På Fåröberget

Gjorde en lite utflykt till Fåröberget i solen igår. Familjen Lidström gjorde oss sällskap med fullpackade ryggsäckar - kaffe, korv, godis ... you name it.

Efter ett tag kom Marcus och Carol och Jimmy och hundarna och gjorde oss sällskap. När jag satt med ryggen mot en sten och kaffekoppen i handen tänkte jag på när jag satt på samma ställe i vecka 40, 41 eller 42 (minns inte exakt) och njöt av sval kvällsluft.

Annars har vi ätit gott med Lidströms, sovit jättedåligt en natt (fredags, Siri blev jätteförkyld) och bra (inatt). Markus är på hockey, Siri sover fortfarande middag och jag ska börja så smått med middagen. Hemmagjorda gnocchi med citron och valnötter.

Fint till barnrummet

Någon av de här illustrationerna av Terese Bast skulle gärna få flyga upp på en vägg, någon gång när Siri får eget rum. Själv tror jag att jag skulle ha tyckt de var bedårande som barn.

Med tanke på vintern

För ett tag sedan köpte vi en overall till Siri via Blocket. Igår hämtade jag ut paketet som också innehöll vinterjacka och vinterskor.

Overallen, av märket Nanook, är jättefin (lillkillen som haft den bor i Kalmar och har använt den en vecka i Idre). Skorna är oanvända (klisterlappen i skon är intakt) och jackan är också som ny.

Surfade in på Nanooks hemsida och ser att overallen blivit bäst-i-test av Vi föräldrar.

Frostslöjor kring grässtråna i morse gjorde att Siri fick inviga jackan och dojjorna på väg till farfar.

Upptäcksiver

A big step for Sirikind

På eftermiddag fick jag ett storlängt efter Markus och ringde honom sittande på köksgolvet. Han satt "hemma" i studentrummet och skrev på uppsatsen. Vi småpratade en stund, medan Siri lekte omkring mig. Så plötsligt sker det. Hon ställer sig upp för egen maskin. Går de fyra stegen fram till mig. Själv!

Och Markus fick vara med, även om det var telefonledes.

Sedan var vi tvungna att lägga på för då stötte Siri sig så hon började blöda i munnen. Så jag bar och tröstade till lugn musik och när vi tillslut kunde påbörja mellanmålet fick jag tvätta bort blodavtryck från min axel.

På förmiddagen var Jill, Love och Rakel här. Promenad i duggregn och lunch här.

Siris morfar har ätit middag med oss och vi har tagit en cykeltur med barn och hund och mätt sträckan jag brukar springa. Sju kilometer lång visade den sig vara.

Till något annat: När jag är hemma med Siri försöker jag njuta av dagarna - som känns lite som bonusdagar - men det finns en tid på dagen som är lite kämpig. Och det är middagslagningstid. Då gnäller hon på golvet och ska bara vara i famnen. Men jag vägrar ha henne i famnen och laga mat samtidigt. Så jag försöker distrahera på andra sätt. Men det tär på mig att höra hennes gnäll. Och så säger jag ifrån. Men det blir ju inte bättre, snarare tvärt om, och det vet jag, men jag gör det ändå.

Så efter maten, som i dag när vi far ut och cyklar och allt är frid och fröd, då känner jag mig som en dålig mamma utan tålamod. Och tänker att nästa gång ... men ändå blir det likadant i alla fall.
I dag har Hemi dessutom varit understimulerad tror jag, och därför rätt jobbig stundvis. Så har jag varit arg på henne, och när jag säger till henne med arg röst så börjar Siri gråta. Ja ... och så börjar vi om igen. Bär mig, bär mig.

Suck. Dålig mamma, is my middle name.

En busschaufför ...

Dagen började med gråväder och tröttillstånd. Siri förvandlades till en riva-ut-maskin och ... ja rev ut saker. Överallt. Sedan förmiddagsprommade vi i blåsten och jag svettades som vanligt.

Mellis hemma och sedan lämnade vi Humlan hemma och gick till Familjens hus. Siri lekte (åkte mest ruschkana, jättekul tydligen) och tittade på de andra barnen. En liten flicka vid namn Ebba var tydligen så söt att Siri ville pussa på henne hela tiden. Hon blev också pååkt av en storkille och grät - lite dominoeffekt där. Storkille åkte på Siri och Siri skjutsade in i Ebba. Gråt x 2 med andra ord.

Fröken där mindes att Siri varit där för ett tag sedan med sin farmor.

