Nyans

Jag skriver på inlägg i huvudet, men de tar sällan digital form. Livet är liksom fullt just nu.

På något sätt oinspirerande att skriva om.

Måla tak, spackla tak, slipa tak. Toalettplacering. Flytspackel. Det blir liksom inte roligare än så.

I går kväll när jag var på promenad med Siri och Hemi mötte vi en fröken från Siris förskola som är föräldraledig just nu. Vi hade en fin pratstund och jag kände hur mycket hon fattas oss på förskolan.

När vi gick därifrån tänkte jag på hur många människor vi ändå har runt omkring oss som förgyller livet. På sistone all hjälp från föräldrarna. Fix i huset, omtanke, barnvakt. Och fantastiska måltider - finns det något bättre än att slippa tänka på mat när man arbetat i huset hela dagen?! Och blåbärspajen Siri kom hem med i söndags! Åt en bit efter lunchen i går och kände mig tacksam.

Bilderna ovan kommer i vanlig ordning från Pierre och är fotade på Skansen. Jag tycker mycket om färgtonen i dem.

Regn

Regnig lördagmorgon i kollektivet. Målade halltaket sista varvet igår. Tror jag drömmer om tak när jag sover, missade plankor och droppande penslar.

Siri sjunger i sin mikrofon, kör keyboardkonsert och längtar efter godislördag.

Dags att starta igång dagen med några rågi och kaffe.

Blåbär och kvällssol

Gå tidigare från jobbet, hämta Siri på förskolan, äta risgrynsgröt och skinkmackor. Promenera tjejerna i kvällssolen. Plocka blåbär och leka i lekpark. Traska förbi huset med några saker.

Det är min kväll.

En fin kväll.

Stuntbarnvagn

Från skateboardåkande till stuntbarnvagn. Vart ska detta sluta?

Lunch med mamma

Jag har just kommit tillbaka till jobbet efter en lunch med mamma.

Slås av hur märkligt det är att man kan avhandla allvarliga saker i ens omgivning, som livssorger och svårigheter, och sedan återvända till kontoret och känna sig lugn i själen och fylld av energi.

Ett fint beröm av en jobbarkompis gör mig också glad idag.

Byggnationerna idag

Öppning kök/lilla hallen.

Jag målar ... Siri klättrar.

Markus har klättrat högt. Han målar också.

Leka själv i renoveringskaos.

Burspråket börjar vara klart på utsidan.

Fint när ribben börjar vara på plats.

I dag kom den, den första riktiga bygg-genomklappningen. Den där när allt bara känns för stort, för dyrt, för mycket, för långt borta.

Siri har hamnat lite i kläm, naturligtvis. Istället för att vara hemma och pyssla med henne på kvällarna blir det barnvagnspromenad för att Hemi ska få röra på sig medan den andra vuxna målar i huset.

Ikväll hade hon en riktigt dålig kväll (hon fick följa med och leka med morfar). Jag blev less och arg på henne. Det slutade med att hon lutade sig mot den med vit oljegrund nymålade öppningen så hennes splitternya fleecetröja blev full i färg.

Jag bytte om i argen och gick raka vägen hem med henne för godnattprocedur.

Vi kom hem och kramades och hon somnade fort och gott, men jag sitter här med den där värdelösa känslan som ibland är svår att hantera.

Dessutom är vår hyresvärd sjuk med ont i halsen och feber ... och jag är kanske inte långt därefter med ont i halsen jag med.

Hoppas det känns bättre imorgon.

På hjul

Kräftor

Med de fina och obligatoriska kräftdiademen på huvudet begav vi oss till festlokalen. God mat, och dans dans dans samt avslut på Max uteservering vid tresnåret. Vilken fantastisk kväll!

Eftersom mitt liv mest består av att måla om kvällarna tackar jag Pierre för bildleveransen. Mina egna bilder från kvällen bor fortfarande i kameran.

Helg

Satt ute och åt lunch tillsammans med Pierre, Marcus, Jonas och Jens. Kanske sista varma lunchdagen för i år? Härligt var det i alla fall.

