Skapa av olika anledningar

* * *

För mig kan pyssel inta ett flertal olika skepnader och i vårt hem finns det hela skåp att förlora sig i. Både redan tillverkat pyssel och material till nytt finns i det-stora-plåtskåpet-i-köket. Sedan finns det filialer: I lådor i vardagsrummet, sådant som gärna pysslas med framför tv:n. Siri har sina pärlbrickor och pixelbrickor där. Plus pennor och papper. Jag har min hög med saker jag handsyr eller sprättar.

Att sitta och sy framför tv:n? Jag älskar det.

Meditation i handens rörelse.

Det finns fler filialer också. Och ett pysselrum på övervåningen.

- - - - -

För mig, och mitt barn, kan pyssel vara olika saker.

Ett fint sätt att umgås. Ett sätt att vara med sig själv på, att låta tankarna rinna fritt medan man ändå är sysselsatt.

Det kan vara ett sätt att visa omtanke på, att göra något till en person man håller av. Eller så skapar man, eller skapar om, för ett specifikt ändamål.

Det enda pyssel som inte riktigt fungerar hos oss är det förutbestämda. Sådana fina små satser där allt är förberett.

Det väcker inte lust, varken hos mig, men framför allt inte hos liten.

Det finns alltid pyssel på gång och jag jobbar på att släppa tankarna om att det 'borde bli klart'. Tänker att när tid och lust finns, då gör vi.

Vi har några drömfångare av virkade dukar och broderiramar från loppis som nu flyttat ut från vardagsrummet.

Siri önskar att de istället ska fånga hennes mardrömmar i sovrummet.

Nu ligger de och väntar på rätt tillfälle att få en liten ny skepnad.

Med hängande trådar av Lovikkagarn istället för de tunna läderliknande banden.

Sedan vi skapade om Siris rum för några helger sedan går många detaljer i koppar.

Silverspegeln på hennes skrivbord ska på färgduttar i samma nyans. Samma sak med skruvarna till en kopparhylla.

En arbetskompis - och pysselexpert på jobbet - tipsade mig om webshoppen Make and create (klick för länk) som jag även skriver detta inlägg tillsammans med.

Jag tänkte beställa hem lite kopparfärg. Kanske något för advent också får följa med.

Ibland beställer jag pysselsaker, som är tänkta att måla på, och låter dem vara au naturella.

Det är också fint.

Men det finns en sak som är viktigast av allt med pyssel. För mig.

Och det är att grundmaterialet finns hemma, och att man vet vart det finns.

Att basen av penslar och färger och pennor är på plats. Att gnugga sig fram med halvt uttorkad tusch väcker inte lusten hos någon, tror jag.

De här burkarna gjorde vi för rätt länge sedan. Återvunna glaskonserver, djur från loppis och sprayfärg. De är fina, även om vi fått limma om djuren några gånger.

Vanligt hobbylim har faktiskt fungerat bäst.

Och till sist: Ett klassiskt Maripyssel. Ofta när jag köper kläder är det någon liten detalj jag vill förändra. Här är det en klänning som jag vill korta så att den blir mer av en tunika att bära till tajta, urtvättade svarta jeans.

Det är också ett pyssel, det väntar på mig på symaskinen och jag tar i det ibland och tänker att det ska jag njuta av att göra, när tiden är rätt.