Halv ett mötte vi upp Hanna och lunchade på caféterian på Gallerians övre plan. God, fräsch lunchsallad med bland annat kyckling, god god lax och tzatsiki. Siri åt allt från oliver till kikärtor med god aptit. Så drog Hanna tillbaka till jobbet och jag och Sirran tog en sväng på stan och gjorde lite ärenden. Hon trodde sig i vagnen otroligt bra.

Men när vi skulle hem kände jag jag orkar inte gå. Har känt mig lite trött och liksom urlakad på sistone, så vi tog faktiskt lokalbussen hem. Det har inte hänt sedan jag gick gymnasiet. Men det var en trevlig upplevelse. Tre busschaufförer engagerade sig när vi skulle ombord. Och så fanns det ju en hållplats supernära oss. Klart värt 18:-.

Mer kiss'eh

Scen från i lördags:

Siri får syn på katten Mats (17 år?). Hon kryper fram i racerfart. Tvärstannar med sitt ansikte en decimeter från Mats känselspröt. Ropar "Hejjj!" med sin allra gladaste, uppfodrande klart-du-svarar-röst. Mats öron vinklas bakåt, som att en kraftig stormvind blåser dem så.

Men han sitter kvar, kiss'eh:n.

Så Siri fortsätter hälsningsceremonin och pussar honom på nosen.

Nytt hemma

Vardagsmotion de luxe

Hittills i dag:
Promenerat i raskt tempo med hund och barnvagn till Trossgatan, drygt tio minuter.
Cyklat därifrån till jobbet, raskt tempo, cirka 15 minuter.
Cyklat hem på lunch, cirka tio minuter.
Cyklat med Hemi på lunchen, cirka tio minuter (avbröt utevistelsen då hon började hoppa på tre ben, det visar sig tyvärr att tassarna ser för taskiga ut, rött, svullet och sår på kanterna).
Cyklat tillbaka till jobbet, tio minuter.

Nu:
Presskonferens på Polishuset i Luleå.

Återstår i dag:
Cykla hem från jobbet, tio minuter.
Hämta Hemi och bege sig till Trossgatan, dryga tio minuter.
Promenad med hund och barn.

En vanlig rörelsedag i mitt liv. (Nästan tur jag har stillasittande jobb!)

Bakslag

Skulle visa bild på mig och Hemi i regnet, men blogger vill inte. Skulle surfa igår kväll och visa bilder från äppelskörden, men musen till den stationära datorn har följt med Markus till Umeå och ska tjänstgöra i c-arbetestider.

Dessutom har jag ju fått bakslag royale på min viktnergång.För denna vecka stod inte ens vågen stilla, den stod på PLUS.

Sedan jag började träna mer regelbundet för några veckor sedan stannade viktnergången av. Det kändes ändå okej, midjemåttet blev mindre (-13 cm i nuläget) även om det inte hände så mycket på vågen. Jag fick dock ett annat problem - jag blev mycket hungrigare, även de dagar jag inte tränar. Sådär hungrighungrighungrig så att hjärnan inte fungerar och jag måste äta något för att få ur mig texter på jobbet exempelvis.

Kanske var det också därför min vilja sviktade och min självklara bestämdhet inte var så självklar längre. Kanske sänkte jag också garden, eftersom det ju gått så enkelt tidigare. Senaste veckan har jag inte varit så strikt. Inga stora avvikelser och inget direkt frosseri. Och måltiderna har jag skött klanderfritt. Men. Det syns på vågen. Denna vecka har jag gått upp 3 hekto*.

Så känner jag mig då redo att ge upp? Nej, inte alls. Nu känner jag mig mer sporrad att lyckas. Nu jävlar kavlar jag upp ärmarna och utmanar de där 3 hektona. Bort ska de. Väck!

* De där tre hektona visade sig vara två hekto vid en kontrollräkning i inte allt för allert hjärna. Men skitsamma. De ska väck ändå!

Bladguld och hästbajs

Familjepromenad på Pitholmsheden bland höstsol, bladguld - och hästbajs till Humlans stora förtjusning. Kaffe hos Marcus. Lunch i värmen ute på gården, lite plantering av tulpanlökar, 90-årsfirande av "moster Lillan" i Spisen, 50 minuters språngmarsch och filmen "Number 23" med Marcus och Carol.

En bra dag. Imorgon kollar vi in nya Gallerian och fixar Excel i bärbara datorn.

På stan

Som resten av Piteå har vi spanat in nya Gallerian idag. Har också druckit latte med bästaste Hanna på stan och shoppat mockasiner till Siri. Markus överraskade oss med att komma hem från Umeå redan före tre.

