* * *
Det är magiskt vackert ute.
Snörikt och kallt samtidigt som solen är generös med rosé,
koppar och guld som ett skimmer över allt vårt vita.
Vi promenerar och tar sparkturer i vinterland och påminner oss
varje gång om hur fint det är. Det är lätt att bli hemmablind
~ och detta är för trolskt för att inte minnas.
- - - - - - -
Något som inte är lika magiskt är vårt veterinärbesök.
Leslie gjorde illa ett bakben innan jul och det har inte
blivit bra. Mer antiinflammatoriskt och strikt vila i ytterligare
två veckor kanske ger bättring. Vi tror det.
Men hennes dåliga öga har blivit ännu sämre, nu har hon
nästan ingen tårproduktion alls. Vi ska droppa kortison
och antibiotikadroppar plus smörjande droppar till vidare,
medan vi inväntar nytt svar från ögonexperten.
~ men veterinären börjar prata om att operera.
Vi är inte där än, men det kan mycket väl bli så.
Bättre en enögd hund än en hund med problem,
och veterinären har rätt.
Men inuti gör det så ont. Det gör så ont att älska,
när den man älskar inte har det bra.
Spela roll om det är en med fyra ben eller en med två.
Igen. Mitt hjärta går lite itu.
2 kommentarer:
Här håller vi tummar och katt-tassar för att Leslie ska bli bättre! Och jag vet från säkra källor att Mårran saknar att få busa med sin kompis... <3
Tack snälla Linda för dina ord. Leslie saknar Mårran med <3
Skicka en kommentar