Några bilder från veckan

Vi fick många fina gåvor av kära vänner igår.
Bland annat den här finfina blomdekorationen ...

... den står utplacerad på bänken i vardagsrummet, tillsammans
med vackra gamla böcker. Inte så ofta i har så mycket blommor
hemma att man får fundera på vart alla ska rymmas : )

Tror Siri har slagit något slags rekord i bakningstillfällen i veckan.
Den här bilden är från en av stunderna med honung, mjöl och salt.

Redo att arbeta!

"Mamma har påskharen en bil så han kan köra med ett ägg till Lovis?"
Hon kom fram till att han har en bil. En gul sådan.

Vårt lilla avlastningsbord "Förhöja" från Ikea, med utsågad bordsskiva
av loppisfyndat furubord är redo inför lördagens festligheter.

Siri kreerar egen deg och bakar Lilla gubben. Fin!

Och här målas det påskägg.

En intensiv vecka är slut om några minuter. Låter bilderna berätta om några händelser och hälsar påskveckan med flera lediga dagar välkommen!

Fullt upp

Projekt måla köksö, planera festligheter, ha nackspärr, vara på årsmöte med journalistklubben och klura på kläder och smink inför annonsfotografering.

Så är mitt liv i veckan. Påskledighet, kom till mig : )

Majssoppa

Världens enklaste soppa. Lök, burkmajs och buljong, tänk att de ingredienserna kan vara så goda tillsammans.

Lent, varmt, sött.


Anrättningen toppad med guacemole, sallad, groddar och lite ringlad sweet chili.

Mmmm ; )

Lördag

Siri jobbar med ett stort målningsprojekt i köket, som innefattar kartong modell stor på golvet. Ikväll har vi även hunnit pyssla med färg och paljetter så jag sitter och samlar kraft inför en uppröjning! Sedan ska jag kolla på lite recept inför nästa helgs inflyttningsfest : )

Känner mig trött och bekväm i kroppen efter pump och bastu tidigare idag. En middag med rotsaker i ugn och kyckling panerad i citroncest, parmesanost, vitlök, färsk persilja och solrosfrön som mixats ihop gjorde inte saken sämre.

Madicken inspirerar

Så var det fredag igen. I går kväll kände jag mig trött, ont-i-halsig och allmänt hängig. Drack massor med vatten, gjorde några lugna yogaövningar och valde mellan att boka en ayur-vedisk yogamassage eller en behandling i regndroppsteknik.

I morse tittade Siri på Madicken medan hon åt frukost. Hon har inte velat ha flätor på förskolan på sistone, men inspirerad av Madickens frisyr fick jag sätta upp det i dag. Självklart ville hon se resultatet, så jag plockade upp kameran och fotade så att hon fick se. Sedan ville hon själv fotografera. Därav tidiga (och suddiga) morgonbilder.

Ha en härlig fredag!

Vardag

Jag vet inte varför det inte blir så mycket skrivet på bloggen. Livet rullar på och är mestadels bra. Jag har inte riktigt lika ont i knät längre. Jag har hittat sätt att träna som fungerar bra och känner mig stark. Jag har fått en riktig aha-upplevelse hos min kinesolog och fascineras av hur kroppen hänger ihop, hur allt hänger ihop.

Vardagen är bra. Önskar några lediga dagar för att baravara med barn, hund och make. Men snart kommer påsken och uppfyller min önskan.

Hemma förgyller några ranunkler och påskblommor (en uppskattad gåva från en jobbkompis under vår trevliga husvisningskväll) vardagen.

Värme

Ligger man i vår dubbelsäng och tittar ut genom fönstret ser man en hög björk några gårdar bort. Varje morgon när jag väcker Siri tittar vi efter om det sitter några fåglar högst upp i trädet. Så för några morgnar sedan sa jag i vanlig ordning:

- Siri, titta i dag sitter det två fåglar i trädet.
- Nej mamma, det är inte bara fåglar, det är skator förstår du!

