* * *
Min lista på senast uppringda nummer innehåller alldeles för många samtal till vården. Vi har ju opererat Leslie (frivilligt och planerat). Det har gått bra, men vi har minutövervakat henne i snart två veckor nu.
Och så är Siri inne på sin tredje sjukvecka. Efter en längre tid med hög feber besökte vi hälsocentralen för en koll, men de hittade inget anmärkningsvärt.
Kvällen efter tillstötte fler problem och efter ett samtal med 1177 åkte jag och Siri till akuten, medan Markus stannade hemma med hunden-som-behöver-övervakas.
Strax innan tolv på natten fick vi veta vad som härjade hos Siri: Lunginflammation.
Vi skrattade gott när vi klev ut i natten. Inte för att hon är sjuk, utan för att jag är så himla laglydig. Vi lämnade parkeringsplatserna utanför akuten till de som kunde behöva dem bättre. Parkerade en bit bort, där p-skivan råder. Ställde tiden noggrant och låste bilen.
Det är verkligen typiskt mig, här genar vi inte i kurvorna.
Nåja.
Morgnarna går bra för Siri, sedan kommer febern vid lunch och kvällarna är riktigt, riktigt jobbiga. Nu sover jag med henne för att ha koll. Det känns bäst så. Vi skojar och skrattar blandat med tuffa stunder och nerverna på helspänn. Kanske essensen av ett föräldraskap?
Jag har varit hemma några dagar, och nu har Markus tagit vid.
Så här såg det ut i soffan när jag åkte till jobbet i morse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar