Att hitta hem, på flera sätt

Det här huset fick jag av min vän i helgen. Känns rätt på flera sätt.

* * *

I fredags kväll innan sömn vilade jag huvudet mot Markus arm under stjärnhimlen {nåja, en ljusslinga med led-lampor} och småpratade.

Just den kvällen hölls bröllop för några bekanta. Vi såg bilder på instagram och jag har tänkt på nykärleken en del på sistone, för jag har mött den runt omkring mig på flera sätt. Inte så att jag är avundsjuk, jag gläds ~ och tänker att det är fantastiskt att få känna så.

Och så ligger jag där, huvud på arm, och vet att det finns ingen plats jag hellre skulle vara på än just hemma. Efter en helt vanlig fredag med morotssoppa och ungdomsfilm och en upphämtning av en motorcykel som inte riktigt ville vara med.

Jag fortsätter att tänka på det villkorslösa hos han jag älskar under helgen. I söndags fick vi besök av en gammal vän till mig, och hennes partner. Vi har inte träffats på kanske ... sexton år.

Medan jag var ute i skogen och följde med Siri på yoga handlade Markus mat, fixade middag och dessert till våra gäster och såg till att det var diskat och undanplockat hemma innan de skulle komma.

När jag senare ser honom sitta och prata med våra gäster ~ som han aldrig tidigare träffat ~ så känner jag en djup botten av tillfredsställelse. Att jag mötte just honom den där dagen 1999. Det landar så fint i mig.

Söndagskvällen mörknar.

Några ljus fladdrar.

Siri är trött och Markus tar med henne upp för högläsning och nattning. Han kommer ner en stund senare. Jag följer efter min vän ut på verandan.

Och jag slås av tanken. Hur många gånger har vi inte suttit såhär? En varm huvtröja över axlarna. Hon med en cigarett i handen och stjärnhimlen ovanför. Orden flyger lätt.

Det är oceaner av tid sedan vi sågs, och samtidigt har ingen tid alls passerat.

Det är en välsignelse att få ha det här mötet.

Det är att få sluta en cirkel, och känna att det inte är sluten. Det är en fortsättning.

För det är hon.

Hon som har norrsken i sin blick.

Hon som har gått för djupaste mörker till att bli hel.

Det är hon, som har det vackraste sätt att sätta ord på livets svåra.

Så att man finner skönhet även i det.

Söndag i september.

Vilken gåva.