Denna lördagskväll sover hon sedan ett par timmar. Jag har yogat och för första gången på evigheter känner jag att något hänt. Kroppen svarar på ett annat sätt. Jag känner mig stark i musklerna och andningen var djup och renande.

Helgdagen har också bestått av fina familjestunder. Jag och Siri som klev upp tidigt och spelade spel och degade vid köksbordet medan solen värmde min rygg genom fönstret. Sådana stunder när man känner frid och är just just här i tanke, själ och kropp.

Nu i kväll ville Siri att vi skulle gå ut en tredje sväng för dagen. Vi klädde på oss och skottade på gården en stund. Sedan frågade jag om hon ville ta en sparktur.

Såklart var hon inte sen att hänga på.

Sparkföret var ljuvligt, så vi svepte ner mot isen där vinterfestivalen hålls. Kröp in i igloon och kände hur det var att ligga där. Sedan gick vi ner på isen, genom en allé av marschaller. Vi hörde sorl från de fina kåtorna och tittade på alla olika eldar utanför. Vi tog av oss handskarna, värmde händerna vid stockelden och dansade till livemusik innan vi på nytt kröp in i igloon innan vi sparkade hem.

Och jag kände mig så rik och så lycklig som får vara Siris mamma.

Fest

Alltså, vi har ju ägt vårt hus i sisådär fem år nu. Och sedan vi flyttade hem för tredje gången i höstas har det ju också gått lite tid.

Ändå tänkte vi ställa till med inflyttningsfest.

Så kära vänner, vig den 27 mars till festligheter om ni har lust. Vid sjutiden bjuder vi på buffé och dryck. Hör av er så vi vet hur mycket vi ska bunkra upp : )

Trevlig helg till er fina.

Lilltoa

Ljuset i hallen och toaletten på övervåningen gör det omöjligt för mig att göra lill-toan rättvisa på bild. Därför nöjer jag mig med de här avbildningarna.

Före vi byggde toalett uppe hade jag inte direkt saknat det, men nu när den finns är det fantastiskt skönt! Mysig är den också. Skönt att kunna samla hårrullar och smink och tandborstar i en mer privat del av huset.

Råplan pryder två väggar och tak. Markus har byggt bänken till handfatet och draperiet som döljer korgar med hårband, bomullsrondeller och annat har jag sytt av ett gammalt lakan.

Det målade trägolvet som vi har överallt på övervåningen ligger på en våtrumsmatta och är bara limmat. Skulle det bli vattenskada är det bara träplankorna som blir förstörda. Den bästa av två världar, när säkerhet och utseende går att kombinera (med lite 'nytänk' och god vilja).

Blandaren funderade jag länge på. Den här från Mora armaturer hade ett fult teckensnitt på plattorna där det står "varmt" och "kallt". Därför bytte jag ut dem med några på franska som blev över från badrummet nere.

Ikväll öppnar jag upp portarna hemma för några vänner från jobbet som är nyfikna. Blåbärskaka och småkakor med namnet "smältande ögonblick" väntar hemma. Markus, som smakade dem igår, intygar att de är just smältande ögonblick ; )

Navelskåder-i

Jag satt i bilen utanför förskolan med lite batteri i telefonen när läkaren ringde om provsvaren.

Allt såg bra ut, utom sköldkörtelvärdet (jag äter Levaxin på grund av underproduktion i sköldkörteln). Jag äter för stor dos medicin och ska minska mängden.

Det kan påverka lederna och därmed mitt knä.

Därför ska jag äta en något lägre dos i några månader och sedan göra ett nytt blodprov för att se hur jag ligger.

När jag avslutat telefonsamtalet kände jag mig lättad för att det inte verkar vara något 'allvarligt' fel i mig. Men nu har en känsla av besvikelse smugit sig på. Minska min medicin och vänta, vänta och vänta och se.

Jag har gjort väntandet redan.