Planerar att strax cykla till huset för att ta ett andra varv i taket med vitfärgen innan Markus åker på hockey.

Imorgon ska jag och Siri ta en förmiddag på stan och handla lite skor och kläder till henne. Blir mysigt, hoppas jag.

Och på kvällen laddar vi för kräftskiva. Äntligen gör traditionen comeback!

Bakom färglager

Jag har vaknat med huvudvärk i fem dagar och sedan dragits med bultande huvud dygnets vakna timmar. Därför ringde jag och bokade tid hos naprapaten. Men man kan säga att jag halvbotade mig själv genom att kvistlacka tre tak igår. Efter det var huvudvärken borta.

Jag gick i alla fall och fick utknakat en ordentlig låsning i nacken. Så nu känner jag mig lite skör och öm, men det är säkert bättre redan imorgon.

Annars består livet mest av hus just nu. Klinkerprover, fönsterfilm till badrummet, golvhöjder, väggar som ska sparas och kapas bort, samtal med fönsterbräde-tillverkare och golvslipare, frågor om stuprör från takläggaren ...

I kväll är Markus och jobbar i huset medan jag har skött barnruljansen. I morgon kväll är min nacke förmodligen så bra att jag kan dra på första varvet färg i taken.

Invändigt tar det mer och mer form.

Här och där i huset finns små minnen av våra snickare - minnen som kommer att finnas kvar bakom lager av färg.

I Siris rum och i burspråket, lämningar av artistnamn och låttitlar från P3:s introtävling.

Det känns fint att de blir kvar i väggarna, även om ingen någonsin kommer att se dem igen.

Musik och eftertanke inbyggt, med det kan det väl inte bli fel.

Lördagens helg

Det här är en del av lördagens Helgsidor. Det var mycket inspirerande att träffa Charlotte och Lisette.

Tycker Maria Johanssons bilder har härliga färger och min tanke var att skapa en lite bohemisk mix på sidorna med bilder lite huller om buller och de söta pilarna.

Ett

I går kväll firande vi in vår ettåriga bröllopsdag på ön.

Två värmeljus, sida vid sida i lilla fönstret i bastun. Utanför några glimtande lyktor i smala tallar som Siris farmor tänt.

Klipporna.

Havet.

Bästa maken bredvid.

Senare grillade vi korv och brie i eldstaden nära vattenbrynet. Siri som somnade redan halv sex vaknade till och fick sitta med en stund invirad i fleecefiltar.

Och idag vaknade vi till regn. Vi har känt på pinnar, kastat sten i vattnet, tittat hur en svamp ser ut inuti. Och så våfflor med hemkokt hallonsylt och kaffe under parasollet med regndroppar som smattrade ovanför.

Snart tio år tillsammans. Ett av dem som man och hustru.

Jobb ...

Det är sällan jag har prestationsångest.

Men när jag gick hem idag, en halvtimma senare än jag borde ha stängt av datorn kände jag att jag inte var färdig.

Huvudvärken har förföljt mig hela dagen och har fortfarande inte gett med sig.

När jag lagt Siri korrekturläste jag igen. Och konstaterade att jag var tvungen åka tillbaka till jobbet.

Och nu sitter jag här. Klockan är snart elva och jag har just skickat sidorna en andra gång.

Jag tycker om dem. De är fina. Men lite prestationsångest dröjer sig kvar.

Hoppas det känns bra när jag öppnar tidningen imorgon.

Husuppdatering

Fotot är taget vid nya ytterdörrens placering. Här ser man

hallen, trappen innanför och badrummet rakt fram.

Fotot taget från gamla öppningen till kallfarstun (vid trappen).

Under fönstret ska en platsbyggd bänk finnas, så småningom.

Där öppningen är fanns förut vårt köksfönster och
köksbord. Känns overkligt nu. Blir rätt mycket större ...

Och en titt på pardörrarna mot en kommande altan.

