* * *
När livet känns lite vobbligt. När huvudet är trött efter jobbdag ~ trots att jag nu jobbar med hörselkåpor ~ värmer mitt hjärta upp när jag kommer hem mot mitt.
Stjärndraperiet i hallen med små små lampor. En adventsstjärna i något fönster och ljusslingan över matplatsen.
Jag är fortfarande jag, och min familj är fortfarande min trygghet.
Och jag cyklar mot en lysande persikofärgad himmel om morgonen. Under spelande norrsken om kvällen. Mitt i det vidunderliga, mitt under himlen och mitt i livet. Där är jag.
Det är både enkelt och svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar