I dag för ett år sedan

* * *

Den här dagen för prick ett år sedan såg min morgon ut såhär.

I shorts, linne, löparskor och nummerlapp stannade jag till och njöt av utsikten.

Medelhav, soluppgång, palmer.

Lite senare såg det ut såhär.

Innan min fyrtioårsdag funderade jag på vad jag ville göra.

Kom fram till att jag ville springa maraton. I ett annat land.
Så dagen efter min födelsedag stod jag på startlinjen i Palma.

Peppad innan start.

Själva loppet var riktigt tufft. Jag var rejält förkyld och hade
inte haft den bästa av uppladdningar på grund av annat kroppsligt
skräp också. Men jag tar med mig starka, viktiga minnen ändå.

Hur Markus och Siri for runt som tättingar och hejade på mig.
Att det kan betyda så oändligt mycket, hemma ses vi ju varje dag.
Jag minns också smärtan, framför allt i fötterna. Jag minns värmen,
gatstenarna, hur rörd jag blev av hejaropen i slutet. Respekten
i folks ögon. Och hur goda Doritos-chipsen var efteråt.

Något annat jag tar mig med är hur bra jag mådde efter
jag gått i mål. Knappt någon träningsvärk, bara lite extra hunger
och lite post-löpningsblues i hjärnan. Men annars, toppen.

Den här känslan vill jag minnas för evigt.

I morse sprang jag ett kort träningspass. Tjugo minuter på
löpband, ungefär samma tid som starten gick i Palma för ett år sedan.
Och det kändes fint, att liksom springa i sällskap med mig själv.