Siri 3 år

Dekorera tårtan själv. Blåsa ut ljus på blåbärspaj i går. Dela en saft-tillbringare med Molly efter törstframkallande studsmattelek. Jordgubbspaj med jordgubbar, smultron och svartvinbärsdekoration från trädgården.

Människorna sjönk som skepp ...

"Det var mitten av februari. Det hade varit kväll dagen lång. Ett djupt lågtryck med milda vindar hade fått den frusna jorden att ånga. Dimman hängde över Stockholm, gatubelysningen verkade avlägsen, människorna sjönk som skepp i det fuktiga diset. Det lät angenämt från de droppande takrännorna, trafikens brus mildrades, hjärtats oro stillnade och övergick i vemod."

Jag är så glad att jag läser Theodor Kallifatides igen.

Tre

Det är lätt att reagera när det känns sämre. Lätt att tiden bara går när det känns bra.

Siris högsta protester och slag och sparkar har mattats av.

Hon är kärleksfull och busig.

Ikväll halvlåg hon i soffan och tittade på Pippi på dvd. Jag låg med huvudet i hennes knä och småpratade, var på väg till symaskinen. Men så säger hon nej mamma, jag vill att du stannar, och lägger sin arm kring mig.

Det är sällan hon ber om det. Jag hämtar en bok, ligger tätt tätt intill.

Och vid läggningen, efter boken, när jag ska yoga, så stannar jag upp. Sitter vid sängkanten. Vi pratar om vad som hänt på förskolan, varför hon blev slagen i ansiktet av ett annat barn, vad som hände. Jag stryker henne på kinden och hon stryker mig på kinden. Så oändligt mycket kärlek.

En stund senare andas jag in och sträcker upp min vänstra arm när jag ser hennes trötta ögonlock trilla ner.

Detta skall jag också minnas.

Och imorgon.

Imorgon är det tre år sedan hon kom till oss, vårt vackra vackra barn.

Och tack alla fina som förgyllde Siris och Markus kalasdag i söndags!

Igång

Bygget rullar på. I dag har jag bestämt var utebelysningen ska sitta. Svårt och overkligt att se tak och altan/bro framför sig, men jag kisade och gjorde så gott jag kunde. Lite pressande att försöka vara smart och tänka framåt ... Golvet i burspråket är lagt och väggar till badrummet sitter uppe, så det går framåt igen. Känns skönt. Men overkligt. Overkligt att det är vårt. Att vi ska bo där igen.

I kväll har jag ätit middag i Bryggargatans bar. Jättegod sallad, mysigt med en stund bara mamma, syster och jag innan Karin åker till Göteborg.

Snö / Hiawata

Snö är ett smyckesmärke som säljs på rätt många butiker.

Kikade på deras hemsida i jobbsyfte förra veckan och trillade över kollektionen Hiawata, som jag inte sett i butik.

Det här armbandet inspirerade mig. Fint, tycker jag!

Grilla middag

Började morgonen med att försova mig. Stapplade upp, otroligt stel efter mitt korta yogapass i går. Det låga blodtrycket gjorde sig påmint under passet och jag blev snurrig, illamående och började svettas mängder så jag fick stoppa redan efter de stående positionerna.

En trevlig lunch på stan och fädigställande av helgens sidor har stått på programmet i dag.

I kväll firar vi in helgen på Fingermanholmarna. Maken hälsar hemifrån att det ska grillas middag på ön.

Kvällarna med hemmapyssel har helt enkelt inte existerat denna vecka. Men vad gör det att saker och ting förfaller lite hemma. Den här värmen och ljuset måste man bara ta tillvara på.

Kalas

På söndag vill familjen Gustafsson välkomna er på gemensamt födelsedagskalas. En har nyss fyllt 35 och den andra ska snart bli 3.

Det firar vi den 9 augusti kl 14, på vår nuvarande hemvist hos Marcus L.

Välkomna!

Tennsoldat och eldvakt

Några bilder från kameran. Vatten och olika former av ätbara saker, verkar vara den röda tråden. Tänk att vi fått små oliver på vårt olivträd!

