* * *
Hur bra jag mår av att träna. Ordentligt. Hur kroppen går ner i varv sedan. Efter veckans långpass duschar jag skållhett. Det är en av veckans skönaste stunder.
En dag joggade jag min vanliga uppvärmning, 10 minuter på 7 km/h. Sedan höjde jag farten till 10 km/h och skulle hålla den i femtio minuter. Perfekt fart för att distrahera med ett avsnitt Downton Abbey. Och nästan perfekt längd på avsnittet - 47 minuter.
Jag sprang. Det var tufft. Jag sprang och kämpade och tänkte att kom-igen-nu. Inte borde det vara så svårt. När avsnittet var slut efter 47 såg jag återigen displayen på löpbandet. Den tickade på farten 12 km/h. Rätt mycket snabbare än vad jag tänkt mig.
Jag kämpade på de sista tre minuterna, men höll på att ge upp bara för att jag visste att jag sprang snabbare än jag tänkt.
Däri ligger det något intressant. Jag lurade mig själv. Tror inte att jag hade genomfört det passet om jag vetat att jag sprang på 12 och inte 10.
Men i dag har jag lunkat sakta och längre. Det känns fortfarande bra.
Och bäst efteråt.
2 kommentarer:
Bästa tricket- vi kan så mkt mer än vad vi tror 😃😅 Störst utmaning tycker jag att det är att springa långt på band inomhus- skulle gärna haft en film att springa till! Heja dig å heja löpning som ger feelgoooood ❤️
Exakt, Hanna. Jo man blir lätt uttråkad av att springa länge på löpband. Jag brukar lyssna pod eller se tv-serie på paddan.
Kram!
Skicka en kommentar