Jag känner mig nästan lite avfärdad. Så. Fallet löst. I alla fall för några månader framföver. Säkert är jag orättvis.

Nu söker jag vidare på andra vägar.

Jag just nu

Jag har jobbat med mig själv i två timmar nu. Först yoga medan Siri somnade. En ljuslåga vid murstocken och ett försök att hitta mig själv i djupa andetag. Det gick väl sådär. Efteråt la jag spikmattan på yogamattan och lyssnade på mitt mentala träningsprogram.

Jag fick en känsla av att jag måste sluta fred med mig själv. Vara stolt och på djupet tillfreds med mig, även om det också finns en strävan vidare.

Jag tycker jag letar hela tiden, försöker lyssna inåt. Hitta en anledning till varför jag har så ont i knät. När jag var hos läkaren i går sa han att jag såg ledsen ut och frågade om det är något jag inte berättat för honom. Men hur jag än känner så finner jag inget. Allt känns bra i livet, ja utom knät då.

Jag äter på halvfart, som det kallas. Då brukar man gå ner mellan ett halvt och ett kilo i veckan. För mig har det inte hänt någonting på vågen, men jag finner acceptans i att man når platåer där det står stilla, att kroppen kanske måste få hinna ikapp efter ganska många tappade kilon. Jag har inte en tanke på att sluta.

Och tänker jag inte på centimeter och kilon så finner jag en person jag vill vara när det handlar om kost. Jag behöver inte tänka att jag ska fika då eller "unna" mig godis på lördag.

Rutinmässigt tackar jag nej till "köpesfika" och blir förvånad och stolt över mig själv efteråt. Hembakt har jag inte heller haft behov av, även om jag föredrar det alternativet. Jag märker också hur mycket jag har sötat tidigare. En råsockerbit i teet på kvällen, lite ringlad honung över den naturella yoghurten ... just nu har jag inget behov av det. Jag känner mig lätt och fri i kroppen. Jag känner mig energifylld, med massor av lust att träna. Jag är pigg om kvällarna och så långt ifrån blodsockerstyrd som jag någonsin varit som vuxen.

Bara det är stora vinster.

I går lämnade jag blodprov hos läkaren. En massa saker ibockade på ett papper. För att se till helheten. Och det är ju bra, även om sådant alltid gör en nervös innan man fått svaren.

Där är jag just nu.

Mitt i.

Favoritblomma

Några ranunkler som gåva har förgyllt min vecka. Tyvärr kunde jag inte ha min favoritblomma i brudbuketten när vi gifte oss, eftersom det var fel säsong. Istället får jag njuta av den på köksbordet!

Hundspann & mango

Har precis satt i Amy Macdonalds nya skiva i spelaren och kickar igång en ny vecka.

Sammanfattar den gågna helgen med några ord.

Goda frukostar. Mangofrälst dotter. Hundspann på isen. Kusinlek. Sen vuxenmiddag (dock med en i underställ efter Kåbdalisdag och en i svettiga träningskläder efter ett pass på Korpen). Film. Vila.

Är jag redo för en ny vecka?

Jag tror det.

Andas

Jag yogar och andas Siri till sömns. Hon vet nu. Jag läser, säger godnatt. Tänder ljus. Ett till mig vid murstocken och ett till henne på nattduksbordet.

Jag sjunger mantrat, hon sjunger med.

När jag kikar på henne i Utthita Trikonasana B kastar hon en slängkyss till mig och somnar sedan.

Nu ska jag gå ner och förbereda inför morgondagens middag: fisk med ett täcke av champinjoner, lufttorkad skinka, tomater och purjolök tillsammans med ångkokt blomkål, morot och ärtskidor.

Och imorgon kommer kanske solen : )

På Siris anmodan

I dag fyller Siris mormor år. Eftersom hon är på resande fot får vi fira henne senare. En sak har dock Siri bestämt, och det är att vi ska baka en tårta till mormor när hon kommer hem.

