Tonårshund

* * *

Här ligger hon och ser söt och ljuv ut.

Och det är hon, söt och ljuv. Och lite monstertonåring, fast inte just på de här bilderna.

Jag har inte det bästa tålamodet efter en vecka med i snitt fem-och-en-halv timmes sömn per natt. Och mellan jag steg upp strax innan sex och till dess att jag följde med Siri till skolan vid åtta levde hon rövare.

Jag tog ett djupt andetag och tänkte, det enda jag behöver göra är att härda ut. Jag behöver inte uppfostra och jag ska inte ryta. Jag ska bara ta mig igenom.

Och det gjorde vi, genom jag-försöker-stjäla-syrrans-frukost, genom pip och tjut och skäll.

När jag kom hem tog vi direkt selen på och cyklade ut i soldagen.

Dags att aktivera.

Leslie fick trava långsamt bredvid min cykel upp till skogen. Där la jag ett godisspår innan jag släppte henne lös och vi cyklade efter elljusspåret några kilometer.

Som hon sprang, med tusen kilo energi i kroppen.

Och jag vet att man inte får ha hundar lös där, men det är det perfekta stället att vara på när man inte har bil. Mjukt för tassar och säkert. Och hittills har hon aldrig sprungit fram till någon, utan håller sig nära och kommer på inkallning.

Ja, det går åt en hel del godis.

Lite trotsig där också, ändå, det syns så tydligt att hon testar.

Jag ler i smyg.

När vi kom hem efter uppnosat spår så lekte vi en stund och sedan hade hunden tid på hemma-spa.

Och när man är blöt så ska man tydligen vara galen, så efter några tokvarv genom huset tjöt hon ihop i en hög. Nu ligger hon nerbäddad och frusenskakig under en filt och tar igen sig.

Och jag, som ser hennes rynkor och hör hennes lugna andetag, skulle verkligen inte vilja vara utan.