Springer

* * *

Av någon outgrundlig och onödig anledning viftar hunden på svansen, nyser och pussas. Klockan är sex och det är söndag morgon. Jag kliver upp med henne och går ut i morgonluften.

Sedan äter jag bakad havregrynsgröt med chokladsmak och vaniljkvarg till. Jag tränar med hunden, lägger ett spår åt henne i trädgården och lackar köksbordet samt en stol.

Klockan nio beger jag mig ut på mitt livs längsta löppass. Jag springer tre mil på tre timmar.

Pausar varje halvtimme för att dricka, och varje heltimme för att dricka och äta lite medhavd energi. Då stoppar jag också klockan.

Pappa och hans sambo trampade med som följecyklister och det var skönt att ha sportdrycks-service, sällskap och vägvisare.

Vädret var fint, luften skön att andas och jag kände våren i mig.

Sista halvtimmen var jag rejält stum i kroppen och sista tio minuterna fick jag kämpa. Men jag gjorde det, jag gjorde det med den äran.

Efteråt har jag varit trött och hungrig. Efter en varm dusch åkte vi ut till några kompisars stuga. Den stunden med sällskap, och hallon- och persikopaj, i solen var magisk.

Nu har vi veckohandlat och plockar i ordning i huset.

Jag har fortfarande huvudvärk trots värkstablett, och det är ganska långt till golvet.

Men jag är glad!

Det är jag.