Eftersom gräddtårta inte tillhör mina favoriter introducerade jag idén med systrarna Eisenmans hallonpaj (den bakre på bilden ovan). Jag har både deras "Sommarens söta" och "Soppor, börd & röror". Båda kokböckerna är flitigt använda i det Gustafssonska köket.

Idén föll i god jord, med tillägget att ytterligare en ingrediens skulle komma till: "De där gula från frysen!". För Siris nya favorit är frusen mango.

Så när mormor kommer hem bakar vi. Hallonpaj [med mango] ♥

Helgtankar

I år fyller Gudrun Sjödéns företag 30 år och det firar hon med en jubileumskollektion.

När jag var inne på hemsidan för att hämta en pressbild fann jag dessa foton. De är visserligen från vinterkollektionen, men speglar mitt sinnelag bättre än de nya somriga med solrosor.

Solrosorna och solen kommer. Senare. Det får mig att tänka på solrosen Siri sått på förskolan och som senare blommade hos oss hela sommaren. Ljuva minnen!

Nu är det helg och det känns ovanligt härligt. De två sista morgnarna har jag känt mig ovanligt trött och nersliten av egentligen ingen anledning alls (förutom knät då). Jag har också varit i en situation på förmiddagen där jag kände mig väldigt utsatt. Efteråt blev jag ledsen och bar känslan med mig innan jag bestämde mig för att stå upp för mig själv och prata med den berörda personen om det. För att kunna släppa.

Jag mötte genast förståelse. Och blev glad och stolt över att jag tar mig själv på allvar. Detta hade jag aldrig gjort för något år sedan.

Här hemma har det dippats grönsaker under kvällen. Lillan har dukat under och nu ska jag avrunda dagen med en kopp te och lite maratonläsning i min tjocka bok.

I morgon väntar pusselinköp på leksaksvaruhuset, kinesologibehandling och en sen lunch på stan. Åh, ljuva helg!

Bla bla ... torsdag

Februarikänsla.

Alla gånger om.

Små fraser, minnesbilder, helt utan större mening, fastnar i huvudet.

Tatueringsstudion som via en trottoarpratare gör reklam för borttagning av gamla tatueringar. Men som stavar ordet tatueringar "tattueringar".

Ekbergs konditori som sätter upp en stor, ful lapp om att reklammuggarna bara är för te, inte kaffe. Och spelar reklamradio. Lady Gaga på anrikt café känns inte helt naturligt i min värld.

Och så kör jag fortfarande bil till jobbet. Vågar inte cykla i kylan med mina dåliga knän.

Varje morgon förundras jag över samma sak. Det är minus 25. Jag fryser. I bilen. Med dunhandskar på. Och ser människor (inte bara tonåringar) promenera utan både mössa och vantar. Jag förstår det verkligen inte. Må så vara fåfänga eller obetänksamhet, men jag skulle inte fixa det.

Hemis öra har inte blivit sämre, så kanske kanske har vi tur. Jag har munsår och statiskt hår. Men egentligen fungerar livet fint just nu. Siri är glad, äter flera portioner både till frukost och middag. Just nu börjar hon sina dagar med smörgåsar, keso och majs. Gnället fram till sånggående har sedan länge tystnat. Det märks att vi börjar ha en större tjej.

Jag blir glad när jag skriver om henne, vårt vackra barn. Så jag slutar skriva nu. Och tar förhoppningsvis med mig lite positiv energi genom dagen.

Blodöra

Då har hela familjen checkat in under kategorin "krassliga".

Först Siri med förkylning, tätt följd av mig i samma åkomma. Nu snörvlar maken och Hemi har skaffat sig ett blodöra för första gången i sitt hundliv.

Har haft telefonkonsultation, googlar sedan och ser genast framför mig tömning av öronlapp, men försöker bromsa tankarna och hoppas på lite hundtur!

