På Flottgrundet

På bilderna:
I båten: Jag, Siri, Humlan och farfar. Det tar cirka fem minuter med båt att komma till den lilla ön, som ligger i Skelleftehamn.

Siri i bilen på väg till Skellefteå.

Systrarna Johansson öppnade genast upp sin frisersalong på ön och befriade Siri från pannlugg i ögonen.

Sjöbusen Hemi.

Köket i stugan är litet, och självklart lyckas alla klämma in sig där samtidigt. Speciellt våra två tjejer som vill vara med där det händer. Men finns det hjärterum ...

Ögonkontakt.

Siri doppar fötterna i havet.

Självklart följde kaninen med ut på ön.

Mor och dotter, inte så ofta förevigade tillsammans.

På bryggan.

Behöver jag säga att vi haft en härlig dag?!

Dag 1, snart avklarad

Siri har ätit hemmalagad pizza själv. Med hela ansiktet. Hemis firma, Humlans Miljövård, har fullt upp med att sanera kring barnmatstolen ...

Den hemmalagade pizzan var ett recept från viktklubben. Första dagen är snart avklarad. Det har gått bra - att jag varit väldigt hungrig en gång beror dock mer på sen matlagning än för lite mat. Lunchen får "sådär" i betyg, beroende på att strömming har jobbiga små ben och middagen var fantastisk.

Idag har jag också prommat nästan två timmar och så har vi varit på Johan Bergströms vernissage på Konsthallen. Och druckit kaffe med Marcus på stan. En fin dag med gott och blandat, kan man säga.

Imorgon åker vi till stugan. Jag laddar kameran.

Summering

Idag har jag haft en sådan bradag, utan speciell anledning alls. Det behövdes, känner jag. Har prommat tjejerna, städat, tvättat, fortsatt klä om kontorsstolen ... allmänt pyssel med allmänt harmonisk familj.

Enda smolket i bägaren är den besvärliga huvudvärken jag dras med. Tur att jag gör mitt sista skift på redigeringen ikväll, mina axlar behöver vila.
För ett tag sedan nyttjade jag min födelsedagspresent - ett presentkort på massage på Stadskällan - och massören påpekade att jag hade mycket spänningar i en axel. Jo, tjena!

Hade precis kommit hem från egostunden när nattchefen ringde och frågade om jag kunde börja två timmar tidigare. Det tog inte lång stund innan jag loggat in på jobbdatorn innan axlarna åter var uppe vid öronen kan jag meddela.

Helgen ägnas annars åt nya matrutiner och kanske gör vi också ett besök i stugan i Skellefteå. Åka båt, sitta vid elden och blicka ut över vattnet, spana in stugans nymålade väggar. Det låter inte helt fel va?

Nu jäklar

Det är lika bra att göra det officiellt. Berättar jag det har jag ytterligare press på mig att fixa det.

Jag har nämligen gått med i min första viktklubb. På nätet.

Minus tio kilo på tre månader är målet.

Jag är nämligen less på att tänka att det ska hända något "sedan". När jag börjar träna, när ...

Det är dags. Nu.

Imorgon kör jag igång.

Uppföljning lär ske ...

Visdomsord?

Korrar morgondagens familjesida här på jobbet och läser därför om en kvinna som dött på ålderns höst. I beskrivningen av hennes person står det "Hon sökte alltid det vackra i tillvaron".

Jag tycker det är fint på något sätt. Att söka det vackra i tillvaron. Vare sig det gäller människor, platser, saker eller händelser.

Inte så att man ska göra det i absurdum. Men som livsåskådning tilltalar de enkla orden mig.

Etnies

Föräldrarna har beställt skor till lillan. Bör dock påpekas att de var på 40 procent, alltså blir priset ungefär detsamma som att köpa ett par på Din Sko. Till våren ska hon spatsera i dessa.

Filmtips

Blood diamond med Leo. Vi såg den igår med te i mängder, levande ljus och mörk choklad.

Efteråt sa jag till Markus att nästa gång vi hyr film ska vi se något man inte får ångest av.

Rörlig

Allt som oftast finner jag numera Siri i Hemis biabädd. Ofta använder hon sin håriga syster som vilostol. Eller så roar hon sig med att klättra in och ur sängen, eller att leka med något hundhalsband.

"Jättemysigt", tycker Piff.
"Sådär, men helt okej en stund", tycker Puff.

Full kubbning

Fyra dagars ledighet går mot sitt slut. Jag känner mig inte uppledigad, men jag har haft roliga dagar. PDOL, som sagt, bakissöndag med bakning, Markus 33-årskalas (uppvärmning inför dotters ettårs, gissar jag), ridgebackträff med regn och lera. Nu är det film som gäller innan morgondagen. Jobbar både morgon och kväll, eftersom det är imorgon bitti jag träffar Liza Marklund för en intervju.

Hon är översatt till 29 olika språk. Bara en sådan sak.

PDOL

Ah, det är jobbigt att vara partyglad festivalbesökare. Igår var jag alltså på min första fest på nästan två år (ca 10 månaders graviditet och elva månaders amning). Jag, Markus, Jonas och Anja käkade här. Egentligen skulle vi grilla, men med störtskuren som kom stekte vi kycklingen i grillpannan istället. Jag drack två drinkar och en öl innan vi cyklade in till stan. Såg Sahara, minglade i Kittelfjäll-tältet, såg The Sounds, käkade festivalmat. En mycket trevlig, traditionell PDOL-kväll.

Men shit vad jag har varit seg idag. Hade glömt bort hur dåligt man sover när man druckit alkohol. Först vaknade vi vid halv åtta, men jag sa att jag nog behövde sova en stund till. Så vid halv elva promenerade vi med Hemi och tom barnvagn för att hämta vår bortleasade dotter.

Enligt rapport från farmor somnade Siri av sig själv strax före nio, lyftes över till farmors säng vid fyrasnåret och sov till - kvart över nio. Tolv och en halv timmars sömn!

Så nu har jag och Siri sovit utan varandra för första gången. Och det gick ju bra även för Sirimamman.

På Krokodiltorget

Markus och Siri hängde ut på Krokodiltorget igår och kollade in min kollega Dannes band Logjammin'. Då passade Sanna på att föreviga dem i PT:s fotobås.

Sjukdomsrapport: Damen har sovit lugnt hela natten, hade ingen feber i morse. Har sett lite blank ut i ögonen, men tempen stannar på 37,5. Så det verkar bli dansar och ler för föräldrarna ikväll.

Febersjuk gullunge

När jag och svärmor förmiddagspromenerade idag pratade vi om att Siris lillkusin haft lite feber efter första vaccinationssprutan. Då kläcker jag ur mig: "Siri har ju faktiskt inte varit sjuk någonting under sitt första år! Bara 38 graders feber en kväll."

"Peppar peppar", kommenterar svärmor.

Ni förstår vart det barkar, eller hur?

Väl hemma kom Hanna och Molly på förmiddagskaffe. Siri var ganska stilla i min famn, för ovanlighetens skull. Tänkte att det var konstigt att hon redan var trött igen.

När vi gick in tyckte jag hon kändes lite varm. Tog tempen. Som steg och steg. Till 39,8 grader. Hon blev alvedonad och lagd i säng och sedan åkte jag och Markus på trevlig 30-årsfest.

Får nu rapport hemifrån om att hon somnat trekvart på Markus bröst. När hände det sist?

Även om hon inte är supersjuk och även om hennes pappa finns där för henne så känns det fel i hjärtat att sitta på jobbet. Vad är en festivalspäckad lokaltidning mot en febersjuk gullunge.

hmmm ... Tourettes

Förra påsken läste jag boken "Värsta pappan" skriven av journalisten Ronny Olovsson. Då var han sportchef på Aftonbladet, nu tror jag att han är/snart blir vd för en reklambyrå i Luleå. Han har också skrivit pappablogg på Aftonbladet.

Både i boken och på bloggen har han pratat en hel del om knulltid. Det är ett av hans råd till föräldrar, att boka knulltid som man bokar tvättid - för att få till det helt enkelt.

Nu sitter han här på redaktionen, mitt framför mig. Lånar en dator, skriver krönikor till Aftonbladets Söndagsbilaga.

Och jag får en känning av Tourettes och vill bara ropa "Knulltid" så det ekar över redaktionen. Istället har vi en mild konversation om persikor och nektariner.

Kläder

Idag hämtade jag ut ett par sandaletter jag köpt på Ellos sommarrea. Med paketet fick jag (o)lägligt två presentkort, en på 200:- och en på 300:- som jag kan använda fram till sista december i år.

Den här jackan tycker jag är ganska söt, dock är dubbelknäppt jacka sällan snygg att ha öppen ...

More than words

Ord-relaterade saker jag retar mig på just nu:

Back-City
Svenska? Engelska? Svengelska? Ett gräsligt namn, som riktigt lyser om "oj, vad vitsiga vi var som kom på det!". Usch, jag måste alltid säga Back-City med ironi i rösten när jag ska åka dit och handla.

"Snälla, dela inte på oss. Vi har ju vuxit upp tillsammans"
Så står det på en skylt ovanför bananerna på Ica Kvantuns fruktavdelning. Från början fick jag alltid dåligt samvete av den där jädrans skylten, nu blir jag irriterad. Vaddå, om jag bara vill ha en banan då? Eller tre? Och vad anspelar den på med sitt "vuxit upp tillsammans". Syskon som vuxit upp tillsammans bor väl för det mesta på skilda håll som vuxna.
... men ååååååhh ...

Naturupplevelse i city

Härom kvällen var jag ute och rastade Hemi efter kvällsskiftet på jobbet. När vi närmade oss gården reste hon ragg. Eftersom jag varken såg djur eller människa släppte jag henne för att hon själv skulle få undersöka det hon inte gillade. Hon sprang bara en liten bit och nosade på en grå, taggit boll på gräsmattan.

Jajjemän, där låg en igelkott och kottade sig så mycket den bara kunde. Jag kopplade Hemi vid bron, hämtade Markus och på håll såg vi hur den långsamt vecklade fram huvudet, vädrade en stund och sprang iväg i värsta raketfarten.

Sovrutiner

Tjatar jag om sömnvanor? Tar jag ut segern i förskott?

Skitsamma. I natt sov skrotungen elva timmar på raken i sin egen säng.

Yes!

Fortsättning på historien

Historien kunde ju ha slutat där, när den förtvivlade kvinnan klev in i ambulansen och åkte iväg.

Men det gjorde den inte.

Igår när jag var ute på förmiddagspromenad mötte jag henne igen. Oj vad hon blev glad att se mig. Kindpussar och glada tillrop. Med sig hade hon en släkting som pratade litelite engelska. Vad som hänt fick jag inte klartecken i, men de bjöd mig på fika dagen därpå (idag).

Först kände jag mig lite tveksam och gruvensam, men har man lovat så har man lovat. Klockan 11 idag svängde jag och Siri in på deras gård.

Vi blev mottagna av kvinnan, den engelskspråkiga kvinna, och paret som bodde i huset (som båda pratar svenska).

Vad hade då hänt? Jo, det var faktiskt så enkelt att kvinnan, som heter Anita, hade gått vilse. Anledningen till att hon tecknade kors, sträckte ut tungan och visade att någon låg ner var att hon visste att hon bodde i närheten av kyrkogården.

Samma dag som jag "hittade henne" hade hon nämligen kommit för att hälsa på sin son med familj i Sverige (som precis fått barn).

Ambulansen hade kört runt med henne ett bra tag, bland annat hade de varit på kyrkogården och sökt efter någon sjukling. Tillslut hade de ringt polisen och kört henne till stationen. Där hade man i sin tur kontaktat en tolk per telefon och tillslut kunde sonen återfinnas. Hon hade både skämts och varit rädd. Dels för att polisen skulle vara elak med henne, eftersom hennes erfarenhet från polisväsendet grundar sig på turkiska erfarenheter, och dels för att det skulle bli dyrt. Dessutom tyckte hon det var hemskt att slösa bort deras tid.

Självklart blev vi bjudna på turiskt fika och kaffe. Siri blev tokförälskad i lilla lilla bebisen, som kommit efter åtta års barnlängtan och flera IVF-försök. Vi pratade länge och väl om både det ena och det andra. De tyckte att jag var en varmhjärtad person, och det var skönt att verkligen känna sig som en sådan för en stund.

Och Anita, hon har nu en tydlig adresslapp i jeansfickan.

Fråga

Bloggerfundering: i mina bloggerinställningar kan jag till exempel inte välja att importera en bild i sidhuvudet, jag kan inte heller välja annan färg eller annat teckensnitt som i de nyare bloggervarianterna.

Nån som vet hur det funkar om man tex vill ha en bild som sidhuvud då?

Åh vilken lördag

Alltså, vilken lördagskväll. Första gången jag drack mer än ett glas vin på nästan tio månaders graviditet och elva månaders amning. Ah, det var underbart.
Efter släktträff på eftermiddagen åkte vi hem och la Siri, som även denna kväll somnade fort utan mer än ett buhu buhuu (för syns skull) när jag la ner henne i spjälan.
Mamma kom för att barn- och hundvakta och jag och Markus cyklade till Bryggargatan och Magnus och Elias förlovningsfest. Trevligt folk, bra stämning, god mat, rolig introtävling ... så mycket bättre kan man inte ha det. Tror förresten aldrig att jag sett Magnus så fin som i går.
Så knappt salongsberusade cyklade vi hem och det kändes riktigt gött.

Inte blev det sämre av att Siri sov till strax före fyra, flyttades över till dubbelsängen och sov vidare till sju imorse. Metodandet och amningsstoppet verkar vara helrätt.

Fullt program

Enligt rapport hemifrån igår somnade donnan på en minut. Istället för att vakna elva, tolv på kvällen och vilja komma över till vår säng kallade hon inte på oss förrän halv fem. Då lyfte jag över henne och hon somnade om på min arm. Skööönt.

Markus var på Trästock och såg Marit Bergman igår och nu är han på dragracing. Själv har jag knäskurat köksgolvet, varit ute på prommis med tjejerna och lunchat med syster på stan.

Nu ska Siri sova medan jag duschar och fixar mig iordning. Sedan blir det kalas för hela slanten, först släktträff och sedan Magnus och Elias fest på Bryggargatan. Första kvällen på en graviditet och elva månaders amning som jag kan dricka mer än ett glas vin. Behöver jag nämna att jag ser fram emot det?

