{ att ha en hund som är lite sjuk }

* * *

Morgontrött hundflicka i soffan.

Skönt med filt och eld i kaminen.

Kanske dags att vakna till.

Liiite större går det att gäspa.

Och så ett litet atjo prosit när man ändå håller på.

Ska vi gå ut på promenad snart?

Menar du det? Ska vi gå nu?

Många vi möter när vi är ute och promenerar frågar om Leslie. Kommenterar hennes roliga kropp, de långa öronen. Undrar om hennes personlighet. Jag svarar alltid att hon är en fantastisk hund att ha i sitt liv. Hon är genuint fin och rolig och lyhörd och mysig.

Men hon får lite mitt hjärta att brista också.

I fredags var vi på återbesök hos veterinären. Hon har sämre tårproduktion på ett öga och får därmed en väldigt torr nosborre. När vi utredde det hela förra gången trodde de att problemet skulle växa bort. Det har det inte. Tvärtom. Tårproduktionen har blivit sämre.

Vi har hämtat ut (dyr) medicin på apoteket. Förmodligen livslång behandling. Uppföljning om några veckor.

Så passade vi på att kolla upp en liten knöl på hennes läpp. Och där slog hon till med en godartad tumör. Den kommer förmodligen att läka av sig självt med tiden.

När vi gick från veterinären kände jag mig omotiverat ledsen. Visst, det är dyrt, men vår veterinär är verkligen fantastisk. Vi fick svar på våra frågor och vi har en handlingsplan. Men jag hade så önskat att allt bara fått ... flyta på. Jag tänker på Hemis alla veterinärbesök och det gör mig extra melankolisk.

Att älska de här fyrbentingarna är det bästa som finns, men när de har problem är det som om hjärtat brister lite varje gång.