Vad som saknas bland bilderna är middagar och partykvällar. De har helt enkelt inte fångats på genom linsen denna sommar.

Queer

Kvällarna bjuder på vatten. Åka båt, grilla vid vattnet, promenera vid vattnet. Jag tycker om det. Jag känner mig ledig.

Läste nyss en text där jag blev påmind om att njuta av de små tingen. Det som länge varit min devis, men som jag kanske delvis glömt bort i sommar. Så senaste dagarna har jag njutit. Siris kram i studsmattan, en tröttavslappnad flicka i famnen vid grill-ringen, solen på ryggen när jag cyklar hem till lunch.

Första jobbdagen klev jag upp, sprang en runda och åt naturell yoghurt med hemmaplockade vildhallon. Efter det kände jag mig redo och det känns fint att vara tillbaka på jobbet.

När vi var i Stockholm kom idén med att skicka in mina texter till något förlag upp till ytan igen. Första kvällen lämnade jag restaurangen en stund för att söva Siri. Promenerade på söders höjder och hamnade vid stora fönster, innanför låg ett förlag. Och jag kunde liksom se mig själv därinne. Fina affischer, orientaliska mattor, lagom sliten inredning. Jag byggde genast upp hur det skulle gå till. Hur jag skulle skriva om min barnvagnspromenad och hur jag vaggade min dotter till sömns medan jag hungrigt tittade in i deras värld. Jag såg mig själv sitta i en av fåtöljerna därinne och ge intervjuer.

Ikväll kom jag mig äntligen för att googla fram deras hemsida. Förlaget är Skandinaviens första queerförlag och ger ut hbt-litteratur, lesbisk litteratur, gaylitteratur, queerfeministiska böcker ... Så tog just den drömmen slut.

Lycklig kvällning

Förmiddag med trehjulingsutflykt till lekparken och en sväng till huset där vi plockade jordgubbar och hallon.

Siri åkte för att leka med mormor och moster en stund medan jag och maken ägnade några timmar till att måla. Lyssnade på Sommar i P1. I dag pratade affärsmannen Anders Wall. Mycket intressant och fint. Han spelade bland annat Freddie Wadling och & Hisingskårens Blåssektions version av "Blott en dag". Vi stod där i värmen och det kändes som om den enda låten kapslade in min sommar. Alla känslor och tankar. Ögonblick med Siri i famnen och vyer över vatten. Livsfunderingar. Materialval. Väntan. Ro. Oro. Lässtunder på altanen. Dans i gryningen. Glömda ögonblick som kanske tas fram senare.

Vid middagstid åkte vi till Sarahs förälrars stuga för att hämta en studsmatta. Folk, skratt, lekande hundar, sensommarens första blåbärspaj och ett glas rosé gjorde mig lycklig och lugn i själen.

Hemma har vi grillat korv och pinnbröd nere vid Fårösundet med hyresvärden och Jens. Killarna stannade kvar för att se om fiskarna nappade och snart ska jag göra Siri sällskap i sängen.

I morgon ställer jag väckaren och tar en löptur innan jobbet. Förhoppningsvis känner jag mig då redo att börja om att jobba.

På loppisutflykt

Gårdagen ägnades åt loppisbesök tillsammans med Markus, Siri, farmor och farfar. Vi stannade även på Selmas café och åt våfflor. Supermysigt!

Min önskan var att finna en kommod, som ska få flytta in i vårt badrum. Men tyvärr hade den på Vischan blivit såld tidigare i veckan. De hade några fler varianter men vår måste vara ganska nätt i storleken för att rymmas. Verkar vara rätt svårt att hitta.

Markus födelsedag tillbringade vi i bilen. Köra till Luleå, köpa och lasta golv och innerdörrar samt foder och trösklar. Köra till Beijer och hämta annat golv, fixa med färg, lasta av, skära upp plast, lämna tillbaka släp.

Efter en ljuvlig middag hos Markus föräldrar med färskpotatis från deras land fick Siri stanna kvar med farmor och farfar följde med oss och målade några timmar.