Call 911

Förmiddagspromenerade själv med flickorna idag, eftersom Markus tog sig an vår djungellika gräsmatta hemma.

Vid korsningen Nygatan-Kolmilavägen stannades jag av en äldre kvinna med bekymrad min. Som jag förstod det kom hon från Turkiet och pratade ingen engelska eller svenska. Med hjälp av teckenspråk berättade hon att någon var sjuk och behövde hjälp.

Men för ovanlighetens skull hade jag ingen mobil med mig. Det är konstigt hur hjärnan fungerar, för vid det här laget började jag känna mig lite förvirrad, svettig och stressad. Tänk om det var någon som höll på att dö? Och vad skulle jag göra? Jag kunde ju inte bara gå vidare.

För ett tag sedan såg vi filmen "Babel" där en turist blir skjuten under en bussresa i Marocko. Jag greps av berättelsen och tänkte efteråt på hur det skulle vara att befinna sig i ett främmande land när ens käraste blev livshotande skadad, hur man skulle bete sig när det är svårt/omöjligt att få hjälp. Att inte kunna språket. Eller de sociala koderna.

Hur som helst, jag gick mot Maria Skräddare, som har ateljén i ett litet gårdshus, för att ringa därifrån. Knöt fast Hemi vid en lyktstolpe, men drog med mig sovande Siri i vagnen. För en bisarr tanke hade slagit mig. Försvarstanken. Tänk om hon försökte lura mig. Att hon i själva verket ville stjäla något. Men det enda jag hade att stjäla var vagnen med Siri i, för Humlan knycker man knappast med sig bara sådär.
Och i efterhand, eller kanske redan då, blir jag lite ledsen. Över att det är en tanke som kommer till mig i den situationen. Reflekterar över att jag också är indoktrinerad med medias skriverier och katastroftänkande.

Ingen finns i Marias ateljé, men när jag går ut på gatan kommer det ut en bil från en parkering. Stoppar den med myndig hand och ber att få låna hans telefon. Fingrarna skakar lite när jag slår numret, som jag slagit en gång tidigare - under betydligt mer dramatik. 112.
Pratar med en larmoperatör i Västerbotten, förklarar mitt ärende och säger att jag väntar med kvinnan på platsen tills de kommer.

Kvinnan förstår att hjälp är på väg. Hon gullar lite med Siri, som vaknat och visar upp sin en-tandiga prakt. Humlan sitter snällt vid stolpen och tittar på.
Flera gånger bankar kvinnan sig mot hjärtat, gör korstecknet och ser ledsen ut. Det känns som en evighet innan vi hör sirenerna (!). Kvinnan tittar på mig och frågar politzi?!, orolig för att jag misstolkat hela situationen. Men med hennes tecken visar jag att jag förstått att någon är sjuk.

Så kommer ambulansen. Kvinnan kliver in i framsätet för att visa vägen. Sedan vet jag inget mer.

Kvar står jag. Med hennes kindpussar och tacksamhet brännande på kinderna. Med en önskan om att jag förstått och handlat rätt. På mitt vänstra långfinger sitter en ring hon trädde på innan hon klev in i ambulansen.

Inspirerad av Mark Levengods finafina sommarprat, som jag lyssnat på i MP3-spelaren, tänker jag att det är så här jag vill visa Siri att världen ser ut. Den är fylld av missförstånd, oro, omtanke, kärlek till medmänniskor, glädje och sorg. Allt går i en cirkel, som en ring med tre stenar glimrande på framsidan.

Rundvandring, del VI

Jag tycker om vårt kök för att det inte har någon trång gång utan man lagar maten "i köket", jag kan inte uttrycka mig bättre än så. Stringbord och stolar från Mio. På väggen svartvita bilder av Markus som barn, fortfarande skelögd. Och väggfärgen är en historia i sig, vet inte hur många gånger vi var och blandade om färgen. I butiken skakade de tillslut på huvudet när vi kom in, sista gången sa färgmannen att han inte lämnade några garantier och att vi aldrig kunde köpa mer färg i samma nyans ... men nöjda blev vi.

Ena köksfönstret. Lampan, vars fot även lyser är arvegods från farmor. Radion köpte vi i Umeå.

Favoritkökshandduk.

Rundvadring, del VII

Fina köksgolvet med golvvärme. Mjukt som sammet att gå på, speciellt när det är knäskurat med såpa med vitpigment i.

Spisen var bytt när vi köpte huset, vi har satt in ny fläktkåpa i rostfritt och kaklat upp till taket, det är ganska högt i tak på nedervåningen. Samma kakel har vi kring diskbänken och i badrummet.

Skafferi och så Siemens/Posche-samlingen på bänken - kaffebryggaren, vattenkokare och brödrosten fick Markus i 30-årspresent. Speciellt kaffebryggaren är vi väldigt fästa vid.

Rundvandring, del VIII

Favoritfönstret i köket, som jag tittar ut genom när jag står och bakar. Inga gardiner eller annat krafs behövs, fönstret är ett smycke i sig.

Öppningen mellan köket och vardagsrummet. Eftersom vi inte har något skafferi har vi löst en del av förvaringen med öppna hyllor.

Välja mat efter vilken som har finast etikett, japp det gör jag ibland. Visst inte är jag ensam?

My Bernina-love

Jag hade tänkt bjuda på ytterligare ett rum i min rundvandringsserie, men det är för mörkt och regnigt för att foka ok bilder utan blixt. Istället ska jag nog umgås ett tag med min Bernina 1006, den här gången är det en reatröja för 15:- som ska modifieras.

Imorgon börjar jag om att jobba, jag vet inte alls om jag har lust med det. Börjar vänja mig vid ledighetsdagar, men när man väl loggar in på jobbardatorn brukar det kännas bra det med.

Annars har vi börjat träna Siri på att somna själv på kvällarna, enligt 5-minutersmetoden. Plus att vi haft vår första amningsfria natt. Men nu kommer Markus hem, så mer om det en annan gång.

Fika på Café 23

Fika på återuppstådda Café 23 idag. Har många fina minnen från stället, där vi hängt och fikat många gånger. Jag tänker på jag och min kompis Mia, på jag och Markus, nykära, på musikkvällar och poesiföreställningar. Deras mackor med jordnötskross var top of the line.

Nu har de åter öppet, hembakt fika och billiga våffor och toast. Perfekt som billigt lunchalternativ med lekvänlig uteservering.

Sommarledigt

Jag är ledig i dagarna fyra. Det är underbart och välbehövligt. Ikväll blev det sen pastamiddag vid uteplatsen, svalkande cykeltur med tjejerna och nu ska Siri sova, lite senare än vanligt. I kylen väntar två raspberry daiquiries. Det gäller att njuta av de lediga dagarna.

Att plocka ur

För tillfället är hon som en virvelvind. Smalbenen är fulla av blåmärken. Hon kryper, obehindrad av trösklar och annat strunt. Fort går det. Inga leksaker är intressanta någon längre stund. Istället ska det plockas ur. Besticklådor, kryddlådor, schampohyllan i toan, förvaringslådan i toan, hennes egen leksakslåda, väskor, korthållare och blöjlådan (på bilden). Allt är hennes att upptäcka. Allt är "My stuff". Det är fascinerade att se med vilken självklarhet hon hanterar världen.

Siris mor och far fördriver dagarna med att plocka in saker i lådor. Sällan har våra grejor varit så välluftade.