Har också cyklat med Hemi och tränat spinning + core, så jag är rätt nöjd med att dagen tar slut nu.

Tre bra saker idag

Jag kommer hem till en virvelvindlande glad och currydoftande dotter som haft en toppendag med sin moster.

Jag, Siri och Hemi - det tre musketörerna - tar en kvällsprommis, hösten visar sig från sin bästa sida. Plötsligt fäster Siri blicken på Hemi, hon tittar upp på mig, det guldglittrar i hennes ögon, hon har förstått.
"Kiss'eh!", säger hon med så mycket pondus en ettåring kan uppbringa.

Det tredje brasaken idag har också med lilla S att göra. Det är dags för läggning. Hon har badat, druckit ur sin lilla vattenkanna (ny favvo i badet), ätit välling och vi har läst. Hon vill ner ur knät, tok-kryper till spjälsängen. Stannar efter halva vägen och gör en snitsig vändning till sittande position med anklarna korsade. Sedan tok-kryper hon tillbaka till mig. Upp på blöjröven och så tillbaka till spjälan för att hämta älskade kaninfilten. Det ser ut som att hon kör idioten och jag tänker att det kommer att ta tid att få den här donnan att somna. Så lägger jag ner henne och går ut till datorn. Hon småsurrar för sig själv och tio minuter senare är hon tyst. Mitt hjärta. Min skatt.

122 kcal

Måste säga att det varit en ganska lugn och harmonisk dag idag, sådana behövs mellan arbetspass och hämtningar och lämningar av småtjejor.

Sov ju själv i huset igår natt och hämtade flickorna hos farmor vid niosnåret i morse. Sov en god natt, själv, me myself and I, i en säng stor som ett hav. Inte för att jag märkte av ensamheten, det sov jag alldeles för gott för.

Promenerade med farmor till stan och tog sedan vägen vid vattnet hem. Sol, glittrande vattenyta, höstkänningar ... mmm ... betydligt bättre än gårdagens väder.

Lagade grönsaksplättar, stekt parmaskinka och keso till lunch. Städade lite mer noggrant än vanligt - dammsög i sofforna och fintorkade kring temeraturreglagen på spisen.

Sedan var vi framme vid sovkampen, för det är något av en kamp att få donnan att sova eftermiddag. Det är som att vi är mitt mellan sova två gånger om dagen och sova en. Förmiddagssovet är enkelt, hon slumrar in nästan direkt vagnen börjar rulla, men på eftermiddagen ... det bökas och stökas, men sova behövs det.

Nåväl, ägnade dagens lugna stund till ett yogapass framför kaminen. Lovely. Sedan har vi lekt och lagat middag till mamma och moster Karin.

Pappa kikade också in för att leka med Sirran en stund. Jag lämnade dock mitt främmande och drog till Korpen. Sprang på löpband i 25 minuter - 11 km/h och körde sedan ett pumppass.

Så räknar jag intag i form av mat och uttag i form av motion är 122 kcal det som återstår när dagen nu är slut.

På tal om att det är Ordmån just nu och jag inte kan vara där ...

It's raining man

Min dag, till största delen bestående av
av- och påtagande av allt blötare regnkläder:

Lugn morgon hemma med välling framför brasan (Siri) och kaffe till slutet på hyrfilm (jag). Sedan förmiddagspromenad med sovande ettåring under vagnens regnskydd och blöt, lite småsur hund. Trillade in hos Siris farmor för en kopp te. Av med regnställ, dyblöta handskar, mössa och kängor. Lånade cykel och trampade iväg i regnet för att handla lite mat medan tjejorna var kvar. På med regnställ. Lämnade maten hemma och cyklade för att hämta damerna. Drog av mig regnkläderna, eftersom Siri just skulle få lunch.

Ja och sedan skulle vi ju hem så det var bara att dra på sig regnställ och fixa med vagnens regnskydd för att promma till hus nummer 51 på Ankarskatavägen. Eftersom Hemi och Siri skulle hänga ut hos farmor och farfar ikväll fick Hemi stanna kvar, för att slippa vätan.

Fixade lunch och "nattade" Siri. Mysigt med blåsande regnbyar mot plåttaket. Eldade, torkade byxor och jacka så nära kaminen jag vågade och tog det lugnt - tills det var dags för uteliv igen. På med regnkläder och iväg med barnvagnen till farmor och farfar. Lånade där cykeln igen och trampade till jobbet. Så ... nu är det bara hemfärden kvar om några timmar.

