Löpningens själ

* * *

När jag fick den här boken av min kompis Hanna visste jag att
jag skulle läsa den när det var meningen. Och nu var det meningen.

"Ät och spring" handlar om den amerikanska ultralöparen Scott
Jurek. Jag har nuddat vid honom tidigare, i boken "Born to run"
eftersom han flera gånger varit med och sprungit med tarahumara,
ett urfolk i Mexiko som anses vara världens bästa distanslöpare.
Det jag minns mest med "Born to run" är barfotalöpningens
fördelar och chiafrönas storhet. Scott Jurek skriver om
upplevelserna i Mexiko ur andra perspektiv.

Det han tar fasta vid är bland annat att när tarahumara springer
för att ta sig till olika ställen så reser de också till en zon bortom
geografin och till och med bortom de fem sinnena. 

De springer och lever effektivt, utan onödig eftertanke. De avstår
inte från teknik för att vara moderna eller av politiska skäl. Om tekniken
är tillgänglig och hjälper dem att leva mer effektivt tar de den till sig.

Det finns något tilltalande med det.

Det avskalade och okomplicerade.

"Ät och spring" är en fascinerande bok om en man som älskar
att springa galet långt. Uppför snötäckta berg och i kanjoner så varma
att näshåret sveds. Han springer sexton mil. Tjugosex mil. Genom
hallucinationer, tomhet, ensamhet och gemenskap, för den delen.

Det finns gott om original och otroliga siffror. Greken Yiannis
Kouros sprang runt en bana i 24 timmar. Sträckan motsvarade sju
maratonlopp plus åtta kilometer. Genomsnittliga tiden för varje
mara var ungefär tre timmar och nitton minuter.

Scott Jurek umgås med hippies, många udda karaktärer verkar
lockas till sporten. Han tältar i bergen, och vid mållinjer jorden runt.
Han äter vegansk mat och experimenterar med burritos som mat
när han tävlar. Tar inga mediciner eller värktabletter.

Varje kapitel slutar med något 'användbart' för läsaren.
Olika recept som antiinflammatorisk löparsmoothie med jordgubb,
holy moly guacemole eller Omega-popcorn med smörsmak. Vissa
kapitel slutar med stretchtips eller insikter i stegfrekvens (lekte lite
med det på mitt senaste långpass och märkte stor skillnad).

Så trots att detta är en bok om en extrem person finns det
mycket att reflektera över som vanlig Svensson. Framför allt är det
en bok som reflekterar, och får mig som läsare att reflektera över, vad
som betyder något. Varför man gör som man gör. Livsval.

Den visar på att löpningen kan handla om att springa in i sig själv,
inte bort från något. Om att hitta den innersta kärnan,
bortom trötthet, oro och känslor. En stillhet.

- - - - - -

"Ibland går de bästa resorna inte nödvändigtvis
från öst till väst eller från marken till toppen, utan från
hjärtat till huvudet. Mellan dem finner vi vår röst".

~ Jeremy Collins