Lunchtränare

En helg nästan isolerade hemma. Försökte oss på en tur till pulkabacken i söndags i minus 24 eller vad det nu var. Visst tog vi oss dit, men en kvart senare var vi hemma igen. Nu vill jag ha vårvinter i luften!

Sitter på jobbet och planerar lite inför kommande veckor och undrar om någon/några som brukar träna på lunchen och kan tänka sig vara med på en kort grej i tidningen om detta kan höra av sig till mig?! Mejla på mari.gustafsson@pitea-tidningen.se.

Ha en fin vecka!

Till bokhögen

Söker efter några bokomslag till ett jobb och trillar över den här boken. Både omslaget och baksidestexten tilltalar mig.

Saxar från förlagets hemsida:

"Säregna saker händer på öarna i den avlägsna och snökalla skärgård som heter St. Hauda’s Land. Egendomliga bevingade varelser fladdrar förbi i de frusna myrmarkerna. Albinovita djur gömmer sig i de snöhöljda skogarna. Maneter lyser i havets djup. Och Ida MacLaird är sakta på väg att förvandlas till glas ...

Det började i fötterna och förändringen sprider sig obönhörligt uppåt. Nu återvänder hon till St. Hauda’s Land, där hon tror att orsaken till förglasningen finns, i den fåfänga förhoppningen att hitta den enda människa som kanske skulle kunna hjälpa henne ...

Midas Crook är en ung enstöring som har bott på dessa öar i hela sitt liv. När han träffar Ida är det någonting hos hennes sorgsna, trotsiga sinne som tränger igenom de försvarsmurar han byggt kring sina känslor. Samtidigtsom Midas hjälper Ida att förlika sig med det som drabbat henne löser hon långsamt upp hans inre knutar och de båda ungdomarna förälskar sig i varandra ...

De är i skriande behov av tid – och tiden rinner bort så snabbt. Kommer de att kunna stoppa glaset från att sprida sig? Flickan med glasfötter är en bländande fantasirik och fängslande debutroman, en berättelse om kärlek att bevara i minnet."

I Siris värld

Det första gjorde när Siri fick den här gamla träbarnvagnen
som liten var att ta "hunden" i koppel och gå på promenad.
Att bädda ner dockor är fortfarande en favoritsysselsättning.

Den här fina lampan köpte jag från Coops adventshörna. Kudden

bakom har jag sytt av handknypplad spets från ett uttjänt
lakan. Till och med monogrammet är kvar.

En loppiskorgstol som fått en del vitfärg på sig. Har sytt kudde
att sitta på och läsa. Siri stänger gärna in sig och läser.

Krokar från Lagerhaus som jag skavt bort lite guldfärg från.
En super-rea-kjol för en tia som hänger och väntar på att dess
ägarinna ska bli lite större och ett armband som jag och Siri trätt tillsammans.

Hyllplan med förvaring av smått och gott. Undertill en kappa
av lakanstyg som döljer lite mindre fina plastleksaker : )

Pappadockan nerbäddad med ett lapptäcke Siris pappa hade som bebis.

Gråmålade golv på hela övervåningen.

En liten glimt av Siris rum. Hon bjuder ofta på tårta och kaffe i sitt rum. Bygga pussel och krypa in under "sänghimmeln" jag sytt av en bit tyg och knytit fast i en krok i taket gillar hon också!

Hälsa [& kortison]

Jag har varit hos läkaren idag. Igen.

Mina knän är ett stort problem för mig.

Samma onda, samma värk.

Men min doktor undersökte och konstaterade att ledbanden som jag haft bekymmer med tidigare (som jag fick kortison insprutat i förra gången) inte längre smärtar. Istället är det ett muskelfäste lite längre bak som gör ont. Troligtvis har jag haft ont även där hela tiden, men det onda har dominerat på ett ställe och det känns [nästan] som att jag har ont på samma ställe.