Snart börjar byggarna om att jobba med vårt hus. Det känns skönt eftersom jag tycker det är frustrerande att det inte händer något. Tidigare var det kul att cykla förbi och kika och tänka jo det blir bra. Nu undviker jag det hellre. I fredags kom dock pardörren som vi väntat på. Den ser gammal ut och är handmålad. Verkar vara perfekt - det lilla man ser genom stötskydden. Men samma dag såg jag också att diskmaskinen fått en smäll och därmed en buckla, gissar att det måste ha varit när en del virke bars in.

Den här söndagen har just börjat, solen skiner ... och vi ska måla. Kanske hinner vi med någon badtimma med dottern innan mitt jobballvar börjar om imorgon.

Kalasplaner

Vi har spenderat dagen i Skellefteå, där vi firat Markus farmor som snart fyller 96 år.

Strax är det stekt palt på altanen som gäller och sedan åker Markus och fortsätter måla ribb ... det tar liksom aldrig slut!

I morgon har vi barnvakt och ska göra diverse byggrelaterade inköp i Luleå. Vi ska även göra en spurt med penslarna, kanske räntar det lite mer när vi är två som kan stryka på färg.

Och på tal om morgondagen så blir det inget 35-årskalas för maken imorgon. Istället slår vi ihop firande för herr Gustafsson och unga fröken Gustafsson och bjuder till kalas en bit in i augusti.

Lyckan, kärleken och meningen med livet

En rätt usel dag går mot sitt slut. Det känns som om jag bråkat med Siri hela dagen. Arg är hon. Ilsk. Slåss. Skriker. Vill inte vill inte vill inte. Många känslor i snart-treårs-kroppen. Frustrerande och fullkomligen uttröttande för mig. Jag vill ju att vi ska ha det fint tillsammans.

Sedan avslutade vi just kvällen med fina filmen "Seven pounds", men den som sett den vet att den inte är någon humörhöjare direkt. Tvärtom får den mig att få ännu mer existensiell ångest.

Alla tankar kring livet - och döden - påminner mig om att jag lovade en recension av "Lyckan, kärleken och meningen med livet" av Elizabeth Gilbert.

Boken handlar om skribenten Elizabeth. Jag uppfattar den som självbiografisk. Hur som helst - huvudpersonen har gått igenom en jobbig skilsmässa och ett dåligt förhållande på det. För att finna meningen med livet och balans i tillvaron bestämmer hon sig för att göra en ett år lång resa. Först åker hon till Italien för att lära sig konsten att njuta, sedan åker hon vidare till ett ashram i Indien för att finna sinnesro och till sist åker hon till Indonesien för att hitta balansen där emellan.

Till en början hade jag svårt för språket, speciellt för paranteserna som enligt mig stoppade upp flödet och försökte vara publikfriande. Italiendelen berörde mig inte speciellt mycket.

Mer intressant blev det när Elizabeth reste vidare till Indien. Det är kanske delen som jag faktiskt bär med mig en hel del tankar och visdomsord ifrån. Om konsten att förlåta, både sig själv och någon annan. Om att det man känner ett stort motstånd inför kanske är det som är viktigast att fortsätta genomföra eftersom det väcker starka känslor inom en.

Indonesiendelen var den mest underhållande, romanmässigt sett.

Jag känner att jag inte riktigt gör boken rättvisa med mina ord. Jag har länge försökt formulera detta inlägg i huvudet, men misslyckas ständigt. Det är något med boken som gör den svår att sammanfatta, känner jag. Däremot vet jag att det är en fantastiskt historia för den som undrar och söker. Jag tror att det kan vara en fantastisk bok även för mig.

Kanske plockar jag fram den en dag igen.

Baksidan

Jag har varit på många festivaler runt om i landet. Jag har rört mig ute mycket kvällstid, både efter nattjobb och utekvällar. Som tur är har jag aldrig råkat illa ut. När jag fick höra det här i lördags blev jag mycket illa berörd.

Fina fina Anders.

