Årssammanfattning 2016

Söndag den 8 januari.

Jag och min stora kärlek har varit ett par i 17 år denna dag. Vi firade oss med god middag hemma i går och skålade i Ramlösa key lime och ananas (favorit!). I dag har vi varit på hundbus i skogen, sedan tog maken och tioåringen snowboard och slalomskidor och åkte till den lokala backen. Jag tog en springtur och duschade varmt. Sedan har vi ätit ytterligare en god middag och laddat upp för första hela arbetsveckan på vad som känns som evigheter.

Här kommer 2016 års tillbakablick.

Finisher. Nästa dröm? Vet inte än, men jag har träningsplaner för början av 2017.

Årets projekt:

Att springa maraton. Första halvan av året hade tydlig struktur och ett mål. Det var härligt att jobba så målmedvetet och det fick mig att pusha mig ordentligt.

Årets händelse:

Alla naturupplevelser. Norrskenet över huset, hundpromenad på isen med min vän och aprikoshimmel. Den vita haren på nyårsnatten. Stjärnhimlen över isbanan. Snökristaller. Dimma. Solglitter. Alla små stunder i och med naturen, tillsammans och ensam.

Stockholm om våren, med min mor och min dotter.

Årets resa:

2016 bjöd på få resor, medvetet, eftersom vi tog vår efterlängtade omplaceringsvalp. Och valptid är hemmatid. Vi gjorde små utflykter, bland annat Stockholm två svängar på vårkanten, men annars har vi hållit oss hemma.

Dessutom hade vi vuxna ingen semester tillsammans, för att kunna låta barn och hund få ett långt sommarlov. Det lutar åt någon slags repris i år.

Årets slit:

Att jag fick stora problem med min sköldkörtel - igen. Värden som galopperade vilt och många biverkningar. Jag hoppas att det kommer att stabilisera sig i början av året, eftersom det påverkar mig mycket i vardagen.

Årets plagg:

Eller kanske årets look. Rufsig fläta eller lockar. Glittriga örhängen och en mjukstickad stor tröja i pudrigt rosa eller melerat grå. Gråtvättade jeans och mc-boots, eller svarta klackar. 

Kombinationen av glitter och mys är min favorit.

Det blir liksom fest och soffa på samma gång.

 

Årets köp:

Loppisfyndade mattan vill vardagsrummet för en hundring!

Liten Leslie.

Årets köp 2:

Hunden. Hon var inte billig, men väl värd sitt pris. Och alla saker som följde med det: Försäkring, mat, bäddar, hennes kastrering. Oerhört mycket glädje per betalad krona.

Årets tv-serie:

 "Bron" som nummer ett. "Narcos" som nummer två.

Trots att det produceras mer, tycker jag att det blir svårare och svårare att hitta riktigt bra serier.

Nu har vi börjat se "Shameless", efter två avsnitt är jag försiktigt positiv.

Årets bok:

Ljuset vi inte ser (avslutade den i början av 2017, men ändå) av Anthony Doerr.

Dessutom: "Det blå mellan himmel och hav" av Susan Abulhawa, "Miniatyrmakaren" av Jessie Burton, "Simma med de drunknande" av Lars Mytting och smärtsamma "Det är något som inte stämmer" av Martina Haag.

Årets film:
"Captain Fantastic".

Årets musik: 

Pernilla Andersson.

Årets sorg:

Visst finns det motgångar och småsorger, men på det stora hela kände jag mig ganska sorgfri 2016. Den livssorg som jag burit med mig, om att inte få fler barn. Den läker i mig och känns inte som en färsk sorg utan mer som ett själsligt ärr jag bär med någon slags ... stolthet? Jag har gått igenom och tagit mitt liv vidare.

Jag väljer aktivt att inte ta ut sorger i förskott, utan försöker mest att leva här. Nu. Se det vackra i det lilla. Och det större i det mindre.

Något du saknade 2016 som du vill ha 2017:
Någon fler resa, kanske kanske blir det New York. Och Markus åker på snowboardresa till USA i februari. Tio år sedan sist! Så glad för hans skull.

Största misstaget:

När jag inte stannar upp. När jag inte hinner lyssna till mig själv. Men även där blir jag bättre. Bättre på att ta hand om mig själv. Vad är viktigast just nu? Vad behöver jag verkligen göra just nu?

Det frågade jag mig oftare 2016 än tidigare.

Gjorde matplatsen mindre, men har haft många i huset under jul. Men så här är mysigare. Oftast är det ju vi tre.

Vem saknade du:
Vi hade middag hemma i julas. Min familj, farmor och farfar, min mans yngsta bror och Siris kusiner. Vi hade burit in ett extrabord och satt alla tillsammans. Tiden stannade upp för en kort stund och jag kände mig lycklig som får vara en del av familj och gemenskap. Att få fira högtider med min mans familj, som också är min, med min mamma och pappa och syster i olika konstellationer. Att jag har vänner att skåla in det nya året med.

På det stora hela känner jag mig oändligt rik med familj och vänner. Därtill hör också att jag har ett stort behov av ensamtid. Jag trivs med att vara själv och behöver tid för att landa.

En kollega som slutade under året saknar jag lika mycket i dag som för ett år sedan när hon slutade. Hon liksom såg en, var uppdaterad på vad som hände i mitt liv och frågade. Med henne närvarande kände jag mig aldrig bortglömd.

Tankar inför 2017:

Jag vill skratta! Jag har börjat tänka på det mer och mer. Har en bild av mig själv som ganska melankolisk, men när jag registrerar det så tänker jag att jag faktiskt skrattar och skämtar mycket.

Jag har saknat ett träningsmål. Nu under jul när jag vilat mer än vanligt kommer jag fram till tre saker: Jag vill yoga i en shala, för assistering, för andras energier och för andligheten. Jag vill springa, för det känns så rätt i hjärtat och hjärnan. Bara springa, utan intervallkrav eller långpass. Bara springa de där härliga passen, som kanske inte ger något i prestation - utan bara för att. Och så vill jag behålla min grund i snabba korta pass på zuzkalight.com.

Springa ute har jag gjort tre gånger sedan januari började, jag har yogat på två olika ställen och ska testa ett tredje på torsdag. Och Zuzka-passen är alltid tillgängliga via padda eller telefonen, så det känns som en hållbar plan. Tills en annan idé kanske dyker upp på vägen.

Förra året skrev jag maraton och hund i familjen på samma punkt. De målen uppfyllde jag och de var båda fantastiska.