Måndag med blodmåne

Dubbla tjocktröjor inne och många kläder ute.

Springer långpass inne.

Oladdad padda kräver sina sladdar för att orka passet igenom.


* * *
Klockan är kvart i sju när jag trycker ner
handtaget till dörren. Det är svalt mot min hand
och inne i Siris sovrum är det också svalt.

Jag drar upp rullgardinerna och knäpper på fönsterlampan.
I hennes sänghimmel glimrar ljusslingan med stjärnor svagt.
Jag stryker henne på kinden och ännu sovvarm kryper
hon in i morgonrocken. Så står vi en stund tillsammans
och tittar på blodmånen på himlen utanför. Den syns bra,
precis intill vår stora snöklädda gran på gården.

Så börjar vi den här veckan i minus tjugofem.

Jag längtar bort och letar inåt. Innan året började drog jag
upp riktlinjer. Mina gamla vanliga problem finns ju kvar, men
jag försöker hitta nya strategier, pusselbitar som saknas.
Tänker på ett häfte från 2011 när jag gjorde en hårmineralanalys.
Vet exakt i vilken pärm den står, så jag tar fram den och läser.

Där finns så mycket insikter om mig själv, om vad som händer
i min kropp. Min metabolism, förhållandet mellan olika mineraler,
sådant som påverkar. Jag antecknar och läser vidare på nätet.
Känner mig som en upptäcktsresande i mig själv. Tydligen krävs
det att jag nördar ner mig totalt, för att en dag hitta en bättre
grundnivå av mående i kroppen min.

Så jag blandar jobb med förberedelser inför ett årsmöte
och läsning om kalicumöverskott i kroppens vävnader. Och så
springer jag, såklart. Och längtar efter att hinna yoga, ännu lite mer.