torsdag, november 02, 2006

En tanke mitt barn väcker

Siri sover i filten hon fått av farfar.

----------------------------------------------------

När jag står böjd över skötbordet och sjunger eller pratar med Siri tänker jag ofta på min moster. Det finns ett kort på henne när hon står och gullar med mig på skötbordet när jag var bebis. Vi har samma långa, svarta flätor. Det är nog flätorna som gör det, att jag tänker på henne.

Då undrar jag hur livet skulle ha varit om vi fortfarande var lika nära, om hon skulle ha stått och gullat på samma sätt med min bebis. För hon är den barnkäraste människa jag vet.

Men nu är det inte så. Hon har inte ens träffat Siri.

Märkligt hur livet kan bli.

5 kommentarer:

saken sa...

Hej bruden. Hur blir det nu på lördag, ingen krönika eller? blir den idag?
Saknar dig/ er lite. Blev så snöpligt och kort sist. Hur ska man boka för att få mera tid när du/ni är hemma =)Trist att det alltid krockar med våra barnhelger. Men efter jul, då kanske =) Eller ja, Julen ...
kramisar från Sannisen

Mari sa...

Tjenare. Sitter just och finslipar på krönikan, som går i morgon eftersom lördag är röd dag. Hoppas bilden blir i färg denna gång (inte för att jag är så färgglad men ändå).

Vi kommer ju hem nästa helg 10-12:e, hur jobbar du då? Vi kan ju boka in något redan nu!

Efter jul är Markus ledig varannan fredag, så då kommer vi nog att komma hem den veckan eftersom vi kan åka redan på torsdagen. Men jag vet inte om det blir jämna eller ojämna veckor än.

Många kramar.

saken sa...

Den helgen, barnen kommer, men Mari och mamma-therese far ev. till Stockholm. Så jag Jonas och Mattias ska kanske göra någonting, vad vet vi inte. Jag är ledig fredag på dagen, och annars... puhu... verkar vara en helg utan planer i stort... klart vi ska ses. Kramis... nu ska jag och äta på Thai med Tyskan mm. mm.

Anonym sa...

Hej Kusin!
Grät en skvätt när jag läste....
Tråkigt att allt blev som det blev!
Du ska veta att jag tänker på er varje dag!

Mari sa...

Hej Elin. Nu är det min tur att bli tårögd - av ditt inlägg ...

Jo, det är tråkigt att det blev såhär. Jag tänker på er också och hoppas att vi kanske kan träffas, tex när vi är hemma tre veckor i jul. Och tack så mycket för den fina presenten. Vi använder den ofta, för den är supermysig!
Kram.