Veckoslut, och början

* * *

Snön bäddar in vår gata i vitt. Världen har mjuka
konturer när vi vaknar och min man kliver upp halv fem
för att skotta en timme innan han åker till jobbet. När
hunden hoppar ner från bron försvinner hon i snödjupet.

Jag och Siri tar trehjuliga cykeln till skolan. Det är som att färdas
i en labyrint, men vi tar oss fram delvis genom att hon springer
bakom och skjuter på medan jag springer bredvid och styr.

Vår fina granne, som nyss var sjuk och jag och Markus
ringde ambulans, kommer över med snöslungan och skottar.

Som vanligt vill han inte prata, bara nickar
när jag tackar för hjälpen och kör vidare.

Som vanligt rundade vi av vår helg med middag,
veckans hårtvätt för barnet och fixning av naglar. Efter
många år med gelelack (älskar) har vi övergått till ett
mellanting. Så nu målar vi naglarna med gelelack som
inte härdas i led-lampa. Det håller inte lika bra, men bättre
än vanligt lack och mina nagelband tar inte lika mycket stryk.
Om jag inte målar naglarna skivas de och spricker.

Dessutom gillar jag mina mörkt röda, korta naglar.

I vår kvällsrutin om söndagarna ser vi på något lättsamt
på datorn medan jag fixar våra naglar. Det är en mysig stund
och ett fint sätt att varva ner inför högläsning. Eftersom
vi sett klart "Drömmen om slottet" och fyran tagit bort
"Hela Sverige bakar" när vi var halvvägs genom
säsongen ville vi hitta något nytt. Men vad?

Andra säsongen av "Anne with an E" väntar oss,
men det är ingen måla-naglarna-tittning. Därför landade
vi i "Mandelmanns gård" och jag märkte hur Siri blev
alldeles varm inomi av mandelträd, fina hundar, nyfödda
kalvar och sprättande höns. Det är både vackert, mysigt
och varmt. Som en mysig filt och en kopp te om själen.

Vilket fint sätt, att sluta en helg på.

Färglös dag

* * *

Den här dagen har dränerat mig på färg och gjort mig
ledsen. När jag klev upp på löpbandet för att springa innan
middagen visste jag redan innan start, att jag inte hade
den mentala kapaciteten för att springa det i hamn. 

Det hade jag inte heller.

Har också haft mejlkontakt med läkarmottagningen i
Stockholm och fått bekräftat att medicinen jag äter (mitt
grishormon) har haft dålig verkan en tid tillbaka. Vet inte
exakt vad som är fel med medicinen men det är många
som har bytt, för att de har blivit dåliga av den.

Därför måste jag kanske dra igång en process med att byta
medicin. Söka ny licens hos Läkemedelsverket, trappa ur min
nuvarande och trappa in den nya. Det kostar mycket pengar,
energi och tid och därför känner jag mig också ledsen och trött
på att det aldrig kan få flyta på. Att jag inte bara kan få må bra.

Jag tycker att jag kämpat så hårt.

Min läkare frågar mig ibland, om jag mår bra på
grishormon-dosen. Och ärligt talat har jag ingen aning.
Jag tror inte jag haft bra värden på tio år. Minst.

Så i dag är en färglös, ledsen dag.

Ibland får det vara så också.

Stina, Stina

* * *

Tycker så mycket om Stina Wollters
radioröst och hennes sätt att ställa frågor på. Hon
förgyllde också Let's dance-kvällarna med sin närvaro.

För inte så länge sedan vände jag sista bladet
i hennes debutbok "Kring denna kropp".

Alla kapitel handlar om kroppen på olika vis. Ibland
är kopplingen subtil, ibland tar kroppen stor plats.
Vissa stycken är rent magisk läsning. Jag älskar det
första kapitlet, värmen i berättelsen om hur omslagsbilden
kom till. Delarna som handlar om hennes syster som
dog i anorexi och hennes mammas demens, med smärt-
samma kopplingar till barndomen, river i hjärtat att läsa.

