/h. Sedan höjde jag farten till 10 km/h och skulle hålla den i femtio minuter. Perfekt fart för att distrahera med ett avsnitt Downton Abbey. Och nästan perfekt längd på avsnittet - 47 minuter.

Jag sprang. Det var tufft. Jag sprang och kämpade och tänkte att kom-igen-nu. Inte borde det vara så svårt. När avsnittet var slut efter 47 såg jag återigen displayen på löpbandet. Den tickade på farten 12 km/h. Rätt mycket snabbare än vad jag tänkt mig.

Jag kämpade på de sista tre minuterna, men höll på att ge upp bara för att jag visste att jag sprang snabbare än jag tänkt.

Däri ligger det något intressant. Jag lurade mig själv. Tror inte att jag hade genomfört det passet om jag vetat att jag sprang på 12 och inte 10.

Men i dag har jag lunkat sakta och längre. Det känns fortfarande bra.

Och bäst efteråt.

Mossa, hyacint och stjärna

* * *

Vår advent blir mer och mer sparsmakad för varje år. Men egentligen behövs det inte så mycket mer än lite stjärnor i fönstren, någon hyacint och en eld i kaminen för att stämningen ska få chans att sätta bo.

Vi lyssnar på P3:s Bjällerklang och har det ganska skönt istället.

Blommor och snö

* * *

Fredagskvällen och snöfallet singlar över oss. Siri är borta för eftermiddagen, så jag och Markus har ätit middag på tu man hand. Smörstekt torskrygg med flagad mandel, hemgjord remouladsås och rostad broccoli och rödlök i ugnen. 

Fint, att få komma hem till det efter en dag på jobbet.

I morgon ska vi uppdatera oss inför luciafirande på skolan. Och fylla på pysselförrådet. Jag har några idéer jag vill sätta fingrarna i jobb med, men behöver lite mer material först.

Och kanske kan blommorna på bilderna här få komma på plats i helgen. För ett tag sedan köpte vi gamla dekorationer som man sätter runt ljus, plockade sönder och tänkte använda till att pynta lampor med.

Sedan är de fina, bara som de ligger.

Senare i helgen åker jag och Siri till mormor. För middag, utebad och sova-över. Jag längtar, det är så skönt att få känna sig ompysslad av mamma, fast man är 37. Och så väntar pepparkaksbak på söndag. Och veckans långpass i springskor, så klart. Men dit är det länge ännu.

Mot 42 195 meter

* * *

Jag har läst en bok som handlar om livet mellan liven. Det är en amerikansk forskare som sysslar med regressionsterapi som studerat vad som händer med oss människor när vi inte lever på jorden.

För mig var det väldigt trösterik att läsa, hur osäker jag än kan känna mig på vad som händer efter livet på jorden ~ om nu något händer. Det som tilltalar mig är att boken bygger på en slags allomfattande godhet och den gör det lite lättare för mig att se på svårigheter när jag kan tänka vad behöver jag lära mig av det här.

Att läsa om själens liv mellan liven och reflektera blev en startgnista till min nya träningsutmaning.

Ungefär så här: Om vi i grunden är själar, ljusenergi, som gör tillfälliga besök i jordeliv är ju våra fysiska kroppar en så liten del av tillvaron i det långa loppet. Även om den fysiska kroppen ofta är en stor del av jordelivet på lika sätt. Både när det gäller njutning men också smärta, stelhet, sjukdom och missnöje.

Kanske är den fysiska kroppen temporär, och i så fall kan man väl passa på att använda den till kul saker medan man har chansen.

Och sedan är det ju så att jag drömt om att springa ett längre lopp. Mer specifikt. Jag har drömt om att springa ett maraton. Men det har funnits ett någon-gång med. Alltid. Någon-gång. Suddigt, i horisonten.

Jag har aldrig identifierat mig som en sportperson, även om jag nästan alltid har tränat. Det har varit simning och landsvägscykel och sedan ett gäng år med träning på gym med aerobic, body pump och spinning. Det har varit yoga och crossfit och styrketräning i olika faser och kombinationer.

Ändå gillar jag inte sport som i sportspegeln eller fotboll. Däremot lyssnar jag mer än gärna på längre intervjuer med personer som Yannick Tregaro eller Anna Haag och Emil Jönsson. Det där som ligger bakom prestationen, både mentalt och fysiskt.

Har många år tränat ensam till största delen. Behöver ingen träningskompis för att komma iväg. Gillar tvärtom enkelheten i att styra själv.

För mig är träning en ädelsten i grunden, även om inte alla pass lockar eller är jättekul.

Men nu kokar jag ner allt detta till att det faktiskt är dags att förverkliga nu.

Jag har längtat efter ett program, en plan, jag gillar det strikta i det. Så nu tänker jag ta den här fysiska kroppen och träna inför maraton sommaren 2016.

Det är riktigt läskigt att skriva det. Rädslan för att misslyckas.

Men jag är redo att satsa och jag känner mig glad, glad för utmaningen, glad för att jag väljer något kul mitt i jobbstormen omkring mig.

Så då var det sagt.

På en lite lång och krånglig väg. Men ändå.

Jag är inne på tredje veckan nu och har gjort flera reflektioner. Jag tänker att jag gör en slags uppdatering här varje söndag. Med tankar kring träningen och veckan som gått. 

Hoppas att ni vill följa med mig.