lördag, december 13, 2014

Slutet på arbetsveckan


* * *
Ännu en intensiv vecka. Som många andra längtar jag efter jullov nu.

Jag och Siri var hos läkaren igår för hennes näsa och bihålor. Ingen ny medicin, men med rekommendation på hur vi ska få bort vattnet innanför trumhinnorna. Så morgon- och kvällsproceduren består nu av: blåsa upp ballong med näsan, spola rent med saltvatten, nässpray och kortisonspray.

Var på jättemysig bokklubb i torsdags. Tända ljus, fina samtal, den där värmen som uppstår när människor man tycker om möts och pratar med varandra.

Håller på med ett reportage som engagerar mig, gillar att jag får möjlighet till miljöbeskrivning tillsammans med livshistoria, samhällsengagemang och några fler dimensioner. Blir en kul och utmanande text att skriva.
Har också redigerat, fotat och skrivit annat i veckan. Något fackligt möte, och så har jag förberett en redigeringsuppgift och ett föredrag där jag valt uppslag som jag själv gjort samt stödord till vad jag ska säga.

Skyndade mig att göra klart helgens sidor fredag förmiddag och cyklade till universitetet för föreläsningen.
Det visade sig att ingen av studenterna valt att gå på min föreläsning. Istället jobbade de med en annan uppgift. Det står dem fritt att välja när lektionen inte är obligatoriskt. Men det kändes inte speciellt kul, och tiden som jag lagt på att förbereda hade jag verkligen kunnat lägga på andra saker.
Jag tar det inte direkt personligt, men visst gör det lite ont, faktiskt. Att visa upp det man gör är att blottlägga sig lite, och så slutar det så här.

Det blev en bra eftermiddag i alla fall, där jag fick annat gjort. Sedan var det skönt att värma upp en currygryta från frysen, och se familjeprogram i soffan genom kvällen.


4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänker att studenterna var så där stressad som man kan vara som student, kanske valde någon inlämning som kändes brådskande. Grupparbeten som ska vara klara innan jul? Jag är själv lärare men jobbar med yngre elever. Även om de ju dyker upp så har jag haft tillfällen då jag ansträngt mig extra mycket, förberett något som känns riktigt bra. Sen blir det inte bra, någon gömmer sig bakom en dörr för att den fick jobba med "fel" person. Någon skrynklar ihop sitt papper för att något gick fel. De tappraste kämpar på fast kamraten ligger på golvet för att de inte kom överens. Så kan det bli... Sen är det gånger det blir magiskt men det är inte alltid de lektioner man trodde. Att vara lärare är svårt, man kan skapa så goda förutsättningar som möjligt och sen är det ändå så att eleverna i första hand är människor i sina egna liv och påverkas av bråket på rasten, separationer, kakan som var enda frukosten....ibland får jag enorm energi av mötet med eleverna men ibland måste jag "gå på tomgång", kunna ladda om efter något som gått fel. När jag går i korridoren på väg mot klassrummet så går jag raskt, vevar lite med armarna( om jag är själv) och peppar mig själv "nu kör vi!!!!Ungefär som när höjdhoppare slår på benen innan de börjar springa:) Just det där att kunna vara entusiastisk oavsett är verkligen en utmaning som lärare./Jenny

Anonym sa...

Trist att studenterna missade din föreläsning! Den skulle säkert ha varit jättebra! Kram Sara

Anonym sa...

Du får inte ta det personligt du vet så väl att du duger men förstår att det kändes trist kram Wiweca

Mari sa...

Tack för din kommentar, Jenny. Jag har alldeles för lite erfarenhet för att egentligen jämföra eller veta något "på riktigt".

Visst var det väl så att studenterna prioriterade annan inlämning, men de gjorde ändå ett val. Tidigare år har jag gjort samma sak, men då har jag inte träffat studenterna innan. Detta år har jag alltså träffat dem en del i feedbacksammanhang och då valde de att inte komma - så lite personligt känns det ändå. Men som sagt, inte gräver jag ner mig för det även om det inte är vidare kul.

Tack snälla Sara.

Ja det kändes trist, Wiweca. Men så är det ibland och det är okej det med. Kram!