Dans dans dans

Oj som vi har dansat och lett, ända in i själen har vi festivalat oss. Siri har åkt karusell i dagarna tre. I torsdags fick vi dessutom en biljett för att kunna gå in och se när Judith sjöng i kören under invigningskonserten, så jag lånade en bärsele av Hanna och cyklade ner med Siri.

Vi hade en jättemysig kväll. Härlig musik, dans och konfetti. Sedan bar jag omkring min dotter på ryggen. Vi åt popcorn och tittade på människor och karuseller. Supermysigt. Markus hämtade upp Sippan och jag drack ett glas bubbel och dansade vidare i festivalnatten som avslutades med Laleh-konsert.

Lördagskvällen följdes vi ut, jag och Markus. Timbuktu och Damn! gjorde en grym spelning som vi dansade oss igenom. Därefter dansade vi vidare mot Stadshotellet där vi huserade på dansgolvet fram till de stängde vid femsnåret. Då var vi lika svettiga som efter en bikram yoga-klass.

Vi cyklade hem och jag avslutade med att dyka ner i Fårösundets vatten. Magiskt svalkande och härligt. Efter några hårdbrödmackor la vi oss strax före sex imorse.

Och nu är regnet här. Regnet som sköljer rent efter festivalen.

Jag känner mig trött, men nöjd. Vilken härlig kväll det var i går!

I en värld av Mamma Mu och jordgubbar

Medan Markus har målat ribb har jag och Siri ätit lunch med Hanna och barnen samt varit på biblioteket och lånat ett helt bestånd av Mamma Mu-böcker. Jag har klippt mig idag också. Lite kortare lugg och bort med en massa slitet överhår. Det känns toppen.

Medan kvällssolen var som skönast åt familjen vegetarisk middag på altanen och avslutade med egenplockade jordgubbar och kaffe.

Jag njuter av hur allting prunknar och ger bär. Vi har plockat de första hallonen hemma och svartvinbären är på väg. Till och med vårt lilla olivträd har små oliver på kvistarna.

Nu ikväll är både Marcus och Markus ute i nöjeslivet. Själv har jag tagit en cykeltur med våra flickor och läst i min bok. Jag har just avslutat kvällen med ett fotbad. Försöker ta hand om mig själv, känna efter vad jag vill och leva i nuet, även när livet är lite halvt upp och ner som det är just nu. Det känns smått overkligt att jag ska sitta på jobbet om en och en halv vecka och känna mig utvilad och full av inspiration.

Hemma har bygget stannat av för några semesterveckor. Vi kikar förbi varje dag för att måla, hämta något eller vattna och plocka av jordgubbarna samt hämta tidiningen - jag förmår mig liksom inte att adressändra den.

När det gäller byggnationerna är det liksom ingenting som verkligen börjar ta form inuti och jag är less på att försöka kisa och föreställa mig. Jag vill se. Tålamod. Jag övar ofrivilligt mitt tålamod men känner ibland - vad har vi gett oss in på. Men att våga tvivla hör väl till.

Hemma igen

Hemma igen. Vi har haft händelserika dagar som rullat fram i ett makligt tempo. Lugna morgnar, äventyr, god mat och gott att dricka. Rosendal, Skansen, Fjäderholmarna och Junibacken har upplevts.

En massa intryck av sol, egenplockade smultron, godaste skaldjursgrytan, bus, hisnande vyer, bikram yoga, hallon och inte minst konserten med Erykah Badu på Stockholms jazzfestival stannar kvar.

Sommar-Stockholm är vacker. Lycka!

Själv glömde jag kameran hemma, men Pierre fotade en del och sedan fick jag låna hans kamera. Här ser ni i alla fall några få bilder.

Rosé och flyg

Snart rosévinsprovning och utgång. I morgon bitti flyger vi mot storstan.

Vi ses på andra sidan Stockholm.

God och dålig nyhet

Min kollega Jens, som även är god vän med vår hyresvärd, tog oss med på en härlig båttur till Fingermanholmen idag. Lunch på en filt i solen, kaffe och jordgubbar, ett barn på filten bredvid som ramlade och spräckte läppen, Siri som badar i det kalla vattnet.

