Trerätters

* * *

I går svängde vi ihop en trerätters och åt med fina personer vid vårt nötta köksbord.

Förrätten fångade jag på bild: En cheesecake med creme fraiche, färskost med pepparrotssmak, citroncest, rom, dill och lite andra godsaker. Så åt vi med enrisrökt lax och ärtskott.

Till varmrätt önskade Siri något kryddigt, så jag gjorde fajitaskyckling-gratäng och till det åt vi sallad med avokado, fetaost och Boursain.

Och desserten! Färska jordgubbar och blåbär. Blandade en kräm på kesella, grädde, citron och citroncest, stevia och riven vit choklad. Överst toppade vi med mer vit choklad och grovhackade, lättrostade pistagenötter.

Köpte på nyfikenhet hem en burk kesella med smak av kokos och vit choklad från matbutiken. Wow! Den är magiskt god. Tillsammans med lite bär och en klick sådan har man efterrätten klar på ett kick.

Vårt påskpyssel

* * *

Så har tre fjärdedelar av familjen påskledigt.

För ett tag sedan bestämde vi oss för att fixa lite påskpyssel.

En kaningirlang är snabb och rolig att klippa.

De små bollarna som svansar blir pricken över i.

Nu hänger den över Hemis gamla plats.

Klassisk äggmålning, men i Minion-style. Det var kul, tyckte pysselexperterna. Färg, svart penna och ögon är ungefär allt som behövs.

Vi hårdkokade äggen istället för att blåsa ur dem.

Så köpte vi några påskfigurer på loppis. Fina tillsammans, men lite slitna och inget som jag skulle känna mig manad att plocka fram till påsk.

Men med några lager överbliven kalkfärg blir de som små betongfigurer.

Och lite mer i samklang.

Jag klippte även fjädrar av något styvare papper.

Förvånansvärt enkelt och effektfullt.

Limmade fast fjädrarna på grillpinnar, men det går nog lika bra att klippa mindre, göra hål, trä tråd och hänga upp i påskris.

- - -

Kanske öppnar jag dörren till mitt överfulla pysselskåp i plåt och ser om jag finner de fjäderstämplade äggen från tidigare års påskpyssel.

Vi har några färgfina pyntägg som kanske hamnar upp i lite ris. Men först ska vi skriva matlista och handla inför middagsbjudning. Och åka ut med hunden så att hon får nosa lös.

Det är fördelen med att flickorna kliver upp tidigt.

Klockan är bara nio och vi har redan hunnit massor.

Mångfärgad mat

Mångfärgad helgfrukost till Siri. Hallon och keso, kesella samt mango i lager.

* * *

I veckan blev handlingslistan och matplaneringen kort. Bara måndag, tisdag och onsdag är vanliga vardagar för oss. Sedan är det lyx att kunna handla för stunden. 

Om man bara kommer underfund med vad man är sugen på.

Måndag

I går åt vi pastasås och sjögräsnudlar.

Jag stekte lök, vitlök och färsk broccoli. Hällde över creme fraiche och färskost med smak av fyra sorters peppar. Kryddade upp och lät bubbla en stund med en skvätt vatten.

Sköljde av de krispiga sjögräsnudlarna och lät dem sedan mjukna i pastasåsen.

Till sist grovhackade jag cashewnötter och rostade innan jag strödde över.

Tisdag

Lax. Teryakivariant med stekta kålsorter; vitkål och savoy. Gucka på broccoli och keso till.

Onsdag

Goda, kryddiga och citroniga korvar med beasallad.

Riktig snabbmat. Beasalladen görs på tärnad zucchini och strimlad purjo som steks, får svalna och helt enkelt rörs ihop med färdigköpt, kall beasås och creme fraiche. Gott till kryddig och varm korv.

Mer autobahn än skog i min hjärna

* * *

Lat kanske inte är riktigt rätt ord i träningssammanhang. Men i dag gjorde jag det bekvämt för mig och valde löpbandet för veckans långpass, som var en 'kortare' variant på 90 minuter. Passade också på att köra veckans styrketräning, då jag fått prioritera bort det tidigare.

Satsade på att hålla något högre fart - för att vara jag - när passet var lite kortare. Det gick rätt bra, kroppen svarade fint.

Vill inte dras med i fartsnack och tidsjakt, men samtidigt hålla koll på utveckling. Ibland är balansgången hårfin, inuti.