Kan säga att jag vred ur handskar och strumpor när jag kom till tidningen. Och före jag började mina åtta timmar på jobbet kändes det redan som jag gjort mitt arbetspass.

Going bananas

Tidigare har jag skrivit om skylten på Ica som alltid gör mig irriterad, minns inte exakt vad det står men typ "Dela inte på oss, vi har ju växt upp tillsammans".

Nu har en ny skylt gjort entré. "Singelbanan söker sällskap" står det ovanför en back med ... tja ... bananer hette det väl förr ... numera går de alltså under namnet singelbananer.

Jag är inte övertygad.

Jag

Bilder på sig själv är ett svårt kapitel, ofta känner jag inte mig som mig själv när jag ser foton. Men den här bilden som Sanna tog till Luleå universitets kurskatalog, den känns som jag rakt av.

Och med tanke på den där utmaningen som väntar på mig kan jag avslöja en sak om mig själv:
Jag älskar att gråta till sorgligt romantiska (men inte för sötsliskiga) filmer.
Men gråtningen sker utan sällskap hemma i soffan. Tidigare har jag kunnat gråta med Markus i soffan bredvid, men han har lärt sig exakt när jag brukar börja gråta, så nu tittar han alltid på mig förväntansfullt just när tårkanalen ska börja överexponera, så nu går det inte. Såg en Edward Norton-film i min ensamhet i veckan och grät till slutet. Det var härligt. Höll också på att gråta ögonen ur mig till "Dagboken - jag sökte dig och fann mitt hjärta" när jag var nygravid.

Puff

Visst är ni uppdaterade på våra nya bloggvänner:

Anja och Jonas vardag i Kiruna kan ni läsa om här.

Och Sanna gör comeback i bloggvärden här.

På Gläntan

Gläntan. Fint och blåsigt väder, trevligt människo- och hundsällskap och en dotter som vägrade sova i vagnen och bara skulle krypa på, gräva i och helst äta sanden.

Annars har jag skurat halva köksgolvet (här är det old fashioned style med rotborste på knä som gäller), druckit kaffe med svärmor och senare ätit middag på Trossgatan. Har just kommit hem från spinning+combo - 75 minuter skön träning. Så nu är det dusch, te, bok och förberedelser inför morgondagens jobb som gäller.

Har blivit erbjuden att recensera skivor till PT, men ska fundera. Har ju gjort det tidigare åt NSD och det är kul för man hänger med i musiknyheterna mycket bättre, men vet inte om jag fixar heltidstjänst, krönikor och det ... ska prata med nöjesredaktören och höra mig för lite först.

En tråkig sak idag är att Markus inte kunde komma hem utan anländer först imorgon eftermiddag. Så det blir en korthelg tillsammans eftersom jag jobbar söndag.

På drift

Jag har blivit utmanad, två gånger om tror jag till och med.

Men inte ikväll. Jag är för trött, för nackspärring, för ontfotad.

Så nu är det tack och godnatt.

För övrigt har vi blivit fotade för ny krönikebild idag. Shit vad svettigt det är att få en liten upptäckare att stanna på den vita fonden när det finns en miljon andra saker att utforska. Jag är osäker på om en enda bild går att använda ...

To all you Sirilovers out there

Stängda dörrar

Är på jobb, invigning av nya Ivak-enheten på sjukhuset i Piteå. Vi blir visade runt i den nya lokalerna, bland annat går vi förbi specialutrustade rum i anslutning till ambulansintaget.

Ett av rummet är specialanpassat för sjuka barn.

Jag hoppas vi aldrig, aldrig behöver öppna dörren till det rummet.

Brahelg/tråksöndag

De här söndagarna är lite jobbiga. Förra söndagen hade jag en malande känsla hela dagen, denna vecka slapp jag den fram till ikväll. Men nu känns det lite ledsamt igen, väskan står packad här intill och kläderna för morgondagen hänger här på stolkarmen.

Jag och tjejerna blir alltså solokvistar strax efter fem imorgonbitti.

För övrigt har det varit palt hos Jonas och Anja, fotboll här hemma, träning, filmkväll - "Illusionisten" med Marcus och Carol och ett besök på Grahndagarna.

Brahelg, alltså. Även om det är tråksöndag just nu.

burr ...

Framåt

Fick ett samtal från Luleå Tekniska Universitet, som håller på att sammanställa ny kurskatalog. De vill att jag ska vara med. Som ett exempel. På. De. Som. Lyckats.

Och visst, jag har ju jobb nu. Jag har slitit för att få det. Pluggat heltid, jobbat halvtid. Kämpat till vecka 38 i graviditeten. Skrivit hemifrån under föräldraledigheten. Visserligen för att jag tycker om det jag gör, men också med tanke på sedan ...