När jag stänger boken för sista gången, är det med känslan
av att ha umgåtts med en klok vän. Någon som ger
perspektiv, som håller en tryggt i handen och
stryker sin varma handflata över ens kind.

DN-bilagan med Stina på omslaget har jag sparat.
Dels tyckte jag om intervjun, dels påminner bilden mig
varje dag när jag ser den, om det viktiga i livet.

Hand i hand

* * *

Huset är stilla och jag gör min lunch i tysthet.

Krånglar in benen i skräddarställning och läser bok
medan jag äter gravad lax, linser och sallad.

Jag har din grå tröja på mig. Det är ingen som har
eldat sedan tidigt i morse, så köket är lite svalt.

Jag tycker om att ha din tröja på mig, som
att du ger mig en lätt kram, konstant.

Det finns så många ögonblicksbilder av dig. Dreadlocks
och skateboard, skäggstubb och stickad tröja med halvpolo.
Dina tårar när Siri föddes, ditt skratt alla tusentals vardagar.

Dina informativa sms, utan broderier.

Som jag älskar ditt väsen. Hur du förmedlar orden
om vår framtid. Den familj vi skapat tillsammans.

Det kanske låter lite högtidligt. Men ibland finns
det anledning att vara just det, högtidlig.

I dag har vi varit tillsammans i nitton år. Hela mitt vuxna
liv har jag levt vid din sida. Hand i hand. Nära, nära.

Genom uppenbart oklara frisyrer på is-
promenader, genom svåra och tårfyllda
stunder och genom oräkneligt antal ord
~ över oräkneligt antal muggar te.

Stilla hemmaliv

* * *

Långsam förmiddag hemma.

Siri skapar musik på sin julklapp, medan en hund och 

en pappa lyssnar. Snart ska vi ta en promenad under 

guldsolen innan dagen går vidare. Jag ser fram emot 

kaffe med skummad, varm mjölk och en lätt nypa kanel 

efter lunchen och en mysig kväll i soffan efter 

mitt första långpass på några månader.

Ja, och en varm dusch längtar jag också efter.

Men först, lite mer musik från Siris 

rum och en promenad i det vita.

Hoppas ni har en fin dag.

Nio från Jäckvik

* * *

Dagen innan nyårsafton packade vi bilen och körde mot Jäckvik.

Där mötte vi upp tre andra familjer för att fira nyår tillsammans.

Det blev en blandning av barnlek och vuxenprat, grillade
hamburgare till lunch och trerättersmiddag. Det blev röklukt
och lockar i håret och massa tid för att umgås tillsammans.

På nyårsaftonens förmiddag tog jag en promenad till ett litet
kapellet på en kulle och funderade lite på året som varit och året
som skulle komma. Känns som att något i mig alltid vill göra det,
summera och blicka framåt. Några ord har jag satt på papper
för mig själv och några kommer säkert här lite senare.

Nu är vi hemma i vardagen igen, glada att få
skåla in det nya året i ett vinterlandskap.

Och på morgonen den första januari, strövade en älg
i skogen alldeles nära stugan. Stillsamt och majestätiskt.
Jag tolkar det som ett fint tecken för 2019.

Julens dagar

* * *

Ett pärlband av lediga dagar och vi njuter.

Eldar i kaminen.

Beundrar vår fina gran.

Efter jag tog bilden har den fått vackra röda rosetter i sig också.

Njuter av ljuset, och tar promenader på isen.

Tänder ljus och ljusslingor.

Trä- och pappersgranarna pysslade jag för något år sedan.

Decemberord i hallen.

En eftermiddag bakade vi en stad av pepparkakor.

Så tar vi sovmorgnar, tränar och ser film.

- - - - - - - -

Julens dagar flyter fram som en blandning av 

ispromenader, träningspass, tid för eftertanke 

och stilla stunder framför tv:n.

~ det är så härligt.

Stora och lilla ren

* * *

Julafton.

Vi firar med våra kära på flera ställen.

Egentligen vill jag bara kika in här, och önska god jul.

Våra flickor förvandlades till julrenar för en stund.

Är de inte lika varandra, så säg.

Nåväl. Nu är det dags att ta stora och 

lilla ren och åka ut i julaftonskylan.

Ha en fin jul, så ses vi snart igen.

Sallad med smak av jul

* * *

Som vanligt känns det lite overkligt att julafton snart är här.

Då är det dags för årets första julbord och det ska bli gott.

Hemma är kylen tom på julmat, så när som på gravad lax
och färdigskivad julskinka till hårdbrödmackorna.

Tidigare i veckan åt vi en ljummen sallad som är julmat för mig.

När quinoan kokat rörde jag i kokosolja och saffran. Blandade
med vitlöksdoftande rostade tärningar av sötpotatis, rostade och
grovhackade hasselnötter, smörstekt grönkål och granatäpple.

Sådan mat älskar jag att äta. Vi åt den med stekt halloumi,
men en bit lax skulle också vara gott.

Snart jul, alltså.

Det känns mysigt.

Årets julklappar

* * *

De senaste åren har Siri tagit över det mesta av julklappsinslagningen
här hemma. Hon tycker att det är minst lika roligt som jag. Tycker så 

mycket om att kika in till henne, där hon sitter på golvet omgiven 

av papper, sax och lackstång, omgiven av julmusik.

Några få paket har jag slagit in.

Fotade också några till jobbet, med återbruk som tema.

Skrynkligt papper får bli ännu skrynkligare innan jag använder det.

Den lilla kransen har jag köpt på loppis.

En gammal ring till en gardinstång får nytt liv. 

En lackstämpel blir fin inuti cirkeln.

Någon slags filtdekor och en bit från granen på gården.

Tycker om att färgerna blev så juliga.

Krans som suttit kring ett julljus en gång i tiden.

- - - - - - 

Lördag innan julafton. Jag tog sovmorgon och så promenerade vi 

genom en snöig stad strax innan lunch. Efter kaffe med varm mjölk 

och dagens avsnitt av adventskalendern på tv åkte vi till stan för att
göra några sista ärenden. Svängde också förbi biblioteket, jag och
Siri har tänkt försjunka i Downton Abbey under julledigheten. 

Nu spelar hon Sims och jag lyssnar på julmusik, efter att ha klätt om
granen. Förra året köpte jag en ny ljusslinga till granen, då den gamla
fina tyvärr gav upp efter många års trogen tjänst. Men den nya blev aldrig
riktigt bra och i år kändes det så orättvist mot granen att belysningen
liksom bländade en. Så i dag har jag köpt en ny, men i gammal klassisk
stil med den rätta färgen på lamporna. Det känns mycket bättre.

Så nu är granen några barr fattigare, men i mycket vackrare ljusdräkt.

Efter tisdagens behandling av min nacke känns
också livet lättare. Jag är inte lika yr och illamående längre
och det känns som bästa gåvan inför julen som väntar.

I dag publicerades mina sista Helgsidor innan nästa år.
För några veckor sedan träffade jag en fantastisk person
som berättade en del av sin historia. Anna växte upp på
barnhem i Lettland och minns jularna där med glädje, medan
tiden i alla fosterhem kändes som helvetet på jorden.

Det reportaget hittar du här.

Nu önskar jag en fin afton.

Själv ska jag ta kväll med Ernst och yogite.

Högkänslighet

* * *

På sista tiden har jag utforskat något som

gör mig både glad, lugn och trygg inuti.

Det känns kul, lite spännande och väldigt lärorikt.

För något år sedan skrev någon i en kommentar

här på bloggen en fråga om jag inte var högkänslig.

Jag minns att jag gjorde något test och läste lite,

men att jag inte kände igen mig särskilt mycket.

Det hela föll i glömska tills jag och Siri högläste

en bok, där ett stycke handlade om just

högkänslighet. Hon konstaterade att hon kände

igen sig i en hel del. Vi pratade lite om det,

men även det föll lite i glömska.

Tills jag plockade upp boken

"Det högkänsliga barnet".

Elaine N Aron har forskat på ämnet sedan början

av 90-talet och är även den som har namngivit

begreppet HSP, som står för highly sensitive person

och som inte är en diagnos utan klassas som en personlig-

hetstyp. På svenska översätts begreppet till högkänslig.

I snitt är ungefär tjugo procent av befolkningen

högkänslig och hur man ser på dem skiljer sig

mycket mellan olika kulturer. Hos naturfolk i

gamla kulturer har de ofta hög status som

medicinmän, schamaner och så vidare,

medan de i orädda nybyggarkulturer

inte alls har samma plats.

En högkänslig person har ett extra känsligt nerv-

system och bearbetar intryck djupare och mer

noggrant än andra. Därför har de ett stort behov

att dra sig undan. Skor som inte riktigt passar,

eller en tvättlapp som skaver kan bli ett stort

problem och ogenomtänkta kommentarer kan kännas

mycket sårande och kan ge upphov till långa tankebanor.

Högkänsliga personer är ofta väldigt reflekterande,

intuitiva och kreativa. De är samvetsgranna, måna

om rättvisa, känsliga för förändringar som över-

gången mellan skola och sommarlov. De är

också ofta känsliga för lukter, ljud och skarpt ljus.

De tar lång tid på sig att bli varma i kläderna och

deltar ofta inte i leken förrän det är dags att åka

hem. När de är små pratar man ofta om högkänsliga

barn som lillgamla och kloka, de har ofta en nära

relation till sina föräldrar genom livet och de

drömmer väldigt mycket. De brukar inte gilla

att sova borta eller delta i lagsporter.

När jag har läst upp stycken ur boken för Siri säger

hon "Det känns precis som om det är mig de skriver

om". Och jag själv känner igen mig i så mycket.

På ett sätt önskar jag att jag läst den här boken

när Siri var liten, men samtidigt bottnar jag i hur

"rätt" vi gjort under hennes uppväxt bara på

intuition. Att ge henne trygghet och stabilitet

med fasta rutiner. I boken står det flera gånger

om, att man ska se till att ens barn har just fasta

rutiner, att det är utsövt och mätt - då stöter man

sällan på problem. Jag instämmer till fullo.

Författaren ger rådet att man ska låta barnet ta

tid på sig, att man inte ska pusha för mycket,

men att man däremot ska ge en liten extra knuff

när det behövs. Vidare ska man inte bestraffa

eller säga till på skarpen. Det behövs inte med

ett högkänsligt barn, det känner sig lätt dåligt då.

För det mesta räcker det med en mjuk förklaring.

Ett högkänsligt barn strävar efter att göra rätt.

I helgen läste jag ut boken och jag kan inte säga

att den har förändrat mitt liv. Den har liksom bara

bekräftat något jag någonstans redan visste.

Men kunskap ger trygghet och att förstå sig själv

på ett djupare plan är en gåva. Det förändrar

liksom ingenting och känns inte som något

omvälvande. Bara som att det är lättare att ge

sig själv utrymme när man känner att man vill vara

i stillhet och när man behöver extra betänketid.

Jag njuter i alla fall av mitt smarta, själavackra,

kloka, empatiska, reflekterande och kreativa barn

varje dag, året om. Hennes, och min högkänslighet,

är en gåva som gör vardagen så vacker och färgrik.

Och jag är så tacksam

~ för att just vi i min familj valde varandra.

30 om julen

En man med en gran.

Ett barn med en gran.

En hund med skavsår under magen.

* * *

I söndags åkte hela familjen på granjakt.

Markus försvann i skogen, medan jag tog rygg
på Siri. Hon hittade en gran hon gillade, sågade
helt sonika ner den och drog den till bilen.

Markus hittade den rätta innegranen till slut, och hunden
kom hem med skavsår på magen efter att ha pulsat i snön.

I kväll ska den äntligen kläs och vi längtar.

Som uppvärmning svarar jag på trettio frågor om julen.

- - - - - - - - - -

Pepparkakor eller lussebullar?

Pepparkakor och saffrans-smoothie.

Skumtomtar eller knäck?

Knäck, alla gånger.

Ischoklad eller marsipan?

Tack men nej tack. Lite riven mandelmassa
i en fruktsallad gillar jag dock.

Köttbullar eller prinskorvar?

Köttbullar. Hemgjorda.

Julkorv eller julskinka?

Skinka om jag ska välja, men är inget måste.

Lax eller sill?

Lax. Älskar älskar lax.

Sylta eller pastej?

Inget av det.

Paradis eller Aladdin?

Gillar ingen, men äter någon bit varje år
och konstaterar samma sak var gång:
Nä, gillar inte så mycket.

Revbensspjäll eller Janssons?

Revbensspjäll.

Glögg eller julmust?

Bubbelvatten eller ett glas rött vin.
Läsk dricker jag när jag har magsjuka.

Rödbetsallad eller dopp i grytan?

Rödbetssallad.

I morgon ska vi faktiskt äta hemgjord
rödbetssallad med köttbullar och ångkokt
broccoli till middag. Mums!

Ris a la Malta eller gröt?

Gröten i så fall.

Hemma eller borta?

Vi turnerar runt på julafton och det är mysigt tycker jag.

Utomlands eller Sverige?

Har aldrig firat utomlands, men skulle kunna göra det.

Ge eller få?

Både och.

Mysteriet på Greveholm eller Sunes jul?

Då får det bli Sune.

Chokladkalender eller paketkalender?

Paket. Mer personligt.

Plastgran eller äkta?

Alltid äkta.

Arne Weise eller Ernst?

Ernst. Han kommer med julstämning för mig.

När vill du att första snön ska falla?

I början av december, så det blir ljust och fint.
Obs, den ska ligga kvar inte tina bort några gånger först.

Hur många julbord äter du?

Ofta ett eller två.

När är det dags att pynta?

När man vill. Vi pyntar till första advent, ungefär.

Kan du komma på något negativt med julen?

Massor av saker som alla redan vet. För egen del,
inte mycket. Kanske svårt att få ihop hur vi ska
fira under dagen med alla man vill träffa.

Favoritjulfilm?

The Holiday.

Favoritjulkalender?

Kaspar i Nudådalen.

Blir du mättad av julen när den är slut eller vill du ha mer jul?

Både och. Stjärnorna och granen får vara kvar in i januari.

När öppnar du dina julklappar?

Några här och där eftersom vi firar på flera ställen.

Min julklapp av Markus har jag redan fått
och börjat använda. Jag fick faktiskt "årets julklapp"
som är det återvunna plagget. En jättefin
och varm Burton-dunjacka.

Favoritjuldoft?

Älskar juldofter året om. Saffran,
pepparkaka, kanel, apelsin.

Vad framkallar mest julstämning?

Julmusik och en brasa i kaminen.

Vad är viktigast med julen?

Tid av stillhet. Lite gemenskap och att hinna läsa.

Mitt bästa julpyssel

* * *

Den här stjärnan är nog mitt bästa julpyssel på länge.

Gick så enkelt att göra av några papperspåsar och lim.

Tycker så mycket om den, och funderar på att tillverka ett gäng till.

Fint att hänga tillsammans, från taket eller på en knoppbräda.

Här är en länk som visar hur snabbt det går att fixa.