Så nu är jag ånyo kortisonsprutad, fast på ett nytt ställe. Inom en vecka borde jag känna skillnad. Är jag bra då vill han ge mig ett stick även i andra knät. Blir jag inte bra är det röntgen som gäller.

Samtidigt fortsätter jag med lite alternativ behandlig, som känns bra och viktig.

När jag ändå är inne på det kroppsliga så bad min läkare uttryckligen mig att sluta med dieten och börja äta igen. Mitt mål var att göra sex veckors diet. På torsdag är jag där. Och jag känner att det är dags att sluta, kroppen säger ifrån.

Till fullo har jag inte hunnit ikapp mig själv. Men jag har gått ner 13 kilo. 20 centimeter skiljer i midjan och 7 cm kring låret. Jag har ett BMI på prick 21.

Hälsosamma siffror som jag nu vill bevara. Med bra mat, stavgång, yoga och styrketräning. Och förhoppningsvis. Någon gång. Springturer efter vattnet.

Vårt hem i tidningsform

På senaste tiden har jag som sagt stått framför kameran flera gånger. Vid ett av tillfällena fick vi besök av Kurirens Hemmavid-team, som fångade vårt hem med ord, bild och film.

I dagens C-bilaga pryder vårt ombyggda hus flera sidor, bland annat myser Hemi i soffan som vanligt : )

Tycker resultatet blev riktigt bra - och börjar genast spåna på vidareutveckling av hemmet. Den lilla köksön, det stora skåpet från garaget som ska målas ...

Nu ska vi ut och åka lite kvällspulka på kullarna!

Helg

Lite trött och sådär ... slut ... är jag kvar på jobbet.

Hoppas på en helg där jag kan fylla på energin för det behövs!

Mat som gör gott [i själ & hjärta]

Den här smakfulla salladen fungerar bra som ensamrätt, kanske med ett gott bröd till. Linserna gör att anrättningen känns matig. En av mina favoriter, på begäran av Maria ♥.

Rödbets- och linssallad med bacon och ädelost

4 personer

400 g färska rödbetor
1 dl gröna linser
100 g ruckola
1 1/2 dl hackad persilja
2 msk god olivolja
pressad saft av 1/2 citron
salt och svartpeppar
1 paket bacon
100 g ädelost
solrosskott
ärtskott
1 dl rostade solroskärnor

Gör så här:
Koka rödbetorna mjuka med skalet på. Skala och skär dem i klyftor.

Koka linserna i cirka 20 minuter i lättsaltat vatten. Låt dem rinna av. Blanda linser, persilja, olja, citronsaft, salt och peppar.

Skär baconet i bitar och stek det knaprigt. Låt rinna av på hushållspapper.

Fördela ruckolan på ett fat, och därefter linserna. Lägg på rödbetor, bacon och smula ädelosten över. Garnera med rostade solroskärnor och ärtskott.

Att hitta sig själv. Om och om igen.

Att bada badkar är att hitta sig själv : )

I mitt vuxna liv har vågen aldrig visat så låga siffror som nu. Ändå har jag känt mig smärtare och framför allt mer vältränad tidigare.

Efter två kinesologibehandlingar börjar jag blicka framåt. Kroppen känns starkare än på länge. Knät håller mig, bär mig.

Jag yogar på kvällarna, avslutar med armhävningar och tre plankor.

Ikväll yogade jag Siri till sömns. Andetag, ett tänt ljus framför murstocken, kontrollerade långsamma rörelser. Hon somnade tryggt.

Och återigen tänker jag, att det gäller att hitta sig själv. Om och om igen. Med nya förutsättningar varje gång.

Jag tror jag börjar förstå det nu.

3 x glaskross

Jobbade hemifrån en stund på förmiddagen, då vi på uppdrag har fotat en grej till jobbet hemma hos oss. Återigen har jag stått framför kameran. Finns ingen hejd på min narcissism känns det som ...

Har lyckats slå sönder en ljuslykta och en del av min fina spegel som jag håller i på bilden. Båda olyckorna har inträffat idag. Dessutom har en fin ljusstake som hänger i hallen fått en ful spricka. Nu hoppas jag ha uppfyllt ordspråket "En olycka kommer sällan ensam" för ett tag : )

Sov du lilla ...

Med ljuset återvänder något till själen. Vi har promenerat på isen idag och det var fantastiskt!

Jag har varit mer aktiv än vanligt, men i långsamt mak med promenader och yoga och det gör faktiskt inte så ont i knät.

Annars en lugn helg med mycket vila. Det behövs, har känt mig trött, men nu är jag laddad för en ny vecka!

Ljus

När jag vaknade i morse hade Siri själv klätt på sig och försett sig med frukost.

Denna ljuvliga, ljusa förmiddag har vi badat badkar. Länge. Med rosa badbomb från Lush.

Sedan lockade solen och vi tog pulkan till kvartersbutiken för att inhandla damens lördagsgodis. En sväng på kullarna med Lina och Maja, och en kopp kaffe hemma hos dem har vi också hunnit med.

Nu har vi åter landat hemma. Snart kommer Markus från Kåbdalis, där han haft en toppendag, "topp fem" enligt honom själv.

På bilderna har Siri just kommit upp ur badkaret. Min fleecehood blev en perfekt morgonrock!

Magiska 10

I dag har jag stått framför kameran istället för vid sidan av. En intressant och nyttig erfarenhet! Nu längtar jag till jag får se resultatet.

Vid lunch tog jag och tjejerna en promenad till farfar, som skulle barnvakta Siri under eftermiddagen. En halvtimmas rörlighet ute och nu haltar jag nästan. Knivkänsla i knät. Å, vad jag blir ledsen.

Men jag försöker hitta vägar för att bli bättre. Bra. Jag vill kunna springa igen.

Jag ställde mig på vågen på jobbet idag. Sedan jag påbörjade min diet har jag gått ner tio kilo och runt 13 cm i midjan. Det är en bra början. Nu är det bara knät jag väntar på ...

Gamla fönster

När vi bytte fönster på huset i somras sparade vi innerfönstrena. Jag tror att de suttit på huset sedan det byggdes. Då visste jag inte exakt vad vi skulle ha dem till, men ville väldigt gärna återanvända dem.

Det blev tillslut en garderobsvägg.

Innanför har vi kapat garderobsstommar från Ikea för att de ska passa in under snedtaket, samt en klädstång med plats för förvaring bakom.

Och så mina älskade innerfönster. Sammanfogade till skjutdörrar.

Jag har valt att inte måla karmarna, patinan får bestå. Och gamla hakar sitter kvar, perfekta att hänga klädesplagg på. Bakom har jag sytt skirt tyg, så man inte ser rakt in bland hyllorna. En del fix inuti saknas, samt belysningen.

Funktion, minnen och estetik i en fin symbios.

Näsblod

Jag kör fortfarande bil till jobbet. Det går bra nu när jag har vant mig vid att skrapa rutor om morgnarna. Men Siri vill åka "skottkärra" [cykelkärra]. Mina knän gör fortfarande ont. Det är smått deprimerande.

I morse när vi skulle åka till förskolan och precis var på väg ut genom dörren halkade Siri och slog näsan rakt i bänken i hallen. Jag hörde ett knak och monstergråt. I dunjacka och overall satt vi länge, länge och vaggade. Storgråten övergick i gråt och sedan snyftningar och oregelbunden andning.

Först när snickarna och elektrikern uppenbarade sig utanför en bra stund senare hämtade hon sig, lillflickan min. Diskret torkade jag bort näsblodet innan vi åkte till förskolan.

Jag måste också passa på att säga att jag hyrde "Begravt i glömska", en film jag tipsat om i tidningen, nu i helgen. Och jag vill passa på att utfärda en varning. Se den inte! Lågbudget, stolpiga dialoger, ja den enda behållningen var ett vackert hus ...