Pysslande mini-husbygge i helgen.
* * *
Det är så fint, när man har varit borta, att få komma hem till en familj som haft det bra. Som säger å, vad mysigt vi har haft det - men så fint att du är hemma igen.
Då blir liksom bortavaron än mer rik, jämfört med att man möts av suckar om hur tråkigt eller slitigt det varit. Eller bara en underliggande känsla.
I kväll somnade Siri på min arm under högläsningen, kanske för andra gången någonsin. När andningen blev ovanligt tung frågade jag, men då svarade hon: "Nej, jag bara blundar och skapar bilder."
Men sedan pausade jag i läsningen och det kom inget "Fortsätt". När jag la över henne i sin säng så vaknade hon till och pussade mig godnatt med "Du är den vackraste blomman på den finaste ängen och den vackraste fågeln i det finaste trädet".
Har man sådana ord omkring sig är det inte konstigt att halsen känns bättre och att torsdagskvällen är som en gåva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar