Starkare?

* * *

Personligt eller privat. Jag blandar ihop de begreppen hela tiden, och egentligen kanske det spelar mindre roll. Jag går på känsla, balansgång, kontakten med magen.

Ibland skriver jag saker här, som jag frågar andra om innan jag trycker "publicera". Många saker utelämnar jag också, såklart.

Min plats här på nätet svänger med livet. Ibland yta, ibland själadjup. Ibland dagsrapporter, ibland svävande ord. Jag vill dela med mig av saker, och ofta kan jag 'säkra' och berätta efteråt. Summera och sammanfatta, se sammanhang.

Det kan vara svårare att skriva mitt i, men det kan också vara mer intressant. Som det här med att inte få ett till barn. Med detta som grund delar jag därför med mig av min nuvarande djupdykning mitt-i. Därav bilderna ovan (som Siri har tagit).

Det börjar vara ett antal år sedan jag gick ner närapå tjugo kilo i vikt. Efter det har jag ätit gott och hälsosamt. Tränat och yogat och på något sätt funnit balans. Utmanat mig på olika sätt, utvärderat hur det känns i kroppen och finjusterat.

Men på sistone har jag känt att jag står på tomgång. Ryggen har inte direkt blivit bättre och jag får inte så mycket resultat av min träning. Kände att när jag investerar så pass mycket och medvetet vill jag få större utdelning.

Alltså bestämde jag mig för att konsultera någon som faktiskt jobbar med dessa ämnen - mat och träning - professionellt. Jag gjorde ett styrkeprogram med en PT, som jag kört efter, men tyckte inte att jag nådde hela vägen fram.

Målet? Bättre rygg. Känna mig sund och stark och smidig. Kunna äta mer, men ändå hålla vikten någorlunda stabil.

Just nu är jag en fjärdedel in i mitt projekt styrka. Till en början var det otroligt skönt att följa Olga Rönnbergs ord i boken "Styrketräning för kvinnor" till punkt och pricka. Fyra veckor senare följer jag fortfarande hennes ord till punkt och pricka och känner hur bra jag mår av det. Styrketräning som gör skillnad. Mer fokus på överkropp, den jag tidigare ofta valt bort att träna för att det har känts läskigt att koppla på det område där jag så lätt (alltid) får ont.

Och maten. Mer kolhydrater. Äpplen, bananer, havregryn, quinoa. Saker som jag verkligen tycker är vardagslyx, sånt som jag gillar. Jag äter mer än någonsin tidigare.

Att hantera småhunger är jag van, det har varit betydligt svårare att hantera en nästan konstant mättnadskänsla (och sockersuget är borta, vilken skillnad det är när man äter så pass mycket).

På dessa fyra veckor har jag inte ställt mig på vågen och när byxorna spänner känns det läskigt. Det är inte helt okomplicerat att möta de här känslorna hos mig, men jag har bestämt mig för att ta det i hamn utan att analysera för mycket.

Det känns jobbigt, men då får det göra det.

Jag håller hela vägen ut och utvärderar. Förlitar mig. Gör inte upp egna planer. Läser och gör.

Så många känslor på samma gång. Men jag vågar testa, utvecklas. Säkert blir jag starkare på flera sätt också.