Lunch med sällskap

Stekte plättar med kanel och rivna äpplen i smeten och serverade med fruktsallad (päron, nektarin, mango, banan) och lättvispad grädde till lunch.

Markus har åkt ut till Långnäs, så jag ringde mina svärföräldrar för att få sällskap till lunch. Nu ska jag försöka skriva klart krönikan innan Siri vaknar och jag ska fara och jobba. Plantera ut en blomma, fixa mig i håret, skura köksgolvet, klä om kontorsstolen klart ... det är så mycket jag vill göra, men efter kvällsskiftet idag är jag ledig i fyra dagar!

I bokslukaråldern

Jag läser ju alltid. Jämt. Även om det ofta blir kortare stunder nu sedan lilla illbattingen började kräva uppmärksamhet, men boken följer med mellan olika rum hemma och i väskan till jobbet.

Förra veckan när vi följde med Mackan till biblioteket hittade jag Gardells Jenny, som jag varit nära att köpa på pocket, och Lotta Thells tredje roman i sin självbiografiska (?) triologi.

Anna Gavalda fick jag av Amanda för ett tag sedan, men den har jag sugit på eftersom Gavaldas förra bok var så underbart magisk.

Dotter önskas lånade jag av Emma tidigare idag, så den ska snart läsas.

Vederkvickande dag

Vi har haft en jättefin dag i Skellefteå med lunch på LillaMaris uteservering, kaffe och våfflor på Kyrkholmen med moster Lillan och en biltur längs minnenas allé. Mer om fina kvinnan som i släktmun kallas "moster Lillan" i lördagens krönika ... men jag kan säga att hennes formuleringar och livsglädje är vederkvickande.

Det har varit en tämligen hektisk kväll på jobbet, dessutom åkte direkt från Skell till PT så jag har inte ätit någon middag. Kombinerat med enbart fem timmars sömn börjar jag nu känna mig tämligen mör.

Hoppas verkligen att sötsnurran därhemma har tänkt sova mer i natt.

Rörlig bild att längta till

Humlan hummelhonung

Lilla ponnyn gillar inte de senaste dagarnas blötväder något vidare. Igår låg hon framför kaminen stora delar av dagen.

Livet har verkligen förändrats för Hemi (Humlan, Humlan Hummelhonung, Rutger Jönåker ... kärt barn har många namn) sedan Siris entré i våra liv. Första skillnaden var att hon flyttade ner och började sova vid fotändan i sängen när min mage växte och Siri började sparka på henne inifrån.

Hon har hela tiden visat sin "lillasyster" ett intresse, men det räcker med ett hej sedan är hon nöjd. Nu har ju Siri börjat krypa och hon å sin sida är mäkta kär i syrran. I förmiddags när jag kom in i vardagsrummet stod Siri på knä mellan hennes framben och lekte med hennes halsband.

När vi väntade barn pratade vi en del om hur man på bästa sätt kombinerar barn och hund och vi var överens om att det är viktigt att respektera hundens signaler. Men jag måste säga att jag känner mig oerhört trygg med Hemi och har så gjort hela tiden. Våra flickor har sovit middag tillsammans i dubbelsängen (nu är det dock slut med det sedan juniorskan snurrat ur bädden), de leker på samma golvyta. Siri leker gärna med Hemis få leksaker och Hemi bryr sig inte. Det finns dock några heliga regler, bland annat får man bara titta på på håll när hunden äter.

Hon blir fem år i november, vårt hjärtesnörp. Jag tänker ofta på hur mycket hon betydde för mig när Markus veckopendlade till Umeå. Sammetsögonen i kallfarstun när jag kom hem från jobbet, en varm hundkropp under täcket. Någon annans andetag när jag vaknade. Jag hade aldrig klarat den tiden så bra utan henne.

Hon verkar må bra på kortisonet som hon får varannan dag. Tassarna har fått vara ifred och annars tycker jag inte att hon kliar eller fäller något speciellt. Det är så skönt att hon får må bra.

Och som ni ser på bilden börjar hon bli lite grå kring munnen, Hubblo Bubblo.

Brahelg

Det har varit sköna, enkla ledighetsdagar. Samtidigt vill inte riktiga ledighetskänslan infinna sig när det bara regnar och blåser. Det känns overkligt att elda i kaminen i mitten (nästan) av juli. Idag har jag dessutom haft en tröttdag, trots att vi haft många nätter på raken med skönsovande dotter.

Blåbärspaj med Hanna, Johannes och Molly, tapas med Tomas och Terese är exempel på umgås i helgen. Vi har också sett "Stranger than fiction", bra film, gillar Maggie Gyllenhaal skarpt.

Kryp

Vi var tämligen ensamma på morgonpromenaden i spöregn. Nu håller vi oss inne och pysslar på. Hemi och Siri sover middag och jag känner att kaffetarmen börjar suga.

Med internet

Ledig i dagarna tre är jag. I dag har jag och Markus varit i Luleå på halvdagsshopping, inte för att vi lyckades speciellt bra. Jag köpte ett par solbrillor för 59,90 - likadana som jag haft men som pajjat och Markus köpte skarvsladdar på Clas Ohlssons ... men god lunch på Mat&Prat blev det.

Annars har kvällarna flytit på. Middag med Markus gulliga kusin Emma och grillkväll hos mamma och Janne har stått på schemat.

Regn mot fönsterrutorna är ganska skönt och nu väntar ett svalt sovrum.

Äntligen, äntligen har vi internet hemma!

Guld

Tre guldtillfällen senaste dagarna:

Hemkokt raberberkräm vid utemöblerna till lunch. Sol, dotter i upptäckartagen, hund i skuggan.

Delade en kall, kvarlämnad midsommaröl med sambon på trappen igår kväll.

Trevlig våffellunch med färska jordgubbar och gott kaffe hos Maria i dag. Lyx i vardagen.

Nyss & evigheter sedan

Tänk om Emma H

Jag minns när Emma Hamberg tog över Vecko-Revyn, det bådade liksom gått. Jag kommer också ihåg att jag gillade hennes Singel i stan-seriestrippar.

Jag kommer alldeles särskilt ihåg när jag läste hennes första roman "Mossvikenfruar". Lättläst, romantisk, rolig. Slutet, en förlossning i en långtradare, läste jag sittandes på uteserveringen på Kaffekoppen i Gamla stan i Stockholm. Det var en så fin dag och en skön stund i lugn och ro.

Nu är ju Emma Hamberg högaktuell med en ny roman, förmodligen är det därför hon medverkar i en massa tidningar för tillfället. Och egentligen gillar jag ju Emma. Hon verkar driftig och lycklig och hon har dessutom tagit hand om sin familj själv sedan hennes man drabbats av något virus och legat nedsövd.

När jag tänker på Emma tänker jag på gummistövlar, söta klänningar och stickade koftor.

Men, nu kommer men:net. Jag blir lite trött på hur perfekt sötslarvig hon hela tiden är i reportagen. Hon tar vad hon har hemma, men lagar ändå bästa maten. När flickorna har dåligt bordsskick säger de "Sol" när någon blir tillrättavisad för att de inte ska bli sårade.

Om jag skulle skriva om Emma skulle jag säkert falla in i mallen och skriva som alla andra, det är nog svårt att motstå. Kanske dags att sluta läsa glossiga magasin och börja läsa hennes bok istället ...

Lista

Nämn något som gjorde dig glad igår: Igår var en helt vanlig ledig lördag, så som vanligt var det mycket som gjorde mig glad. Kaffe hos Jonas och Anja, thaimat och film. Det som gjorde mig gladast var kanske att jag fick en squash-planta av Daniels mamma när jag och Hemi kvällspromenerade förbi hennes hus på kvällen.
Vad gjorde du kl 08 imorse? Sov, eller kanske halvslumrade medan Siri satt och lekte i sängen.
Vad gjorde du för 15 min sedan? Valde fotbollsbilder med fotografen.
Det sista du sa högt? Då får vi nog ihop det! (till fotografen om uppslaget jag jobbar med)
Det senaste någon sa till dig: Dom ligger inne nu, Mari (samma diskussion som ovan ... den längre versionen skulle lyda "Bilderna ligger inne i systemet nu" ...)
Vad har du druckit idag? Kaffe, vatten, juice.
Vad var det senaste du åt? Äcklig färdigmat från Ica, utbudet är inte det bästa en Summer games-söndag ... Vi måste storhandla. Snart.
Vad var det senaste du köpte? En jeansväst på second hand.
Vad är det för färg på din ytterdörr? Vinröd på utsidan och vit på insidan (skumt nog). Sedan midsommar har också en ritad molnformad figur i barnhöjd tillkommit på det vita ; )
Vad är det för väder hos dig nu? Solig kväll. Ser det ut som.
Godaste glassmaken? Choklad.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Jepp.
Sover du tungt? Både och. Sover mig igenom grannens starta-bilen-mitt-i-natten och tidig sophämtning, men vaknar när Sirre piper till.
Drömmer du mardrömmar? I perioder.
Trivs du med ditt jobb? Ja.
Favoritklädsel? Något jag känner mig lagom fin i. En bra dag känns tighta jeans som universalknepet för en lyckad outfit.
Favoritlåt just nu? Otroligt nog ingen speciellt just nu.
Vad ser du om du tittar till höger? Redigerarna, tomma kaffekoppar, berg med anteckningar och tomma Loka-flaskor.
Vad gör dig glad just nu? Blommorna och det ätbara i trädgården och min familj, alltid.
Vad ska du göra härnäst? Göra ut några sidor och cykla hem.
Höger el vänsterhänt? Höger.
Humör just nu? Flyter med strömmen. Helt ok med andra ord.
Favoritgodis? Lösvikt och choklad.
Kläder just nu? Anpassad till jobbet på sportredaktionen, jeans, t-shirt, hästsvans.
Sommarplaner? Jobba. Vill ha en mini-mini-semester med min sambo på fredag, skofynda i Luleå och lunch på Mat&Prat och så hoppas jag på en tur till stugan - för maximalt med ro i själen.
Hur många kuddar sover du med? En.
Spelar du ngt instrument? Det var ju det där med den gamla tvärflöjten ... men nej inte i dagsläget.
Morgon eller nattmänniska? Blir otroligt kreativ på kvälls- nattkvisten, men just nu behövs den tiden på dygnet till sömn för att orka med morgondagen.
Vad är viktigast för dig? Men det är väl saker som är viktigast för de flesta. Att de mina får må bra och utvecklas. Att jag får göra detsamma.
Är du kittlig? Ja.
Snarkar du? När jag är förkyld.
Stjärntecken? Våg.
Äckligaste insekten? Orkar jag inte lägga energi på att tänka ut.
Stökigt el välstädat? Välstädat.
Längtar du mest efter just nu? Någon god mat.

Mycket Mari

I morgondagens tidning har jag fyra texter.

Krönikan.
Ett uppslag solstolsrep (ny, rolig sommarserie) med Catarina Lundbäck.
Två Summer games-texter.

Matigt skulle man kunna kalla det.

Go'nanna

Det blev en bra kväll igår. Först såg jag engelska versionen av "Du är vad du äter" om en präst som gillade fläskpaj och rödvin alldeles för mycket. Sedan fort jag ut och sprang, perfekt löparväder med fuktig, sval luft. Sedan bröt jag du-är-vad-du-äter-trenden och åt marinerade jordgubbar med mascarponekräm (mascarpone, florsocker, limecest, kesella) i fina vinglas. Det var saligt gott. Dessutom blev det kvar kräm, så Markus har jordgubbar på marinering därhemma. Behöver jag nämna att det längtar hem?!
När min syster var liten tyckte hon mycket om jordgubbar, eller som hon benämnde dem "go'nanna".

Idag åkte vi och badade i Öjebyns simhall, varmvattenbassängen var vaaarm och skön, som ett badkar. Siri dök och plaskade som förr, nya favoriten var hålla fast i kanten. Sedan åt hon ett brottarlass lunch och somnade på en minut.

Svettpropellern sover

Trött & frusen.
Trött & frusen.
Trött & frusen.

Mitt mantra idag.

Markus fick till och med göra en brasa i kaminen som jag kunde värma mig vid till morgonkaffet. Siri satt i mitt knä och tittade storögt på elden. Knallröd om kinderna blev hon till på köpet. Rara rara barn. Jag har börjat göra en typisk föräldragrej som jag inte kommit på mig själv med att göra tidigare. Jag tittar på henne när hon sover. Kaninen tätt intill, munnen lite halvöppen, en liten salivfläck på lakanet. "Min svettpropeller", som Markus kallar henne.

Borde färdigställa två texter som kräver aktivering av den kreativa sidan. Hoppas kaffe kan hjälpa upp situationen.

Idag hämtar jag nya datorn. Om ett vecka kommer internet att fungera (enligt Telia ...). Nu fattas bara nya skrivbordet. Men när det kommer vet vi inte än.

På programmet ikväll står en lååång varm dusch, tomatsoppa med vitlöksbröd och så ska vi banne mig äta dessert. Jordgubbar och så mascarponekräm med limecest och florsocker.

697

Det här är mitt 697:e inlägg och det ska handla om vår dubbelsäng. Eller snarare om vår dotters förmåga att ramla ur vår dubbelsäng.

Första gången Siri ramlade ur sängen var förra veckan. Hon sov middag, vaknade, såg förmodligen den fina, röda lampan på babyvakten och sträckte sig efter dem. Pang! i golvet. Lite gråt, men inte så farligt. Babyvakten fick sig en spricka vid displayen.

Det finns också en mellangång, samma kväll, faktiskt. Då låg hon med benen utanför och överkroppen på sängen när jag kom in i sovrummet.

Och så i natt då. Jag hade ammat henne, vi somnade båda, därför låg hon inte mellan oss utan närmast ena kanten. Hon rullade väl några varv i sömnen och vips hade jag en illgråtande dotter på golvet. Ah! det gjorde ont i föräldrahjärtat kan jag säga.

Dags för ändrade sovrutiner, alltså. I alla fall säkrare sådana.

Härliga dagar

Midsommar

Hela tänder

aj, aj, aj ...

Sitter och väntar på bilder innan jag kan redigera ut en sida och åka hem till la familia.

Idag har varit en såndär dag. Lagade två hål imorse och har varit bedövad halva munnen, läpparna, ena ögat och ena örat halva dagen. Nu har det gått över, men jag har lite ont istället. Dessutom har jag det trevliga schemat kväll, dag, kväll, dag, kväll, ledig och kväll i veckan.