Ändå har jag svårt att känna mig som ett exempel på "de som lyckats".

Sista tiden har jag också fått mycket respons på mina krönikor. Mejl, blivit stoppad på stan, på vårdcentralen, på Korpen. Glada ansikten och värmande ord. Det betyder faktiskt något. Betyder mycket.

Dålig värdinna

Jag bröt totalt mot värdinne-etiketten ikväll när Jonas, Anja och Lycka kom från Kiruna ikväll. Jag ville ju stanna hemma och dricka kaffe och surra men jag ville ju också så gärna träna. Så jag cyklade till Korpen. Tecknade autogiro. Körde pump och ökade ett kilo på biceps. Sprang tio minuter på löpbandet. Pratade med Åse. Fick krönikeberöm av en som också är Sirimamma. Bastade och åt apelsin. Kände mig lätt om själen när jag cyklade hem i klar, hög luft.

Humlans dåliga dag

Markus är hemma igen. Skönt att komma hem från kvällsprommisen och brasan är tänd, ljusen på bordet är bytta till nya och brinner och teet är på gång.

Annars har det varit en bra umgås-dag med Hanna på spontanlunch och mamma på middag.

Jag och Humlan har däremot inte haft en speciellt bra dag. Det har varit tasstvätt både i sängen och soffan, hon har tjuvat kex ur Siris hand, gått dåligt i koppel, vägrat lyssna och tiggt. Tur (för henne) att det är hennes husse som tar förmiddagsprommisen imorgon.

Skräp i nosen

Hon sover i en stjärnhimmel

Gick in och stoppade om Siri för en halvtimme sedan. Hon sover i en pyjamas från min barndom i natt. Blå botten med små, vita prickar, som en stjärnhimmel. Hon låg så fint och sög på sin napp och en vildsint ömhet kom över mig.

Första jobbdagen på mitt vikariat blev sådär. Det känns inte som att jag har en egen plats, eller egen dator - utan känslan är mer "hon du jobbar för kommer snart tillbaka så det är ingen idé vi ändrar något". Så jag får helt enkelt gaska upp mig till på fredag och fixa själv. Tur att Sanna kom och gav mig några goda råd, då kändes det genast bättre.

Hämtade Siri hos farmor och farfar och passade samtidigt på att lämna en egenkomponerad (men beställd) höstuppsättning som ett litet tack för all hjälp. Bestämde mig för att strunta i allt fix som borde göras och lekte bara med lilla S fram till läggdags. Sedan har jag och Hemi sprungit 45 minuter på Fårön (farmor var barnvakt igen). Skönt för både hundkropp och människokropp.

Nu är det strax läggdags och bokläsning, Mias systrar, som jag ska recensera.

W.

Lars Winnerbäck spelar i Luleå den 15 november.

Är ju hyfsat förälskad i hans nya singel.

Skulle vara kul att se/höra honom.

Av- och påliv

Det känns lättare idag, nu när han har åkt. Nu har det här av- och pålivet tagit sin början och det är bara att jobba sig igenom det.

På förmiddagen har Siri varit hos Sanna och Jonas en stund medan jag var på vårdcentralen. Just nu genomdriver jag projekt sova-en-gång-om-dagen, men i bilen på väg hem från Pitholm dukade hon under och sov i det närmaste dubbelvikt i bilbarnstolen när vi parkerade. Så jag tryckte i henne lite lunch innan det blev spjälsängen. Får se hur länge hon sover idag, igår blev det tre timmar. I eftermiddag åker vi ut på hundprommis i skogen med Terese och hennes vovvar. Det blir skönt att komma ut.

I sann hemmafruanda tänkte jag planera veckans måltider, för att kunna handla mat i eftermiddag. Men självklart ligger viktklubbens hemsida nere, så av det blir det inget. Typsikt nu när Siri sover ... Har inte kunnat väga mig idag (måndag är vägningsdag) men enligt måttbandet har jag tappat fem centimeter runt midjan sedan start. Det går långsamt men stabilt, precis som jag vill.

Allt som allt känner jag mig priviligerad. Som när vi ringde med högtalartelefon till Markus imorse för att höra hur bilfärden gick och Siri klämde till med två rejäla "hejjj!". När jag sa "hund" och hon svarade "voff, voff". När hon låg som en varm klump i min famn och åt välling framför brasan imorse. Jag är rik. Miljonär, rent utav.

Gårkvällen i en bild