Vid fyratiden kom vi hem, trötta och solsmekta. Vi har ätit middag hos min pappa och Angela och nu sover Siri gott för natten.

Jag ska strax åka hem till huset och hämta hårfärg och inspektera vardagsrumstaket. När vi var ute på Fingermanholmen idag ringde nämligen en av snickarna med "en dålig och en god nyhet". Det visade sig att vatten från expansionskärlet som gick sönder tidigare även letat sig ner i vardagsrumstaket ... som är av spännpapp. En stor blomma i taket och buktande papp. Det var den dåliga nyheten. Den goda var att det fanns ett fint trätak därunder som kommer att bli toppen med ett varv vitfärg.

Tacksamhet

Efter en liten joggingtur med Hemi vid åtta åkte jag till yogashalan. Första gången med mysoreträning i dag (när man yogar tillsammans i lokalen men var och en i sin takt, dock med en lärare närvarande).

Det känns rätt bra i kroppen, den utvecklas, blir smidigare och starkare. Men det var på avslappningen efteråt det hände något. Som om jag andades in ren lycka i hela kroppen. En ljuvlig känsla som följt mig genom stora delar av dagen. Visst låter det flummigt, men det bjuder jag på för det gör mig harmonisk.

Medan Siri lunchsov i vagnen åt jag en otroligt god paj med hallon, rabarber och nektariner tillsammans med min svärmor och svärfar och Markus bror Martin.

Vi har badat på Norrstrandspoolen och ätit god middag på altanen, samt varit hemma vid huset och vattnat blommorna och plockat de solmogna jordgubbarna.

Stockholmsresan börjar ta lagom form. Middag på Matkultur, bikram yoga, Rosendal ... semesterkänslan infinner sig sakta.

Slag och spark

Lördag var en välbehövlig dag med mig själv. Yogaklass, strosa på stan. Äta lunch på altanen, dricka kaffe med en bok och sitta med ögonen slutna mot solen en stund.

Vi har också varit på 30-årsfest och ett annat födelsedagskalas. Siri har trehjulingscyklat och jag har joggat lätt med Hemi. Morgondagen börjar med yoga och sedan bestämmer vi oss efter väder.

Stockholmsresan tar form i huvudet. Det känns roligt.

Annars upptar vår nästan-treåring mina tankar nu. Arg är hon. Sparkar och slåss för första gången i livet. Räcker ut tungan. Är allmänt missnöjd med tillvaron mest hela tiden. Ingen vidare överraskning med tanke på åldern och omställningar med sommarlov och flytt. Men ändå. Det är tråkigt. Jag känner mig otillräcklig och trött trött trött.

Så är livet i dag.

Jag saknar henne

På grund av målningen har Siri varit borta från oss mycket. Därför uppskattade jag hennes närvaro extra mycket i går kväll. Dygnsrytmen är helt väck såhär i semestertider, men vad gör det? Hon och hennes fader hade lagt sig och läst godnattsaga vid elvasnåret innan jag gjorde dem sällskap.

Och där låg hon. I nattlinnet med igelkottar. Lugn i blicken med mjukisfilten Jojje tätt intill och tutten i munnen. Rosiga kinder och stilla händer. Och jag kände vilken ynnest det är att få krypa ner intill mitt vackra, levande, varma, fina fina barn.

I dag åkte hon med farmor och farfar till stugan. Jublande glad att få färdas med båt, leka med Maja och Agnes och äventyra sig igenom dagen.

Hemma har vi målat ribb, lunchat på stan och gjort några ärenden. Nu är alla mina huskamrater ute på vift och jag och Humlan sällskapar lite lätt. Förbereder inför morgondagens yogapass och vilar.

Men jag saknar henne. Oj vad jag saknar henne!

Kärlek vid första ögonkastet

Har mätt och mätt i badrummet och ett stort skåp att ställa ett handfat på får helt enkelt inte plats. Har kollat skåp att ställa handfat på, men då blir skåpen något för små ... äh det känns som om jag surfat på badrumsinredning i dagar men jag hittar absolut ingenting, tror jag behöver lite input från andra kloka.