Annars längtar jag mest till en fungerande dator med Photoshop och internet - allt i ett. Kanske blir en sanning ... någon gång. Tills dess blir det lite sådär med bloggandet och framförallt bilderna. Hoppas ni inte gör slut med mig för det.

Plus och minus

Johohoda, vi lever och har hälsan - dock har vi inget internet. Och jag har ju varit ledig ledig ledig i dagarna tre. Nu är jag back in business igen.

På plussidan:
fantastiskt fin midsommar
ledig helg med go'väder
dottern gör konster som
att vinka och krypa (ett krypsteg ... räknas det?!)
- underhållning på hög nivå
löneförhandling med tillfredsställande resultat
kul att jobba

På minussidan:
en blödning i ögat, tror det flög in ett knott i
ögat när jag cyklade till jobbet i torsdags,
ser fortfarade grouse ut
två hål i tänderna, ska lagas imorgon ... nästan 2000:- fattigare

Ja tack!

Inget internet hemma och fullmatade dagar gör bloggen lite lidande.

Sista tiden har varit ett virrvarr av springturer (äntligen gick det bra, jag flööög fram i kvällen), installation av diskmaskin (hurra inför midsommar), kalas (både världens bästa Maria och världens bästa Jill har fyllt år) och allt annat som hör vardagen till.

Det mest anmärkningsvärda som hänt är att jag håller på att boka in folk för en sommarserie i tidningen och givetvis dök namnet på en av Sveriges största deckarförfattare tillika före detta Pitebo upp. Skickade ett mejl, men trodde aldrig-i-hela-livet att personen skulle tacka ja. Men si det gjorde hon.
Så vi ska träffas under sensommaren. Den som läst hennes böcker förstår att det gäller att göra research grundigt ...

Här har du mitt kylskåp

Det kombinerade kylskåpet/frysen är gammalt "hittegods" framtrollat vid husrenoveringen. Egentligen borde vi hänga om dörrarna så de öppnas från andra sidan, men det har liksom inte blivit av ännu. Kylskåpsmagneterna är bilder från Tintin och trots min kamp för att hålla kylen tom lyckas det alltid slinka upp någon lapp. Den här gången är det Sirres mått från senaste BVC-turen som hänger där.

Skulle hellre prata om den bulliga, äggskalsfärgade Smeg-kylen jag vill ha ...

Så, vad säger då mitt kylskåp om mig? Det kanske är upp till er att tolka.

Vem utmanar jag i min tur? Ingela, Emma och Magnus.

Tema vit choklad

Blåbärssviss

Enkel och sommarfräsch dessert, och egentligen inget som behöver tillagas. En av Markus favoriter.

4 portioner

1 1/2 dl vispgrädde
30 g vit choklad
1 dl blåbär, tinade
1 dl lätt crème fraiche
20 små maränger (jag brukar nypa sönder dem)

Vispa grädden hårt. Varva riven vit choklad, vispgrädde, crème fraiche, blåbär och maränger i fyra portionsglas. Avsluta med riven eller skuren vit choklad. Servera direkt.
Ibland brukar jag blanda hallon och blåbär, eller bara använda hallon. Säkert gott med färska jordgubbar också.

Vit chokladmousse med hallonsås

8 personer (har jag skrivit, men det kanske är åtta väldigt små portioner?!)'

150 gram vit choklad
1,5 dl vispgrädde
1,5 dl kesella 10%

hallonsås
150 gram hallon
0,5 dl socker

Finhacka chokladen och smält i mikron. Vispa grädden, inte alltför hårt. Rör ner grädden och kesella i chokladen, men rör inte för mycket. Klicka i glas. Låt svalna minst 30 minuter.
Tina hallonen, mixa med socker, passera genom sil. Täck chokladmoussen med en hallonspegel. Låt stå kallt till servering.

En dag på jobbet

Bild från jobbet i fredags, när vi fick följa med på en tur i en gammal Saab Safir från 60-talet. Har inte frågat fotografen om lov att visa bilden här, men jag tror det är okej ...

Jordgubbar och Rokån

Kaffe på Marcus och Carols uteplats bland jordgubbsplantor och blommande gräslök, promenad med sovande unge i vagnen, våffellunch, en snabbrunda på stan med ärendefix och så en visit hos min morfar i Stockbäcken. Det är vad vi hunnit med idag, förutom att få besök av familjen Lidström och plantera daggkåpa och rensa ogräs och så en tränings/lek-prommis med Humlan.

Delar av släkten på mammas sida samlades alltså hos morfar i eftermiddags och grillade, åt jordgubbar och pratade. Det händer inte speciellt ofta, men det var mysigt och när jag är hos morfar känner jag mig alltid lugn. Kanske är det Rokån som porlar så roande.

Nu ska jag njuta av en stilla lördagskväll i soffan.

Flygande arbetsdag

Första arbetsveckan avklarad. Det har gott fort. När jag kommer innanför dörren hemma känner jag mig rätt trött i huvudet, och middag, Sirres bad och läggning, Humlans promenad och allmänt fix innan man får landa i soffan känns som en lång transportsträcka. Men så piggnar jag till och då känns allt helt okej igen.

Siri har haft en hård dag, först vurpa på vardagsrumsmatta med sårig näsa och märken från trämattan i pannan och sedan ramlade hon baklänges med huvudet i köksgolvet efter att ha slitit upp den nedre ugnsluckan. Sicken otur.

Idag har jag varit på F21 å tjänstens vägnar och flygit i ett litet propellerplan. Luleå var fint från ovan.

En rad från en vän

"Du är en av
de vackraste människorna
jag någonsin mött"

Jag får genast en melodislinga i huvudet och en glädjetår i hjärtat.

Jag har en vän som jag lärde känna för snart tio år sedan och det är också snart tio år sedan jag träffade henne. Redan då hade hon det osedvanligt överjävligt svårt i livet och man kan nog säga att det bara blivit värre. Men vi delade liv ett tag, bodde i samma korridor, åt frukost tillsammans, vandrade barfota hem från onsdagsdisco i stan, gjorde snöänglar mitt i natten, lyssnade på Broder Daniel på alldeles för hög volym, pimplade rödvin och framför allt så skrev vi. Hon med sönderbitna fingrar kring bläckpennan, jag med blyerts. Alltid blyerts.

Jag brukar skicka henne några rader ibland, vardagsord om vad jag gör, en bild på mig och dotra. Sällan får jag svar. Men idag fick jag svar. Det är hon som skrivit orden här ovan.

Bloggens betydelse

Egentligen har jag bloggen att tacka för mycket. Främst bättre kontakt med gamla vänner och så ny kontakt med nya vänner. Sedan är det toppen att ha kvar gamla tankar och vad-som-hänt-var-och-när. Jag har också börjat fota på ett annat sätt. Och kanske lärt känna mig själv lite bättre.

Utan bloggen skulle jag nog aldrig kommit på tanken att föreslå krönikor till Piteå-Tidningen och utan bloggen skulle det ha varit mycket svårare att skriva dem.

Men idag pratade chefen om att det kanske är dags att lägga ner krönikan snart. Han menade att det kanske inte finns så mycket mer att skriva om. Kanske har han rätt i att de snart fyllt sin funktion, spelat ut sin roll. Men. Jag håller inte med om att det inte finns så mycket mer att skriva om. Det blir liksom bara mer och mer, bara för att de fysiska framstegen slår av på takten framledes finns ju massa funderingar kring allt möjligt kvar. Föräldraskap är ju liksom ett livslångt antagande. Inte så att jag har tänkt krönikera om hennes bravader när hon tar studenten ... men ändå. Det känns lite sorgligt.

Självklart kom jag inte på något att säga utan stod bara där och nickade litegrann.

uppdaterat

Kanske överreagerar jag. Och vinklar samtalet till min fördel. Vi har aldrig tidigare pratat om hur länge krönikan ska fortgå och det är klart man måste kunna ta en diskussion om det. Det blir i alla fall "första året" - kanske också ett naturligt avslut. Men jag kommer att sakna den.

Märken i listform

Kul lista som jag hittade hos Lisa och som jag utmanar mig själv på.

ACCESSOARER
Väska: Favoriten är en brun skinnväska som jag köpte på loppis för en tjuga när jag egentligen ville ha en Mulberry, annars en paljettpåse från Indiska och den i tyg från Thailand som hänger bra på barnvagnen.
Plånbok: Har inte hunnit bli så vuxen ännu, har aldrig kontanter och korten bor i en litet Nordea-case.

TEKNIK
TV: Kanske Sony? På sistone har dock bilden blivit lite sned ...
Dator: Bärbar som passerat bäst-före-datum. Stationär dator ska flytta in.

BADRUM
Tandkräm: Colgate, tror jag.
Hårprodukter: Blandad kompott av H&M och Sebastian. Och silikondropparna från Paul Mitchell kan jag inte leva utan.
Doft: Body shops "Ocean".
Hudkräm: Smörjer inte så mycket, men fick en från serien "Oliv" i julklapp som börjar vara slut nu.
Till ansiktet: Lyx, lyx, lyx-Exuviance, men de börjar också ta slut nu.
Schampo: Loreal, Série Expert med hårinpackning som balsam. Billigt schampo och balsam fungerar inte på mitt hår, det blir skitigt på en gång då.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Loka hallon och grape, men jag försöker undvika mineralvatten med tanke på transporter och att vi faktiskt har grymt bra kranvatten.
Vin: Dålig på märken, gillar både rött och vitt.
Bröd: Ryvitas sesambröd.
Choklad: Riesen, de där man kan köpa på lösvikt med en elefant på. Ärligt talat duger det mesta.

HEMMA
Säng: Jysk. Rätt ny eftersom vår gamla inte gick upp på övervåningen när vi flyttade in i huset.
Lakan: Jag drömmer om dyra satinlakan, men sover mest i Ikeavarianter.
Porslin: Grått Ikea och vitt Arabia helt utan krusiduller

FÄRDMEDEL
Bil: Peugeot 406 kombi, men Markus drömmer om en pickup.
Flygbolag: Billigast möjligt.
Taxibolag: Åker nästan aldrig taxi, men gör jag det åker jag såklart med Pite Taxi, där Markus bror har en bil.

MEDIA
Dagstidning: Piteå-Tidningen, vad annars.
Magasin: Fick prenumeration på Amelia i julas, annars har Residence haft grymma skribenter. Tittar ofta på tidningar i affären men köper väldigt sällan, försöker mer tjuvläsa hos andra.
Sajt: Diverse bloggar.

ÖVRIGT
Frisersalong: Frida hos Anna Klippare.
Bank: Nordea.
Cykel: Hopmonterad historia av rester bakom uthuset.

Dag ett, avklarad

Det gick bra på jobbet. En enkel nyhet att ro i hamn, många välkommen-tillbaka och eftermiddagskaffe i gemenskap. Åkte dessutom hem på lunchen och fick en Siridos. Annars har jag faktiskt inte saknat henne, har haft fullt upp med jobbandet.

Hon och Markus har varit på BVC idag, han fick en kommentar typ jag-hörde-att-ni-haft-svårt-att-få-tag-på-oss och säger till mig att "nästa gång du skriver något i tidningen för du baske mig åkta dit själv!". Tiomånaderskontrollen är avklarad och damen vägde 9,6 kg och var 71,5 cm lång. Utslagen, som de egentligen var där för, är nog värmeutslag och inte allergi. Det är ju bra!

Föräldralediga pappan har börjat läsa "Luftslottet ..." och kommer med all rätt att vara uppslukad ett tag framöver. Själv ska jag få mig en Ernstdos klockan åtta, tror han ska renovera en lada eller något.

Rundvandring, del III

Kallfarstun är det rum vi lagt minst energi på, men tanken är att vi ska isolera och lägga in ett nytt golv (rester från ett annat golv som nog ska räcka). Här har vi bara målat väggarna.

En plåtlåda vi hittade i uthuset rymmer nycklar och växelpengar. Stjärndraperiet köpte jag för flera år sedan och går på timer så när man kommer hem på kvällen glimrar det välkomnande.

Kristallkronan har hängt i huset långt före jag och Markus köpte det, den hör liksom till. Den har dock fått flytta från vardagsrummet till hallen.

Rundvandring, del IV

Vårt badrum måste vara ett av Sveriges minsta, det är sammanlagt två kvadratmeter. Vi kunde alltså välja i stort sett vilket golv och vilket kakel vi ville eftersom det ändå inte blev någon mängd ... Det är nästan omöjligt att fota toan så att man ser hur den ser ut, men vi har en dusch i krom med både handenhet och "regngrej". Duschväggar i glas ska inhandlas och monteras.

Har man dåligt med utrymme får man tänka efter lite extra. Handdukarna hänger på dörren. Korgar rymmer bomullstussar och annat smått och gott. En cd-hylla från Ikea har blivit extra förvaring.

Rundvandring, del V

Vår inre lilla hall rymmer "tvättstuga", tvättmaskinen står under trappen. Tvättkorgen och Siris blöjkorg syns, liksom trappen som jag ägnat många timmar till att renovera. Tidigare hade det suttit en matta på trappen, så jag har skrapat lim och fernissa och slipat och så har jag målat vagnsstycket som tidigare var brunt.

Golvet är original, vi var dock tvungna såga upp en del av det för att kunna isolera om underifrån. Men vi lappade ihop det igen, slipade och målade. Jag älskar färgen.

När lägenheten vi tidigare bodde i renoverades sattes det dit en ny hatthylla (vi gömde den gamla för att få behålla den, inte för att jag tror de hade sparat den) Jag tycker den är en miljard gånger finare än de i plast.

Det är stort

Jag vet inte vad som hände med självbevarelsedriften, men jag visar er bilden från dagens jag-älskar-att-plåga-mig-själv-stund. För det var med nöd och näppe jag överlevde Tjejjoggen idag. Jag tog mig runt, men 38 minuter för att springa 5,5 km är jag långt ifrån nöjd med. Svarta kläder, stekande sol, svart asfalt, inga svalkande vindar - ett tag kändes det som jag var ute på självmordsuppdrag.

Ja, ja, förra året när jag var där och jobbade med stor gravidmage pratade jag och fotograf-Maria om att nästa år - då skulle vi minsann springa. Så det är jag nöjd med, att vi faktiskt gjorde det. Blir till att klå tiden nästa år då ...

Kom hem vid fyra, Markus kom från Långnäs ungefär samtidigt och på två timmar hann vi diska, handla, svänga ihop middag med efterrätt för fem pers och ge Siri mat. Bra jobbat. Stilla middag utomhus, grillade nektariner och ananas med vaniljkesella, vaniljglass och kaffe i vardagsrummet. Trevlig pratstund med Tomas. Och nu, nu är det nog dags att kasta in handduken.

Lundell

Det är många vespor som kör förbi oss varje dygn. Väldigt många. De kör som galningar och de flesta skulle aldrig drömma om att sakta ner vid korsningen. Vi väntar bara på att första olyckan ska ske ... det har varit nära flera gånger.

Vi har faktiskt firat Sveriges nationaldag med lite Lundell-lyssning till lunchen. Minns när han körde "Öppna landskap" som extranummer på en PDOL-spelning för fem (?) år sedan. Det var faktiskt en magisk spelning och det känns som om de spelade till gryningen.

Nåväl, annars har det varit kaffe och nektariner och fotboll och cykeltur med barn och hund. Och ett besök hos Jens, Lina och lilla Maja som är två månader yngre än Siri (men man kan tro att hon är äldre för hon har finfina tänder och kryper). Kul att se hur de bor och kul för tjejerna att träffas - förutom att Maja tyckte att Siri hade underbart fluffigt hår och greppade en tofs med bestämd hand. Sirilutten grät stora krokodiltårar en stund, men sedan var det kul igen. Det får bli mer lek en annan dag.

Att bli bortglömd

Idag har vi kollat på en diskmaskin som eventuellt ska inhandlas och så har Anna och Karin (vi läste till journalist tillsammans) med döttrar varit på eftermiddagskaffe. Vi surrade, lekte och åt hallonmuffins.

Sitter och njuter av kvällen, skönt när vinden svalkar lite. Jobbtankar börjar tränga sig på och det känns onekligen lite nervöst. Faktiskt inte gruvensamt, bara så där pirrigt som det gör när det var länge sedan. Annat som gör att jobbtankarna tränger sig på är att jag tillsammans med några "kollegor" (jag är ju bara vikarie) ska springa Tjejjoggen i Sjulsmark på lördag. Och det i tidtagningsgruppen ... som att jag varit en flitig motionerare på sistone ... Nåja, det blir kul hur som helst, hoppas bara att det inte är stekande sol.

När jag börjar tänka på jobbet blir jag också lite ledsen. Det är kanske en petitess, men jag känner fortfarande ett sting i hjärtat över att jag aldrig blev uppvaktad från jobbet när jag fick barn. Trots att jag jobbade till vecka 38 (om nu det spelar någon roll).

Markus mellanbror blev ju pappa för ett tag sedan och när han och hans sambo var på företagsfest (där han jobbar) för ett tag sedan blev hon uppvaktad med en stor blombukett. Helt rätt. Men det sticker till. Inte ens ett grattismejl av någon jag jobbade med dagligen.

Men just det ... jag är ju inte anställd.

Rundvandring, del I

Jag har utlovat en rundvandrig i vårt hem. I vårt hemma. Idag börjar jag. Ute.

Utemöblerna vi målade förra våren i förgrunden, kallfarstun (som går under namnet kuvösen under sommaren) syns bakom.

Fin fönsterhasp till ett vardagsrumsfönster. Jag tycker om saker som är skavda och använda, det finns själ i dem. Även om det bara är en enkel fönsterhasp.

Äppelträden har slagit ut i blom framför blomplanteringen med belysning som går under benämningen "blomsterön".

Rundvandring, del II

Vi har en stor, stor gran som vakar över gården. Under den ligger en jordhög från häckplanteringen kvar och i den huserar Hemi sommartid.

I vintras köpte Markus nya fasadsiffror på en butik i Umeå. Som han längtat efter att få sätta upp dem. Och nu hänger de där. Bakom siffrorna skymtar våra gamla fönster som släpper in eoner med ljus i huset.

Om jag inte minns fel är huset byggt av en stenhuggare på 30-talet, därav den fina grunden. Nu växer det lite mossa vid stenarna. Den finaste formen av utsmyckning tycker jag.

Gammal favorit

Min gamla sommarväska har åkt fram. Den löser paljetter och är trasig, bortom lagningsräddningen. Men jag kan bara inte pensionera den ännu. Jag är djupt förälskad i den.

CykelSiri

Som vi har cyklat de senaste dagarna! Idag tog jag och Siri en tur till stan och fikade med Siris moster. Sedan åkte vi ner till Badhusparken och åt vattenmelon i skuggan. På väg hem tänkte jag svänga förbi Kupan, men efter en stund kände jag ett tungt hjälmprytt huvud mot min rygg. Sirilutten hade somnat i sadeln. Vi svängde in hos Hanna, men där ville Siri inte sova så efter en stund cyklade vi hem. Och Siri sov middag i två timmar, innan jag fick nog och väckte henne.

Medan vi väntade på att hennes pappa skulle anlända från Umeå (nu är han hemma hemma hemma på riktigt!) pysslade vi på i trädgården. Då kom ett grannpar över och ville hälsa på Siri, "som vi ser varje lördag i tidningen". De har bott på gatan sedan 1965 och hade koll på min farmor Siri och på hennes föräldrar. Hon hade dessutom jobbat med min mamma. De lyfte upp min Siri ur vagnen och gullade med henne. En mysig stund.

30 grader

Nej, det blir inget te ikväll. Högsommarhettan har anfallit och vi har cirka gurka 30 grader i sovrummet. Inte konstigt att Siri sover oroligt.

Snart glass och näst sista Jamie på tv.

Idag har vi verkligen varit lediga. Lång fikastund ute med Tomas och Diva, cykla, äta lite, läsa ... riktigt härligt. Imorgon åker Markus ner till Umeå sista svängen före sommarlovet.

Cykelhjälm på

Efter förmiddagspromenaden planterade vi basilika, gräslök, timjan och koriander i en stor kruka. Vi sådda också lite sallad i en kruka, får se om det blir något. Sedan tog jag på mig presentinslagningsfingrarna och slog in Jimmys examenspaket. För vi har också hunnit fira hans tandteknikerexamen, vacker och god smörgåstårta bjöds det dessutom på.

Siri har fått en cykelhjälm idag, så till middagen på Trossgatan blir det cykeltur. Markus har letat reda på cykelstolen de hade när de var små.

Och ikväll ser vi fotboll Sverige-Danmark här hemma. Det kommer att bli fullt i sofforna. Kul!

En fin dag som det är ljuvligt att leva på!

"Svarta vykort"

Fullt upp även idag. Krönika skickad. Recension av Birros "Svarta vykort" skickad. Läs den - om du vill ha ett knogjärnsslag mot hjärtat. Boken alltså

”Jag höll henne i händerna några minuter efter att hon kommit. Jag ville inte först men jag formade händerna till en skopa och höll henne där ett tag. Hon var varm. Hon var så liten att hon rymdes i en hand. Jag grät. Det regnade ute.”

Marcus Birro och hans flickvän har nämligen förlorat två barn, som föddes för tidigt för att överleva.

Bra bok. Hemsk bok.

Annars har vi hämtat ved, lämnat släp, tvättat, fixat lunch ... ekorrhjulet ni vet.

Nu tror jag det blir eftermiddagskaffe innan Siri vaknar. Hon har redan sovit dryga timmen.