* * *
Tidigare i veckan klädde jag på mig julklänningen och fuskpälsen. Det var dags för julbords-lunch med jobbet. Vi satt i vackra lokaler med högt i tak och åt av sill och lax och annat som hör julen till.
På eftermiddagen samma dag hade jag planerat in veckans snabba intervallpass. För mig är det inga konstigheter att anpassa hur jag äter till vad jag ska göra. Och att äta mycket och tung julmat för att senare springa, det går inte ihop.
Annars äter jag inte för att få direkta resultat. Jag äter hälsosamt och vad jag är sugen på till vardags och pusslar in mina träningspass så att jag inte behöver äta fler måltider, utan så att det passar in i min naturliga matcykel. Har jag sprungit långt kan jag känna det på aptiten, och då äter jag helt enkelt mer efteråt.
Den eftermiddagen efter julmaten, tänkte jag att det är sällan jag äter mig övermätt nuförtiden. Helt enkelt för att jag verkligen inte trivs med den dästa känslan i kroppen. Jag äter mig mätt, men sällan mer än så.
På tal om ätbart bakade jag och Siri en kaka på mandelmjöl, kokossocker och frusna lingon i dag, som vi sedan åt med lättvispad grädde. Den var riktigt god och i morgon smular jag ner resterna av den i morgon-smoothien.
I alla fall så sprang jag som planerat den julbords-eftermiddagen. Det var jobbigt, men det gick bra. Jag sprang även veckans pass med längre intervaller.
Men si sedan tog det stopp.
Mitt vänstra knä känns inte alls bra. Jag är både glad och ganska rädd för att jag har tid hos en naprapat i morgon. Jag hoppas att knivhuggskänslan beror på mitt skoval under passen och därmed lite felbelastat och överansträngt knä som protesterar.
Jag gjorde söndagens långpass nu i kväll. Men på crosstrainer istället för på löpband, och kommer jag bara undan stötarna så gör det inte ont alls.
Känns skönt att kanske få lite råd och tips av en som verkligen kan.
I morgon, alltså. Håll tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar