Sex månader på jorden

* * *

Sex månader i dag.

Lilla Leslie, som nu bott hos oss ett gäng veckor.

Som väger något kilo mer än den dagen när vi körde hem med henne från Sundsvall.

Jag vet inte exakt om jag berättat historien om hur vi fann henne. Så här gick det i alla fall till: Efter många månader av funderande och resonerande var vi i familjen överrens.

Vi ville ha en hund i familjen igen, vi ville ha en mindre hund sett till kilon och mankhöjd, men med en stor hunds sköna känsla och lugn. Vi tänkte att vi gärna skulle ta en omplaceringshund, om skälet till omplaceringen var till exempel skilsmässa, allergi eller flytt. 

Det kanske låter lite hårt. Men med tanke på att vi har barn hemma, både vårt eget och andras, kändes det bättre att ta en hund där vi kunde veta något om bakgrund, även om det inte behöver vara en garanti för att allt ska gå bra.

Vi uppfattar det som om Leslie haft det bra där hon bott tidigare. Innan vi åkte till Sundsvall pratade jag med två personer ur familjen och uppfödaren.

Sedan var det liksom bara att kasta sig ut och våga.

Första gången jag visade Siri en bild på Leslie förvånade hon både mig och sig själv med att börja gråta.

Det blev så. Att all hennes önskan och längtan hann ifatt, på något vis.

Det första jag tänkte när jag såg Leslie var - att hon var så lång! Så kastade hon sig ner på rygg och visade magen och det var inte precis svårt att fatta tycke för henne.

Orsakerna till att hon behövde ett nytt hem var flera, men sammanfattningsvis kan man säga att de olika små familjerna som hade hand om henne inte hade nog med tid. Det var lite stökigt, kanske man kan säga. Stökigt och fullt upp men samtidigt väldigt kärleksfullt.

Och eftersom känslan var bra, fick hon helt enkelt följa med hem.

I efterhand har det varit en hel del att ordna med. Vi fick inga papper på henne överhuvudtaget, så vi har fått kolla och dubbelkolla allt. Stamtavla och vaccinering. Vi har varit och läst av chippet hos veterinär för att kunna registrera henne på mig.  Vi har fått snabbfixa med försäkring, för där hade vi fel information. Och så vidare.

Förra veckan var vi i Skellefteå och kollade tårkanalerna i hennes vänsteröga. Hon sövdes och veterinären sprutade igenom för att se att det inte var stopp. Det såg bra ut, ingen fara, utan bara hålla koll. Så vinglade en trött tjej ut från veterinärkliniken och sov sig genom resten av den dagen.

Leslie är mjuk och kramig och lyhörd. Hon tycker verkligen inte om att vara själv, även om hon inte längre följer en överallt i huset hela tiden.

I dag fyller hon i alla fall ett halvt år här på jorden. Stortass och korvben och konstant smådeprimerade ögon.

Som hon fångat våra hjärtan.