Men så skåpet på bilden. Det är ... rätt. Dyrt men rätt, naturligtvis. Jag frågar Markus om inte han kan bygga ett till mig. Kanske det, säger han, men vart ska jag hålla hus? Förrådet är överfyllt med grejor och så även garaget. Det är bara börja spara.

I en värld av barnvakter och oljegrund

Det är fullt upp i livet och overkligt att första semesterveckan nästan är över. Vi har levt i en intensiv värld av barnvakter och oljegrundfärg.

Fasaden, utom ribben, är nu målad och till stor del uppspikad. Vi har också grundmålat knutbrädor och fönsterkarmar. Känns skönt. Väggen mellan kök och matsal är delvis bortkapad, fönstrena nere insatta. Badrumsväggen nere har tagit form och uppe har toaletten också fått former.

Vi har det gott hos Marcus, han och Siri kommer mycket bra överens - i går tog de till och med en egen tur ner till båthamnen och plockade blommor.

Livet är bra. Intensivt. Min fina linje med hälsosam kost och träning har dock fått sig ett avbrott. Men jag försöker andas. En sak i taget. Man behöver inte fixa allt på en gång. Var sak har sin tid. Som ett mantra.

Mått och färg

Packade, rensade och flyttade hela söndagen. Har pratat med rörmokaren i dag och kollat badkarsmått på nätet. Jag och Markus och Martin har målat fasad hela dagen, det blir fint men jag är trött i kroppen nu.

Nu ska jag dricka te och se en dålig (tror jag) film.

Lite trött ...

Jag var ute på krogen och dansade inte in hemma förrän vid halv fyra-snåret.

Siri väckte mig runt halv tio och nu är det nerpackning av hus som gäller. Vad ska man ta med? Hur länge ska vi bo borta? Höstkläder? I-landsproblem men ändock ...

Lätt i kropp och sinne

Vilken skillnad det är att yoga med en redan varm kropp. I onsdags joggade jag några kilometer på morgonen och efter en liten stund på jobbet cyklade jag vidare till en yogaklass. Värmen ute gjorde sitt till.

Under förmiddagen gick flera utropstecken upp för mig. Så härligt när man känner att kroppen svarar positivt!

I går kväll körde vi ut till Havsbadet och åt sill och potatis med mamma och Janne, som ställt upp husvagnen där för helgen. Efter måltiden traskade vi till leklandet. Siri åkte karusell, lekte och badade i havet, rusig av lycka.

Själv återupplevde jag gamla minnen. Tänk så många timmar man spenderat på Havsbadet. Barnlek, mjukglass med minttopping och mintströssel med min moster och kusiner. Tonårsfester. Dagar på stranden. Nostalgi!

Senare svängde Sarah och Judith förbi på en kopp kvällste och lite utbyggnads- och färgrådgivning. En mysig kväll!

I morse ställde jag väckaren och drog med Hemi på en lätt springtur. Jag har ätit en frukost av naturella cashewnötter, nektarin, jordgubbar, äpple och banan. Jag har tvättat håret och cyklat till jobbet. Nu sitter jag här och ska göra det sista innan semestern.

Jag känner mig lätt i kroppen. Harmonisk och lycklig. Jag hoppas kunna stanna kvar i den känslan.

Till låns

Ställer några bilder från svärmor och svärfars kamera och hittar det här fotot som är taget för ett tag sedan. Jag håller Svante och försöker äta pannkaka med lingonsylt samtidigt. Trots färdiguppskurna tuggor lyckas jag spilla lingonsylt på Svantes byxa och socka. Jag har helt enkelt tappat stinget ; )

Hemma händer det saker överallt, känns det som. För tillfället har vi noll ström på övervåningen och därmed ingen dator. I helgen packar vi förmodligen våra tillhörigheter och flyttar. Känns mer jobbigt än vad jag trodde. Jag vill vara hemma och med liksom.