Tänderna

* * *

Det är kanske ingen stor grej när man sätter det i proportion
till annat, men för mig just då var det det. Jag och Markus hade
flyttat ihop, vi bodde i vår tvåa nära stan och Hemi var valp.
När jag var hos tandläkaren upptäckte han ett hål.

Det var dags för min första rotfyllning.

Jag minns det som en skräckupplevelse. Kanske inte att det
gjorde ont, men att det var obehagligt och förnedrande med
duken över ansiktet. Att den provisoriska fyllningen spände
så att jag grät när jag kom hem. Hur Hemi tröstade
mig med några snabba hundpussar.

Efter det lovade jag mig själv att aldrig slarva med
tandläkartiderna och efter den upplevelsen (som gjorde att
jag fick lägga mina sparade pengar på rotfyllning istället för
en Stockholmsresa) har jag regelbundet gått till tandläkaren. 

En gång varje år.

Röntgen, undersökning och borttagning av tandsten.

Tandborstningen har jag aldrig slarvat med,
men tandtråden har varit ... sisådär.

Tills min tandläkare introducerade mellanrumsborsten,
en slags gummisticka som är så mycket enklare än tandtråd.
Jag gillar dessutom känslan av dem, trots att jag brottas med
miljöaspekten. Men nu har jag i alla fall en rutin. Gummisticka, tandtråd
mellan framtänderna, borstning med eltandborste och tungskrapa.

Härom dagen checkade jag av årets besök.

Ett år till nästa gång.