När jag kliver på löpbandet och slår igång musiken bygger jag ofta upp en mental miljö. Ursprungligen kommer det från spinningpassen back in the days. Då var det instruktören som målade upp en miljö som passade till musiken. Spöregniga bergsetapper, till exempel.

När jag jobbar framåt på löpbandet tar musiken och stämningen alltid mig till en grå motorväg. Det är lite uppförs och jag är på väg mot en lång biltunnel. Varför det blir så vet jag inte, men det känns lite tufft och hårt att springa där.

När jag skriver det här funderar jag på varför jag aldrig hamnar i sommaren med gröna fält och stigar omkring mig. Jag menar, jag älskar att springa så - och så ser det ju faktiskt ut här hemma under sommaren.

Men nej, det är mer tysk autobahn än svensk sommarskog i min hjärna tydligen.

Kanske har det att göra med att ett träningspass utfört i hällregn, liksom känns mer. Som höstruskiga dagar i elljusspåret när man liksom är lerig in mellan tårna. Det är lite härligt att få känna sig hård och tuff för en stund!

I dag har jag alltså sprungit i vägrenen på snabb bilväg. Jag har lite ont i utsidan av stortån, men tänker att den infektionen ska ge sig med lite försiktighet och vila.

Och snart är påsken här och jag ska få nöta långpass med en kär vän.

Det känns riktigt fint.

Skare

* * *

Bakom oss ligger en intensiv och spännande arbetsvecka.

Jag har skrivit jobbtexter i korridorer. I väntan på min dotter som dansat i salar med stora fönster. Jag har kopplat ihop surfplatta med tangentbord och funderat på ord och styckesindelningar.

Jag har sprungit en uterunda som var grå och halkig. I fem sekunder var den dock vacker. Jag rundade ett hörn, solen bröt fram bakom molnslöjorna. Hängde som i ett snöre från lyftkranen långt borta.

Kanske var de fem sekunderna värda allt annat.

Men nu är arbetsdagarna med lite för mycket pusslande avklarade.

Själv började jag helgen med sovmorgon och nybryggt kaffe. Sedan åkte vi ut i naturen med lilla godbiten till hundvalp. Vilken lycka att se henne skutta fritt med den gulligaste av små hundrumpor.

Hemmagjort på spegeln

* * *

Dagarna går i ett, extra mycket denna vecka. Knöliga förmiddagar som ska skakas släta. Men det är roligt också, att lösa och ro i hamn.

Och solen! Solen skiner och visar upp valpslemmiga vardagsrumsfönster. Men mest värmer den.

Ger hopp.

Tittar mest in för att säga hej. Och tipsa om en egenfixad almenacka. Fick adressen till en hemsida med färdiga mallar. Så kunde man bara ladda ner som Excel-fil och infoga de bilder man önskade.

Jag fyllde en med kärleksbilder på barnet och valpen och printade.

Finare kan det knappast bli.

Fyra snabba och en ute

Förra veckans laxtisdag: Burgare med färsk chili och coleslaw med inslag av fänkål. Senare åt vi rester av laxburgarna och adderade tzatsiki till. Också gott.

* * *

Utmaningen är alltid densamma i vardagsmaten, tycker jag.

Variation, enkelt, hälsosamt och snabbt.

Här har vi familjen Gustafssons fyra snabba i veckan:

Måndag

Bönpasta carbonara med parmesan och sallad.

Det var länge sedan vi åt bönpasta, hade lite glömt bort alternativet. Men den är god och smidig ibland. Passar bra till gräddig sås.

Tisdag

Lax, ett receptexperiment som eventuellt hamnar i tidningen senare.

Pusseleftermiddag. Valpen är som vanligt hos farmor och farfar om dagen, sedan äter vi middag hemma och mormor kommer och tar vid hundvaktandet eftersom jag ska följa med Siri på balett just denna kväll då Markus jobbar. Ja, alltså vad gjorde man utan sina familjer ...

Men maten, ja. Det blir nog bra med laxvariation, vi börjar ha ätit våra klassiker ett gäng gånger nu.

Onsdag

Currygryta med kokosmjölk, sötpotatis, kikärtor, lök, färsk blomkål och andra godsaker.

En av Markus standardrätter och en av mina absoluta favoriter.

Torsdag

Morotssoppa.

Har etablerat sig som en klassiker sedan Siri gick Ur och skur-förskola. Där lagade Carina i köket soppan som var de flestas favorit. Vi gör en variant på den som är mild och krämig och supersnabb!

Fredag

Äter vi borta.

I efterhand

* * *

I tisdags skulle jag skriva om internationella kvinnodagen. Men jag tappade bort det bland skjutsning och hämtning till balettklass, två stora snöras från garagetaket med skottning som följd och en valp som kräktes genom kvällen. Så planerna blev något annorlunda. Nåja, det är småsaker i det stora hela.

Jag skrev om det i tidningen också, på temat internationella kvinnodagen - träningsfeminism. Men av någon anledning var bara halva texten med.

Lite så här var det:

Träningsfeminism

Det är årets personliga tränare Lovisa ”Lofsan” Sandström som placerat begreppet i mitt medvetande. Eftersom fysisk rörelse ligger i mitt hjärta tar jag till mig, och för mig blir strukturen tydlig när jag tänker på hur det sett ut på anläggningar alla år jag tränat. Hur männen bygger muskler, lyfter tyngre, skriker ut över lokalen. Hur kvinnorna springer på crosstrainers, gympar med gummiband och andas genom pilates. Kort sagt. Män har tränat för att bli större, kvinnor för att bli mindre.

”Hon har fått så mycket muskler, det är inte kvinnligt!” 
Jag har hört det uttalandet mer än en gång.

Lovisa Sandström beskriver träningsfeminism som att kliva ur ett normativt system där män förväntas träna på ett sätt och kvinnor på ett annat. Inte för att de vill eller behöver det, utan för att de förväntas göra det utifrån sitt kön. Hon menar att det här med att män ska träna för att bli större och kvinnor för att bli mindre är förlegat. Hon vill i stället lyfta fram individens glöd och engagemang till träning.

Det finns många arenor att jobba med feministiska initiativ på.

Lovisa fokuserar på träningen och det är i sådana mikrovärldar de stora strukturerna blir som mest tydliga.

Det kan verka enkelt, men när jag styrketränade tungt och kände att låren svällde och ryggmusklerna fick kontur var det inte helt enkelt. Både byxorna och medvetandet spände och utmanade mig mentalt. Att bli starkare är inte bara lätt. Det är också en resa i sig själv.

Jag avslutar med ett av hennes citat:
”Klarar man 100 kilo i marklyft är det svårt att rucka på en när man går till jobbet”.

- - -

Min träningsvecka då: I veckan har jag bytt träningspass med en kompis. Jag fick ett styrkepass med fokus på rygg och han ett av mina intervallpass med lite längre intervallblock. Det var en rolig idé och väldigt lärorikt för mig med saker att verkligen reflektera kring. Kring att våga få kontakt med muskler och värk kontra träningsvärk.

I dag har jag sprungit långpass ute. Jag hade längtat, när vi var ute på isen på förmiddagen sken solen. Men när jag sprang iväg hade det mulnat på. Och barmarken, som vi inte hade förra helgen, var rätt halkig så jag fick springa med försiktiga steg. Det blev två timmar, men jag kände mig tröttonti:g i kroppen efteråt och har en ganska stor självförtroendesvacka kring min löpning ikväll.

Så lägger jag denna träningsvecka till handlingen.

I morgon börjar en ny.

Sängrum

* * *

Det blev ett trött avslut på den här arbetsveckan. I går somnade jag framför tv-serien i soffan. Det händer i stort aldrig, men det var så mysigt med tungsovande hundvalp i famnen. Jag sov till och med kvar tills min man väckte mig tjugo minuter senare.

Och i kväll var det de andras tur. I ena soffan slumrade make och hund ikapp och i mitt knä lät Siri ögonlocken falla igen bakom nio.

Nu är flickorna uppburna och det är dags att krypa upp med boken en stund.

På håll kanske den ser fräsch ut, vår fina kontinentalsäng med sköna linnesängkläder. Men att ha hund i sängen igen gör ju att man får tvätta betydligt mer ofta. Och nu är det verkligen dags att låta tvättmaskinen jobba.

Men trots det är det oändligt värt att låta flocken vara hel om natten. Att tanka närhet samtidigt som man sover.

Det är värt alla hundhåriga sängkläder i världen.

Det blå mellan himmel och hav

* * *

Det var ganska länge sedan vi läste Susan Abulhawas förra bok "Morgon i Jenin" i bokklubben. Genom åren är det en av de böcker som fått allra högst medelbetyg. Mig berörde den mycket och när jag såg att samma författare utkommit med en ny bok var jag snabb med att ställa mig i bibblokö.

"Det blå mellan himmel och hav" handlar också den om Palestinakonflikten. Den utspelar sig dels i byn Beit Daras, belägen i Palestina längs den gamla karavanvägen mellan Egypten och Syrien, dels i ett flyktingläger i Gaza samt i USA.

Jag skulle säga att boken är en berättelse om palestinskt kvinnoliv.

Den är oändligt sorglig, magiskt vacker och rolig. Det är sällan jag skrattar till böcker, men en söndagsmorgon satt jag kvar vid köksbordet efter frukosten. Leslie låg på mattan och bearbetade ett ben, Siri pusslade på andra sidan bordet och jag, jag skrattade högt till flera sidor i boken. Det var en fin stund att spara i hjärtat.

Och så språket, det är otroligt vackert.

Det får bli mitt tips, den här torsdagen i mars.

"Det blå mellan himmel och hav"

Sex månader på jorden

* * *

Sex månader i dag.

Lilla Leslie, som nu bott hos oss ett gäng veckor.

Som väger något kilo mer än den dagen när vi körde hem med henne från Sundsvall.

Jag vet inte exakt om jag berättat historien om hur vi fann henne. Så här gick det i alla fall till: Efter många månader av funderande och resonerande var vi i familjen överrens.

Vi ville ha en hund i familjen igen, vi ville ha en mindre hund sett till kilon och mankhöjd, men med en stor hunds sköna känsla och lugn. Vi tänkte att vi gärna skulle ta en omplaceringshund, om skälet till omplaceringen var till exempel skilsmässa, allergi eller flytt. 

Det kanske låter lite hårt. Men med tanke på att vi har barn hemma, både vårt eget och andras, kändes det bättre att ta en hund där vi kunde veta något om bakgrund, även om det inte behöver vara en garanti för att allt ska gå bra.

Vi uppfattar det som om Leslie haft det bra där hon bott tidigare. Innan vi åkte till Sundsvall pratade jag med två personer ur familjen och uppfödaren.

Sedan var det liksom bara att kasta sig ut och våga.

Första gången jag visade Siri en bild på Leslie förvånade hon både mig och sig själv med att börja gråta.

Det blev så. Att all hennes önskan och längtan hann ifatt, på något vis.

Det första jag tänkte när jag såg Leslie var - att hon var så lång! Så kastade hon sig ner på rygg och visade magen och det var inte precis svårt att fatta tycke för henne.

Orsakerna till att hon behövde ett nytt hem var flera, men sammanfattningsvis kan man säga att de olika små familjerna som hade hand om henne inte hade nog med tid. Det var lite stökigt, kanske man kan säga. Stökigt och fullt upp men samtidigt väldigt kärleksfullt.

Och eftersom känslan var bra, fick hon helt enkelt följa med hem.

I efterhand har det varit en hel del att ordna med. Vi fick inga papper på henne överhuvudtaget, så vi har fått kolla och dubbelkolla allt. Stamtavla och vaccinering. Vi har varit och läst av chippet hos veterinär för att kunna registrera henne på mig.  Vi har fått snabbfixa med försäkring, för där hade vi fel information. Och så vidare.

Förra veckan var vi i Skellefteå och kollade tårkanalerna i hennes vänsteröga. Hon sövdes och veterinären sprutade igenom för att se att det inte var stopp. Det såg bra ut, ingen fara, utan bara hålla koll. Så vinglade en trött tjej ut från veterinärkliniken och sov sig genom resten av den dagen.

Leslie är mjuk och kramig och lyhörd. Hon tycker verkligen inte om att vara själv, även om hon inte längre följer en överallt i huset hela tiden.

I dag fyller hon i alla fall ett halvt år här på jorden. Stortass och korvben och konstant smådeprimerade ögon.

Som hon fångat våra hjärtan.

När barnet vill välja

Måndagsmaten. Preppad efter receptet i bakgrunden.

* * *

Det var familjens nioåring som planerade veckans mat.

Här är hennes lista:

Måndag

Gratäng med botten på stekt lök, vitlök, purjo, champinjoner och paprika. Sedan grädde, mango chutney, vitlök och grillad kyckling tillsammans med blomkålsris.

Tisdag

Laxbiffar med aioli och smörstekt vitkål.

Onsdag

Sesampanerad kyckling med parmesansmör och grönsallad.

Torsdag

Sojamarinerade köttspett med tzatziki och grekisk sallad med svarta oliver och picklad rödlök.

Fredag

Gratinerade kycklingfärs-fyllda paprikor. Tacotillbehör som guacemole, majs och creme fraiche.

Springa vilse

* * *

Såhär såg det ut för några söndagar sedan. Två och en halv timme på löpband. Jag sprang och längtade ut i naturen, minns jag. Efter det långpasset stod vilovecka på programmet, endast ett löppass och några lättare jag-måste-röra-på-mig-styrkepass gjorde jag.

Veckan efter vilan sprang jag testlopp, förbättrade min tid på femton kilometer med kanske åtta minuter. Nu känns tiden mer rimlig. Inte snabb.

Rimlig.

Nu i helgen var det åter dags för långpass. Jag velade länge huruvida jag skulle göra mina etthundratjugo minuter på löpband eller utomhus.

Kände mig lite nervös för utespring.

Halka? Kan jag? Tänk om det känns helt uselt nu när jag skolat mig på maskin?

Men det blev ute. I det vita.

Sprang medvetet vilse. Fick kolla kartan i telefonen och njöt av monotona steg på skogsvägar. Det blev ett längre pass än vad jag räknat med. När mina två timmar hade gått var jag inte hemma, så det var bara att jogga på.

Lyssnade på Värvet-podden med Tilde de Paula Eby och inspirerades av hennes inställning till livet och andra människor. När jag känner mig irriterad och oförstående till andra människor skall jag tänka på henne.

I efterhand mätte jag distansen grovt. Hamnade på cirka två mil, på två och en halv-timmes jogg. Inte snabbt och det var inte meningen heller. Men häftigt är det, att kroppen orkar utan problem.

Sedan var det gott med minst en liter Ramlösa, ett skållhett bad och att gå och lägga sig med skönt värkande ben.

Sällan har jag sovit en sådan skön natt.

Gråljus och helgtid

* * *

Vips, var det fredag igen.

Jag hade förproducerat och redan före lunch lämnade jag jobbet för ett besök i grannstaden i söder.

Men nu är vi på hemmaplan igen. Maken hämtar dottern från mormor och senare ikväll kommer vänner över på middag.

Ljuset ute är lite grådisigt, men det flyter ändå in över tangentbordet, återspeglat av snötäcket på burspråkstaket.

Så är det helg.

Med kalas och löpträning och tid för vila och kramar, både på hundvalp och människor.

Bästa!

Varma dagar

* * *

Går igenom och rensar hundra och åter hundra bilder i datorn. Snubblar över denna och den gör mig lycklig ända in i själen. Värmen, kravlösheten. Färgerna och glädjen att snart, snart kasta sig genom vattenytan.

När jag tog bilden var vi i Hua Hin hos farmor. Fina dagar att minnas tillbaka till.

Det här året reser vi smått. Markus åker på två snowboardsvängar, båda inom Sverige, men en kort och en lite längre tur. Sedan åker vi hela familjen till Stockholm när jag skall springa maraton och mot höstkanten har jag lanserat en ny semesteridé. Den ska jag berätta mer om senare.

Men snart har jag och Siri en resa att drömma oss iväg på. Under några dagar i påsk väntar huvudstaden på oss. Hotellrummet med plats för fyra väntar på oss, liksom restaurangerna Smak och Ljunggren. Spökvandring i Gamla Stan och guidad tur i representationssalarna på Slottet väntar också.

Det är så roligt att planera resa med Siri, nu när hon är så stor. Har erfarenhet och önskemål. Vi har haft så finkloka samtal ikväll, hon är verkligen en samtalspartner jag tar på fullaste allvar. Vi pratade om idoler, jag hade lyssnat till en podd där de pratade kring ämnet. Och det slog mig att Siri är en av mina idoler, på många sätt.

När vi pratade godnatt, frågade hon mig om jag kunde se mig själv som min egen idol i någon mån. Så himla bra fråga.

Men Stockholm, alltså. Det är inte långt kvar, bara någon ynka vecka innan vi flyger mot tid tillsammans. Jag, Siri, min mamma och syster med bebisen i magen. En långhelg smiter vi iväg. På samma sätt som vi upplevde Stockholm med farmor en annan vår. Ett fint sätt att få tid med varandra, kan jag tycka.

Och det var ju en till fantastisk sak, att jag blir moster till sommaren!