* * *
Min kollega Gunnar fångade mig i farten på väg till jobbet denna eftermiddag.
Jag tycker så mycket om bilden för den fångar vad jag känner för min cykel.
Den gör vardagen helt fantastisk.
Jag slipper vara rädd för halkan, elen ger mig tramphjälp. Jag kan lasta matkassar, och skjutsa Siri till skolan. Lådan fram är till för hunden. Men när hon ska med springer hon faktiskt oftast lös intill istället.
I alla fall hade jag varit hemma och rostat granola som fick gå knaprig med vispad äggvita, fibersirap och flingsalt. Och så hade jag druckit kaffe med min kära vän Jill. Lite kokoschips, ett tänt ljus och en stund för vänskap.
Jag hade också tagit emot vår nya kyl/frys. Den gamla dog, helt enkelt. Så även om jag lite sörjer den skönheten ska vi nu installera en större modell, både på höjden och bredden. Det blir nog bra.
Och så tänker jag på onsdagskvällen. När jag och min Siri åkte ut till vattnet. Till en av våra närmaste vänner. Vi åt älggryta med kanel, badade vedeldad badtunna under stjärnorna. Vi avrundade kvällen i bastun och rosiga om kinderna tog vi chokladdessert med blåbär och hallon från omnejden i vilorummet utanför.
Hem åkte vi i mjukisbrallor och med varma hjärtan.
Kärlek på allt det, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar