Några luciabilder genom åren

* * *

Det är torsdag och vi har precis haft luciatåg på jobbet.
Några av mina arbetskamrater har sina små barn på plats.
Det är mysigt och stämningsfullt men plötsligt får jag ont i hjärtat.

Minns hur jag hämtade Siri till jobbet.

Hur hon hade lucialinne med några
fläckar av varm choklad vid magtrakten.

Hur hon satt i mitt knä och luktade rök från
mellanmålsstunden i grillkåtan på förskolan.

Jag längtar så intensivt tillbaka för en stund.

Bilden ovan är från Siris första lucia. När vi bodde i Umeå
och såg luciatåg på tandteknikerhögskolan med Markus.

Alltså. Hur gullig. Inte lätt att besegra kullen på gården i lucialinne.

Kanske kommer fläckarna från varm saft, för omväxlings skull.

Glitter på vintermössan, såklart.

Lite större, men också på förskolan. Här var det runt 22 minusgrader.

Och här är en bild från ett lucialinne som jag lagade
inför ett firande. Tycker så mycket om dessa gamla
särkar med vackra spetsar och ett liv och en känsla i tyget.

När jag letade efter de här gamla luciabilderna
kom en annan decembertext upp. Siri funderade
kring sitt femårskalas ett halvår framåt i tiden:

- Mamma när jag fyller fem år och har fiskdamm
så ska mina gäster få gå före mig till fiskdammen!

- Jaha, varför då?

- Jo annars får de vänta så länge på sin tur!

- Okej, vilka fina tankar du tänker i ditt huvud.

- Nej, mamma. Det är mitt hjärta som säger det.